➖Kolla beskrivningen först så får ni början på Seul Bes liv!➖
Seul Be= du som huvudrollen
Ji hyun= din bästa vän
Min ah= kär i TaehyungVIKTIGT: för er som ska läsa min bok vill jag bara berätta att sättet jag skrivit på har blivit bättre i de senaste kapitlerna. Så sluta inte läsa..
*Seul Be pov*
(06:30)*RING* *RING* RING*
Jag slår på ringklockan men inget händer, inte nu igen!... Jag tar ett hårt grepp runt den och skakar den, inget funkar. Öronen piper av ljudet från ringklockan och humöret sjunker ner. Jag sätter mig upp hastigt och kastar den i golvet.
Och där var ljudet borta.Seul be: Aiiish, jinjja! Inte igen, det är min andra klocka på den här månaden.
Jag gäspar och lägger mig till rätta igen för att kunna lugna ner mig. Stoppar in mina händer under kudde och blundar en stund.
Bara fem minuter till...(09:5)
Solljuset skiner genom gardinerna och lyser rakt på mitt ansikte. Jag vaknar och gnuggar mig i ögonen. Vänta har klockan inte ringt än?... N..Nej!
Jag flyger rakt upp men stannar då jag krockar huvudet i lampan.Seul be: Aoooww... Nej, nej! Jag är försenad! Vad ska jag göra... Okej ta det lungt. Jag måste skynda till intervjun.
Jag springer till toaletten för att hämta en tandborste och fortsätter till garderoben. Slänger på mig den beige vita uniformen.
Jag ställer mig framför spegeln och kollar på outfiten jag har på mig, blicken höjer sig upp då jag ser hår sticka ut från olika håll.
Stressen blir högre då jag ser att klockan rinner iväg. Jag bryr mig inte om mitt hår och sticker till bussen.
Jag springer till bussen och när jag väl är framme vid stationen inser jag att jag glömt busskort.Seul Be: PABO! Aiiish Seul Be vad är det för fel på dig!?
Jag springer tillbaka till lägenheten och sedan springer jag till bussen.
Medans jag väntar på bussen tar jag upp min mobil och smsar till Ji hyun.
To ji hyun💁🏻: GUUURL... Den här dagen kan inte bli värre! Jag missade mitt skriv test idag. Och det är så jag kan börja mitt liv som doktor. Fast har intervjun kl 10:00 så jag hinner till den. Önska mig lycka till!Äntligen kommer bussen.
Det tar 10 min dit så jag har tid på mig till intervjun.
Nästa station ska jag av och Ji Hyun har inte svarat än.. Hon svarar ju alltid då man skickat något. Om hon kunde svara skulle jag få ett litet leende på läpparna som alltid.Jag springer och öppnar dörren till universitetet och fortsätter till test rummet.
Jag springer som fortast men råkar springa på en lång kille
OMO, sååå snygg. O nej vad ska jag göra. Jag kollar på hans ansikte och försöker få fram något ljud.Seul bi: F.. Förlåt, det var inte med meningen.. Jag ha.. hade brotom.. Ehemm..
*viskar högt för sig själv*
Tappa inte hakan nu.. Men ändå.. Pojkväns material af!
Aiish tyst nu.Han kollar på mig med ett litet leende och pekar på mitt hår. Ger mig ett litet flin och går sakta iväg från mig.
Och där står jag med hakan nere vid benen
*intervjun*
Jag hör någon ropa mitt namn, jag vänder mig om och ser en vinka dit mig. Det är min tur att visa vad jag kan!
Jag går in och ser fem st personer på rad bakom en bänk.Seul bi: Hej jag heter Seul Bi och jag är 21 år. Emm.. Jag drömde att bli do..
Mr. Chang: Ska du fortsätta prata om dig själv eller ta det här på allvar och börja.
Seul Bi: Aa..
Ugh.. Vad pinsamt.
Jag börjar prata om hlr och vilka situationer som man behöver det i. Jag pratar steg för steg vad som händer i en operation.
Jag lyfter huvudet på dockan och gör mun mot mun men allt går fel då jag börjar hosta och pumpar lungorna helt fel!Mr.Chang: försöker du döda personen eller?
Döda är väll lite överdrivet -.-
Mr.Chang: nästa tack!
Jag går ut ur dörren och möter en kille, han har runda glasögon och ett sött långt hår.
Neeiii vad söt!
Jag fortsätter att gå och ramlar då ena benet korsar det andra. Killen kollar bak och frågar hur det gick när jag ställt mig upp. Då blir jag helt röd i ansikte, dags att gå där ifrån! När jag går ut tänker jag på vad som hände på intervjun. Det gick skit dåligt för mig. Aiish, vad ska jag göra nu?
YOU ARE READING
Mr. Right
FanfictionDepressionen förändrade inte mig. Den avslöjade vem jag verkligen var. Men kommer jag ens vara kvar.. Framtiden är inte alltid ljus på grund av vackra saker. Uppe i himlen är det också lika ljust. Tanken förändrar snabbt om hur jag ska leva mitt liv...