Stark Vänskap Blir Kärlek

~Kapitel 23~|En del av mig är borta|

~KYLES PERSPEKTIV~
När jag hör skottlossningen så kommer poliserna in i samma veva men det jag märker är hur Johanna slänger sig framför mig och ropar "neej!"
Jag ser allt i slowmotion hur Johanna dunsar ner i glvet och hur poliserna griper Chad. Jag tar tag i Johanna och hon tittar upp mot mig "jag blir okej.." sa hon försiktigt och sen så.. Blinkade hon aldrig mer och andades inte mer... Jag ser hur Sara och Fia kommer springandes och en bit efter hur Jhon och David kommer springandes.. Sara och Fia skriker och slänger sig i famnen hos killarna. Johannas huvud var i mitt knä jag kände hur tårarna rann och klumpen i halsen...
Efter 5 timmar satt jag på samma ställe med Johanna i mitt knä. Men då kom killarna och sa att "begravningsentrepenören" (den som hämtar upp liken) snart skulle komma. Jag ville inte lämna hennes kropp men kunde inte göra nåt annat... Killarna fick i princip dra med mig därifrån när de kommer.
Jag gick in i mitt rum och gick inte ur resten av kvällen och inte nästa dag...

Efter en vecka så hörde jag att killarna knackade på dörren, jag hörde också att Sara och Fia var med dom... När jag öppnade ytterdörren så kom de in och kollade på mig som att jag vore ett freak. Killarna gick och hämta rena kläder och han duk sen slängde de in mig i badrummet för att jag skulle duscha. Medans jag var i duschen hör jag hur de andra städar. De plockar ölflaskor och damsugar i huset.
När jag kommer ut så stog tjejerna i köket och lagade mat och killarna satt i soffan. Jhon och David sa att de tänkte fixa en fest här ikväll även fast jag protesterade mot att ha fest. Eftersom jag fortfarande inte sörjt färdigt men de sa att jag behövde rensa tankarna och tänka på annat. De sa också att Chad skulle få sitta inne i 6 månader så han skulle komma ut vid jul. Och de frestade med att jag kunde få min hämd då.

~CHADS PERSPEKTIV~
Dag två i helvetet. Men här kunde jag tänka mig att stanna ett bra tag bara för att slippa möta Kyle... Jag visste att jag inte kunde bo kvar där så när jag kommer ut härifrån kommer jag skynda mig från den här staden snabbt som fan. Att jag faktiskt hade tryckt på avtryckaren gav mig så dåligt samvete men ändå inte.. Jag menar de kanske låter helt sjukt men så är det för mig... Jag menar Erik var egentligen inte min pappa han var min adoptivpappa men det jag var orolig för var att min biologiska pappa skulle vara i samma byggnad som mig.. Det var han iallafall för två år sedan de var senaste gången jag sett honom.. Så jag är uppväxt med alkohol, droger och att vara kriminell. Både Frank (min biologiska pappa) och Miranda (min biologiska mamma)
Men för två år sen åkte de fast för försök till bankrån med vapen.

De var då Erik adopterade mig.. Då tiden var som jobbigast. Och sen så träffade han Kyles mamma och ja.. Sen är vi där vi hamnat nu.. Jag menar... Äh!

~KYLES PERSPEKTIV~
När festen började så drack jag och drack mer och mer till sist visste jag knappt vart jag var. Men när jag går in i köket så kommer en tjej hon hette Amanda.? Tror jag.. Och vi snackar vet inte riktigt hon vad tills hon sa "Du, jag hörde vad som hänt och de är hemskt.. Tro mig jag vet.."
Jag måste träffa henne igen så senare på festen stöter jag på henne igen och vi båda var as full. Så vi snackar och har de kul tills hon slänger upp mig mot väggen och hon börjar grovhångla med mig.
Men jag känner hur de blir fel så jag knuffar iväg henne så hon åker bak nån meter nästan så hon ramlar sen sticker jag in på mitt rum och låser där är jag tills jag somnar.

-----------------------------------------------------------
Hej.. Vet att de inte kom ett kapitel igår det får bli idag istället hade mycket o göra igår. Men de här var sista kapitlet av "fem i rad" men kommer fler i veckan! Men så länge få ni ha de gött så hörs vi!❤