Jätte ledsen för sent kapitel och kort.
För mer känsla (wedding dress- taeyang)*seul bi pov*
Jag vaknade med solen i ansiktet och mitt huvud på Taehyungs axel. Min hjälte.
Jag lyfte mitt huvud och kollade på honom. Han hade också vaknat.
Han log mot mig sött och jag log tillbaka.
Vi hörde någon öppna dörren så båda kollade dit.
In genom dörren kom rapmon, Jung kook, J-hope och Min Ah.Jag och Taehyung reste oss fort upp, och när vi gjorde det ramlade Taehyungs mjukiströja som jag hade runt midjan ner på marken. Och jag stod med bara trosor och en tröja framför de andra.
Jag fick ett illrött ansikte så fort jag märker det. Snabbt tog jag upp tröjan och knöt den runt midjan igen.
Jung kook: en fråga bara.. Varför är ni här?.
Han kollade på Taehyung och sen mig. först kollade han rakt i mina ögon, sen sänktes blicken till nederdelen.
Seul bi: Ehm.. Joo, Taehyung, han..
Taehyung: svårt att förklara men det är inte det ni tror. Kom hit precis.
Precis? Vänta va.. Det hände inte eller är jag dum i huvudet eller?! Det kanske jag är men jag är 100% säker att..
Ljög han precis.Jag kollade på Taehyung som hade blicken på min ah.
Aha jag förstår...J-hope: Ehm, så. Jin är nog nere vid köket och gör frukost om ni vill ha.
Seul bi: o..okej.
Jag kände klumpen i hela magen och orkade inte visa mig så här, jag gick eller snarare jag sprang ut genom dörren till danssalen och sprang mot ytterdörren. Jag hade fortfarande ont i mitt ben så jag haltade lite men knep igen.
Jag öppnade ytterdörren och stötte på Jimin. Den studen kände jag tårar falla ned för mina kinder.
Ville inte ha något med dem och göra så jag sprang bara vidare.Jimin: Seul bi?
Ju längre bort jag sprang desto högre skrek han mitt namn.Jag kolla bak när jag hade sprungit ett tag. Ögonen började fyllas då jag såg Jimin springa mot mig.
Jag sprang in genom ett hörn och smyg kollade. Han hade blivit stoppad av massor av fans som han senare bad om förlåtelse till. Han bugade några gånger och sprang vidare.
Jag kollade bort för att han inte skulle se mitt huvud och höll för munnen.
Jag kollade i ögonvrån och såg ingen komma på ett tag.
Känseln i bena försvann snabbt och jag ramlade på knäna.Seul bi: owe.. Aiish.
Ögonen började fyllas och klumpen i magen blev bara större. Folk som gick förbi kollade på mig chockande men gick för bi.
Jag kröp ihop med bena i mina armar.
Taehyungs tröja var blodig och smutsig. Ville inte ha på mig den längre men ville inte gå runt med bara en underdel.Jag la mitt huvud mellan mina ben och stannade där en stund.
Plötsligt kände jag två händer på mina händer. Jag drogs plötsligt upp av händerna och såg Jimin. Han såg väldigt orolig ut men glad att se mig.
*jimim pov*
Jag såg henne sitta runt hörnet och jag kunde inte låta bli att kolla på henne. Min hjälte blev av med sina krafter.
Jag hukade mig ned och tog mina händer runt hennes kind. Den var mjuk och full med blöta tårar.
Jag lyfte hennes huvud och såg hennes vackra ansikte. Jag ville göra henne glad.
Hon släppte sina armar runt sina ben och kollade på mig med en orolig blick.Jimin: du är ful när du gråter. Bara så du vet.
Seul bi: i..inget jag kan h.. Hantera.
Jimin: får jag göra ditt fula ansikte till något fint?
Hon log lite och sen skrattade lite tyst. Jag började känna att det bränner på mina kinder och hjärtat började dunka fort. Jag la min hand på mitt hjärta och kollade ned. Sen kollade jag upp efter känt hjärtat slå fortare en någonsin.Jag ställde mig upp och räckte min hand. Det tog ett tag innan hon tog min hand men när det väl hände kom mitt stora leende fram.
Jag böjde mig ned så att hon kunde sätta sig på min rygg. Det såg ut som att hon inte ville det men jag backade bak och tog hennes ben och la dem runt min midja.Seul bi: tack.
*taehyung pov*
MedansJag gick ned för trapporna efter några minuter och såg jin med en orolig blick. Han såg stel ut och såg ut som han har sett ett spöke.
Jag satte mig ned vid bordet och kollar bort till jin.Jin: varför sprang Seul bi förbi? Och varför grät hon? Och byxor...
Jag kollade ner i bordet och la handen på mitt huvud.
Vad har jag gjort?
YOU ARE READING
Mr. Right
FanfictionDepressionen förändrade inte mig. Den avslöjade vem jag verkligen var. Men kommer jag ens vara kvar.. Framtiden är inte alltid ljus på grund av vackra saker. Uppe i himlen är det också lika ljust. Tanken förändrar snabbt om hur jag ska leva mitt liv...