Förbjudna läppar

Kapitel 3

Dagens låt: Far Away - Nickelback

Varför lyssnar jag på låtar från typ 2005?/2006?? Är det ens normalt?

Jaja, trevlig läsning!

//Delenainmyheart

***

Vi kommer hem till ett tyst och nedsläkt hus.

Efter vi ätit på restaurangen gick vi en stund på stan, hand i hand och beundrade allting vi såg. Skulpturerna, dammen och ankorna som badade i den. Till och med butikerna verkade perfekta just den här kvällen.

Sedan åkte vi hem till mig för att hämta min skolväska och några extra kläder. Först ville jag att Mike skulle följa med in, men sedan ändrade jag mig. Ingen vet att pappa har problem med spriten ännu. Mike trodde bara det var en engångshändelse. Om han, eller någon annan, får reda på hur det egentligen ligger till vet jag knappt vad som händer mig. Kommer de göra en utredning? Blir socialen inblandade? Var går gränsen?

Därför bad jag Mike vänta utanför medan jag hämtade det nödvändigaste. Det doftade alkohol i hela lägenheten, men pappa var inte där. Han gick tydligen ut i alla fall. Jag stoppade ner mina plagg i en liten resväska, inklusive tandborste och annat som kan vara bra att ha. Jag såg till att låtsas som allt var okej när jag kom ut till min pojkvän.

När det steget var avklarat åkte vi hem till Mikes hus, och precis som han sa är ingen hemma. Det har börjat regna utanför fönstret och det smattrar högt mot taket. En känsla av höst sprider sig om oss, trots att det är vår.

Såfort jag stängt ytterdörren om oss fattar Mike tag om min midja och kysser mig. Det har han inte gjort på hela kvällen. Som sagt, han är en rätt blyg kille. En bekant, kittlande känsla sprider sig i hela kroppen och jag fnittrar mot hans läppar.

Både skol- och resväskan hamnar på hallmattan. Det gör ingenting eftersom jag då kan sätta mina armar bakom hans nacke. Jag glömmer med en gång bort min oro för socialen. Mike har alltid den effekten på mig. Han får mig att må bättre. Mycket bättre. Ibland är jag rädd för att det jag känner för honom inte är mer än ett behov av skydd.

Tanken försvinner direkt. Det jag känner för Mike är speciellt, något som inte går att byta ut. Det vet jag.

"Är du säker på att vi har hela huset för oss själv?" undrar jag samtidigt som vi på något klumpigt sätt lyckas ta oss uppför trappen, samtidigt som vi fortsätter kyssa varandra.

Jag vill verkligen inte göra något förhastat om Jamie skulle vara här. En rysning far genom kroppen. Han skulle reta oss för all framtid. I mitt stilla sinne kan jag till och med föreställa mig honom öppna vår sovrumsdörr när vi är mitt uppe i allt bara för att göra sin kusin irriterad.

"Helt säker." säger Mike med ett litet skratt, men hindrar mig från att ta av honom tröjan. "Jess, klockan är snart tolv och vi har skola imorgon."

"Jag börjar inte förrän tio på fredagar." Jag ler snett och ser upp mot honom.

"Men jag börjar åtta." Han flyttar undan mina händer från sin kropp. "Jag är ledsen. Det är jag verkligen. Det är bara det att-"

"Du har mattelektion och den är viktig..." avslutar jag och drar mig undan, känner mig rätt dum och som en galen flickvän som bara är ute efter att ligga med honom. Bra gjort Jess! Verkligen det mest perfekta avslutet på kvällen!

"Du är också viktigt." säger han och kysser ömt min panna. "Jag lovar att gottgöra dig någon gång snart."

"Det är helt okej. Jag menar det. Det har varit en fantastisk kväll." Ett leende klistras fast på mina läppar. "Jag går och byter om."