Förbjudna läppar

Kapitel 38

Dagens låt: Be alright – Lucy Rose

Sad, men fin. Hennes röst är superfin. Jag är helt förälskad i den<3

Trevlig läsning! (Var småstressad när jag läste igenom denna, så ursäkta stav-/slarvfel)

***

Resan hem till Mike blir olidligt stel med tanke på att Jamie sitter på samma buss.

Allting bottnar i att han hånglade upp min vän mot en jävla vägg. Något som jag i hemlighet önskat att han skulle göra med mig redan imorse. Tro mig, jag har inte glömt min pojkvän i allt det här. Jamie är bara någon jag är väldigt attraherad av. Om jag stänger in känslorna djupt inne i mig själv kommer de inte fram särskilt lätt.

Ändå går det inte att bortse allting han gjort för mig den senaste tiden.

Låt mig ta det från början?

Första gången han faktiskt behandlade mig med respekt var när han avböjde ett ligg för att jag skulle kunna få sova ifred. Den kvällen Mike hade bjudit mig på middag och gett mig det där underbara halsbandet. Det kanske inte låter som mycket. Att tacka nej till att ha sex med någon. Men jag vet att för Jamie, som behöver närhet och kontakt, var det rätt mycket.

Nästa gång var när han sa att han ville lära känna mig. Bara det gjorde mig chockad. Och jag häpnade av hur omtänksam han var. Precis som då han ville försäkra sig om att jag inte skulle ta drogerna som Andrea köpte, eller varför inte då vi krockade rakt in i varandra och jag började blöda näsblod? Han var vänlig nog att hämta papper åt mig. Vilket den arroganta och självupptagna Jamie som alla andra känner aldrig skulle göra. Minnet får mig att grimasera. Det var som en scen tagen ur en tonårsfilm.

Han spenderade övernattningen i skolan tillsammans med mig. Han ville skydda mig från att röka marijuana. Visserligen gjorde han det genom att låta Mattie kyssa mig, men det bevisar bara hur mycket han offrat för att se till att jag mått bra. Bara att han villigt stannade hos mig när pappa hade druckit, som en tröst, har gjort mig evigt tacksam.

Jag kan inte neka alla de gånger han funnits där medan Mike varit någon annanstans.

Jamie.... Om han ändå vore någon annan än just Jamie. Då kanske jag kunnat acceptera mina känslor.

Romeo, Romeo varför är du Romeo?... Håll käften dramatankar! Det är inte dags att förvirra mig ännu mer nu.

"Så, vad ska kärleksparet göra ikväll?" undrar han när vi väl klivit av bussen. Ett retsamt men ändå bistert leende letar sig till hans läppar.

Jag himlar med ögonen. Även om det är skönare att prata än att låta tung tystnad falla över oss behöver han inte retas. Har han inget bättre för sig? Som att.... Inte vet jag... prata om vädret? Det är rätt varmt för att vara i slutet av april. Jag kan inte klaga på Mike bara för han har mycket plugg. Snart tar han studenten och han måste ju klara det. Det är bara de sista veckorna kvar och sedan har vi hela lovet framför oss... om vi nu fortsätter vara ihop.

"Vi ska laga någonting speciellt och antagligen se på film, eller en serie." Jag ger Jamie en kall blick. "Och sedan ska vi antagligen ha det bästa sexet någonsin."

Det var meningen att låta arg, men det blir snarare löjligt. Jag vill få honom lika avundsjuk som jag blev på han och Lilly. Det fungerar inte riktigt. Samtidigt vet jag att det är dumt av mig. Precis som jag sa har jag ingen rätt att vara sur på honom med tanke på att jag har ett förhållande och inte han.

Jamie skrattar. "Om du försöker övertala mig att Mike kan få dig att må bra i sängen när han inte ens kan det när du är ledsen kommer det inte funka. Jag menar, han har fått dig att må skit och jag blir inte förvånad om samma sak gäller i sovrummet också."