Jag vaknar av klockan och ser att den är 07:00. Solen börjar skina upp bakom husen utanför och fåglarna sätter sig vid fönster räcket.
Jag sätter mig bak och känner dreggel runt hela min mun. Blicken vänds Mot min kudde och jag ser en stor blöt fläck. Jag gnuggar mig i ögonen och försöker tänka på vad jag drömde inatt.
Jag ställer mig upp och benen börjar darra. Men fortsätter mot det stökiga köket.
Seul bi: Aigo.. Det ser ut som en det har varit en jordbävning.
Jag plockad undan massa skräp och lägger en stekpanna på plattan. Tar ett ägg ur kylen för att steka.
När det är klart sätter jag mig på stolen och äter.
På med uniformen, ut genom dörren och påväg mot universitetet.När jag klivit av bussen och är påväg mot dörren tänker jag på det som hände igår. Varför önskar jag att han ska vara här. Undra varför han var här egentligen?..
Lektionerna pågår och bilder på Taehyung kommer upp i mitt huvud.
När det är rast går jag till anslagstavlan i hallen för att kolla datumet, då vi får resultaten. Då jag blir förnedrad.
Matte lektionen börjar om 10 min och jag rör mig dit.
Min ah: Yah! Du där..
Jag vänder mig om och ser Min Ah springandes mot mig.
Jag kollar runt om mig och ser att jag är den ända här.Min ah: förlåt om jag var otrevlig.. Vet bara inte vad du heter. Haha :)
Seul bi: oh.. Jag är Seul bi.
Min Ah: Aww.. Älskar ditt namn. Oh, vi kommer bli så bra vänner. Eller hur?
Seul bi: Aa.. Men du, är du hon från sjukhuset. Annars tror jag inte jag vet vem du är.
Min Ah: jo.. Jag är Min Ah du såg från sjukhuset. Jag hörde att du räddade livet på Jiminie. Såå.. Vi måste bara bli vänner.
Hon var snäll, lite framgångs rik. Det påminner om Ji hyun.
Seul bi: så, vilken lektion har du?
Min ah: fysik, och du?
Seul bi: matte, men vi kanske syns.
Min ah: okej, hejdå! ;)
Vi vinkar varandra hejdå och går åt varsina håll.
Min hjärna känner att jag ska bli vän med henne men mitt hjärta känner något annat, varför det?Skolan slutar och det är sent på kvällen. Jag känner mig törstig och hungrig så jag går in i en liten affär där jag köper nudlar. Jag sätter mig vid ett bord och börjar äta. OMO, vad gått. Haha kan leva på det här.
Himlen blir mörkare och jag sitter ändå kvar med burken med nudlar i handen. Jag tänker på om hur mitt resultat kommer vara på testet. Inte bra tror jag.
Jag börjar gäspa och när jag inte tänker mig för så sjunker huvudet i armvecken och jag somnar.
Jag vaknar upp av någon tar mina armar bakom ryggen. Jag kollar bak och ser någon med mask. Det är fortfarande mörkt ute så jag ser inte så bra. Jag sprattlar med benen tills jag ser en person långt bort springa mot mitt håll.
Taehyung?
Armarna tryks hårdare mot ryggen då jag börjar sprattla. Flera personer kommer mot mig och håller om mig. Jag känner något mjukt framför min mun och allt blir mörkare och mörkare"Ledsen för ett till kort kapitel! Men hoppas den var bra iaf. ;*"
YOU ARE READING
Mr. Right
FanfictionDepressionen förändrade inte mig. Den avslöjade vem jag verkligen var. Men kommer jag ens vara kvar.. Framtiden är inte alltid ljus på grund av vackra saker. Uppe i himlen är det också lika ljust. Tanken förändrar snabbt om hur jag ska leva mitt liv...