Förbjudna läppar

Kapitel 31

Dagens låt: "You know I'm no good" – Amy Winehouse

Den här låten handlar om otrohet, så well... jag tyckte den passade in på boken

Trevlig läsning! (Ursäkta om det är några fel i texten. Var otroligt trött när jag läste igenom)

***

För två dagar sedan kysste Jamie mig. För två dagar sedan blev jag kysst av min bästa vän. För två dagar sedan kände jag hans läppar mot mina. För två dagar sedan förstördes vår vänskap. För två dagar sedan... orden ekar i mitt huvud tills jag blir helt utmattad.

Det är torsdag. Skolan börjar om tre timmar och jag är redan vaken. Mina ögon stirrar in i väggen. Täcket är uppdraget till näsan, och jag drar det ännu längre upp om så blir tvunget.

Jag vet inte hur mycket jag gråtit. Nej, inte på grund av Jamie. På grund av Mike snarare. Han undvek mig hela dagen igår samtidigt som blickarna i skolan blev värre. Folk pratade bakom ryggen på mig. Viskade saker. Gav mig fnysningar. Skakade på huvudet. Och Mike fanns inte där. Idag har han inte hört av sig. Jag ringde honom massor av gånger igår. Nästan som en desperat flickvän. Varje gång han inte svarat har jag lämnat ett röstmeddelande. De få gånger han faktiskt velat prata med mig har han sagt att han behöver mer tid, men har varit noggrann att understryka att vi fortfarande är ihop. Ungefär som han är rädd att någon ska stjäla mig ifrån honom.

Och det har han ju snudd på rätt i.

Jamies kyss var faktiskt värre än Matties. För Jamie var min vän. Han tog hand om mig och sedan kastat iväg det som det inte betydde någonting. Han var inte i skolan igår, vilket jag blev extremt tacksam över. Något som jag dessutom skäms över är att ett tag ville jag kyssa honom tillbaka. Jag ville känna mig trygg i någons famn. Och han fanns där. Väntade på att jag skulle ta chansen.

För ärligt talat har det där tomma hålet bara växt inuti mig. Och det gör ont, så ont, att vara helt ensam. Lilly pratar inte med Andrea, vilket gör att hon undviker oss båda. Och Andrea lyssnar inte på mig. Hon har tankarna enbart på Mattie. Som tur är har hon inte tagit några mer droger. Än. Mamma får jag inte träffa förrän senare i veckan och pappa har tillbringat tiden med Angie. Hon har varit här och hjälpt honom sluta dricka. Tja, åtminstone försökt hjälpa till.

Jag har kommit fram till att kyssen berodde nog största delen på alkoholen. Vi båda var rätt fulla och kunde inte tänka ordentligt. Men man går inte från vänner till något mer över några glas vin. Han måste ha känt något för mig innan dess. Långt innan dess. Tycker Jamie om mig på det sättet? Eller har jag fel i även det? Kanske ville han också att smärtan skulle försvinna. Kanske ville han använda mig på samma sätt som han använt alla andra. Det kanske alltid har varit hans avsikter. Men i så fall... varför har han väntat? Varför inte försökt få mig i säng med honom från första start?

Jag sluter ögonen. Suckar. Nej, där har jag fel. Jamie har visat vad för slags person han egentligen är. Den personen som fick mig och mamma på bättre humör. Det är den han är. Det finns inte en chans att han planerat något så fult som att utnyttja mig från första början.

Efter att ha fortsatt vara i sängen en evighet till tvingar jag mig själv att stiga upp och göra mig iordning. Det tar inte särskilt lång tid. Och när jag är färdigsminkad stirrar jag mot min egen spegelbild. Den blonda, halvt fräkniga tjejen ser tillbaka på mig. Väntar. Som om något ska hända. Jag över på ett leende.

Jag mumlar: "Jag är okej" och ler. Det är allt jag behöver göra. Så länge de inte kan se ensamheten finns den inte där. Ler. "Jag är okej."