Förbjudna läppar

Kapitel 8

Dagens låt: Cold coffee - Ed Sheeran

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ED!!!

(Förlåt för slarvfel! Har knappt läst igenom. Ska göra det såfort jag får tid!)

***

Fan.

Det känns som jag står där i en evighet och bara stirrar. En orolighet sprider sig i hela bröstet. Vad kommer han säga till Mike? Om min pojkvän får reda på att jag varit på en fest, på den här festen... Ånej. Han kommer bli så besviken. Och inte bara det, han kommer aldrig förlåta mig.

Sluta överreagera. Det är ditt liv och du får göra precis vad du vill!

Men ändå finns den där: Rädslan att Mike misstycker. Att han slutar gilla mig. Det är absurt, dumt men ändå så likt mig eftersom jag förstorar allting. Alla möjliga tankar går genom huvudet. Jamie kommer tala om för Mike det första han gör. Det finns ingen tvekan om den saken. Jag hämtar luft. Det här är inte bra. Det är verkligen inte bra.

Jag är så körd.

Rummet är rätt litet och består bara av ett skrivbord, en kontorsstol och en bred säng med ett stort överkast. Lampan i taket är släckt, och precis som här är fönsterna täckta av svarta sopsäckar. Det enda ljus som finns härinne är den silvriga nattbordslampan.

Det är många saker som tar sig genom hjärnan i loppet av någon sekund. Och en hel del av dem är rätt onödiga, men de klistrar ändå fast sig i bakhuvudet. För flera år sedan, när mormor fortfarande levde brukade hon berätta om James Dean och hur hon satt upp affischer på honom när hon själv varit tonåring. Han var en legend redan då. Varför det hör hit? Antagligen för min hjärna får för sig att koppla Jamies hållning med fotot jag än gång såg av ikonen själv. De är inte lika till utseendet, inte ett dugg, men till hållningen och hur de båda två håller den glödande cigaretten är de extremt lika.

Mattie följer till min förvåning inte med oss in, och har redan hunnit stänga igen dörren. Långsamt trevar min blick från Jamie till Andrea. Hon verkar lika förvånad som jag och Lilly, vilket tyder på att hon inte visste att just han skulle stå här.

I bråkdelen av en sekund har han ryggen mot oss, och direkt när dörren hörs smälla igen vänder han sig om.

"Okej," suckar han. "det här måste gå fort för att-"

Våra ögon möts. Det känns som jag blir träffad av blixten. Kanske har han inte ögonkontakt enbart med mig, men från det här avståndet känns det verkligen så. Och med tanke på det överraskade ansiktet kan han inte heller vetat att vi skulle hit.

"Vad i helvete gör du här?"

Det är min röst som gör sig skyldig till frågan. Faktiskt så trodde jag han skulle vara den som sa det, inte tvärtom. Musiken från nedervåningen fortsätter vråla i öronen på oss alla fyra. Vad är oddsen att vi träffar honom här? Ja han festar mycket, men det är lördagkväll. Varenda tonåring i stan ställer till med träffar av alla möjliga slag. Att han skulle vara precis här kan inte vara ett sammanträffande.

Eller så är det precis vad det är.

"Jag skulle kunna fråga dig detsamma." säger Jamie och verkar för en stund glömma bort sin cigarett. Hans ögon är fixerade på mig.

"Men Jess frågade först." flikar Andrea in som är lika förvånad och går fram till honom. "Du har rätt många rykten efter dig, men nu är det i alla fall ett som stämmer. Vem hade trott det här om dig?"

Lillys panna hamnar i djupa veck. "Trott vadå?"

Jag blinkar till, börjar förstå.

Jamie låter bli att svara. Det tar en stund för honom att slita undan sina ögon från mig och istället se mot Andrea. Han rynkar på ögonbrynen.