Mitt liv, mina regler boyzzz

My life and my rules

Kapitel 11

Vi hade åkt iväg i den svarta jeepen och står just nu utanför min dörr. Innanför den här dörren finns 15 killar jag inte har sett på mer än än ett år. Jag tar ett djupt andetag och börjar gå mot bakdörren, när jag väl är framme skickar jag ett sms till Sam om att jag är framme. Han skickar ett sms tillbaka där det står att dom ringer på nu. Jag lyssnar intensivt och hör hur alla killar börjar gå med tunga steg framdörren där Sam och Gabe står. Fort och ljudlöst öppnar jag bakdörren och kliver in i det bekanta huset, jag smyger fram igenom köket till öppningen som går till vardagsrummet. Jag lyssnar på vad dom pratar om borta i hallen, efter en stund kommer killarna in i vardagsrummet och jag gömmer mig kvickt innanför öppningen i köket. Jag tar ett djupt andetag och jag hör hur killarna babblar med sorgsna toner i vardagsrummet. Ljudlöst kliver jag in med mina kryckor, som jag har glömt att nämna att jag har, och ställer mig i öppningen, ingen märker att jag står där då deras tankar verkar vara på annat håll.

- Ehm hej?, säger jag förvirrat. Alla kollar upp på mig och har ett utryck jag inte kan förklara. Dom stirrar intensivt på mig och jag kollar frågande på dom.

- Ehhm Gabbe o Sam? Vilka är dom här killarna? Och vad gör dom i mitt hus?, frågar jag fortfarande förvirrat. Dom stelnar till och kollar på Gabe och sam.

- Jo det här är dina kompisar, förklarar Sam och kollar medlidande på mig. Killarna kommer fram till mig.

- Snälla, kom inte närmare, ber jag och då brister det för dom. Dom backar långsamt och jag ser hur tårarna rinner ner för deras kinder. Jag ler stort och brister ut i skratt och alla killar kolla konstigt på mig där jag står och skrattar medan dom gråter.

- Trodde ni på riktigt att jag skulle glömma er killar? Really? I wish, säger jag när jag har lyckats lugna mitt skratt. Dom kollar på mej med dödande blickar innan dom omfamnar mig i en stor, mysig gruppkram.

- Så tänker du avsluta meningen du påbörjade innan, ja, du vet vad som hände? frågar Alex nyfiket.

- Så du kommer ihåg? säger jag och skrattar kort.

- Ja, de e klart, säger han och alla lägger nyfikna blickar på mej.

- Dom här, säger jag och lägger armarna runt Kalle och Gabe, är mina bröder, avslutar jag. Alla kollar med häpna blickar på mig.

- Dina riktiga?, frågar Marc.

- Ja. Hon är min tvillingsyster, svarar Kalle och ler stort. Alla nickar förstående och studerar våra lika ansikten.

- De va därför jag tyckte att ni var ovanligt lika, utbrister Alex och alla börjar skratta.

- Och jag är deras två år äldre bror, fyller Gabbe i. Han ler stolt mot mig och kramar om mig.

- Nu tycker iallafall jag att vi ska äta pizza, säger Sam och ger mig en kram. Tony kommer fram och ger mig en kram och säger att han har saknat mig, efter det kommer även Damon och ger mig en kram.

- Men gu' va alla var kramsugna idag då, skämtar jag och skrattar kort. Alla killar kollar på mig med sina attraktiva, men ändå irriterande flin.

- Ja, våran syster bestämde sig för att uppstå från dom döda efter 1 helt år, skämtar Max och tar ett grepp runt min midja och sätter sig ner i soffan i vardagsrummet så att jag sitter i hans knä. Dom andra killarna är samlade i köket för att beställa pizza. Tänka att det behövs 16 killar för att beställa lite pizza, tänker jag för mig själv och ler lite.

- Varför sitter vi här?, frågar jag Max med en förvirrad min.

- För att vi ska spela FIFA. Ingen av oss killar har spelat FIFA mot eller med dig, och innan någon av oss dör så måste vi spela FIFA. Men bara lugn, jag ska vara schysst, säger han och ler belåtet efter hans fina lilla tal.

- Haha vilket fint tal. Men nu e de så att du aldrig kommer kunna vinna, säger jag självsäkert och tar fram kontroller o startar Tv:n.

Efter typ 2 timmar kommer killarna med pizzan. Dom hade lite svårt att bestämma sig.

Iallafall har jag och Max spelat ungefär 5 Fifa matcher och jag har vunnit 4 av dom. Efter många om och men så ska vi nu spela en till match.

- Så vem vinner?, frågar Tyler och sätter sig bredvid mej och lägger armen runt mina axlar.

- Jag har vunnit 4 av 5 matcher och är påväg att vinna den här med, säger jag och flinar.

- Du blir ju utägd. Du som brukar kalla dig själv king of FIFA, säger Tyler.  Vi flinar och skrattar åt Max som förlorar.

- JAG VANNNNN!!! WOHOOO. IM THE NEW KING OF FIFA, skriker jag medan jag står och hoppar som en galning. Jag vann precis igen. Dom andra killarna kommer in i rummet och skrattar som fån åt min fina dans. Musik börjar spelas ohhh nu står vi alla och dansar som fån och äter pizza.

This is my life and my rules tänker jag för mig själv och ler stort och kollar på mina fina brorsor. 

°°°°°°°°°°°°°°°°

Sorry för dålig uppdatering, har haft fullt upp med skolan, ska ha matteprov den här veckan, NO prov/förhör, ska lämna in någon jävla engelska uppsats. Jag har även haft fullt upp med killar, hahah, nä men asså typ. 

Funderar på att avsluta boken här och kanske göra en uppföljare, vad tycker ni??

Tack och hej för mej (: