Mr. Right

Kapitel 7 ~konversation på hög nivå~

(A.n.jell My heart is calling)

*Seul bi pov*

Jag hade suttit på jimins rygg
ett tag och han började säker tycka att jag var tung. Jag böjde mitt huvud och viskade i hans öra.

Seul bi: jag vet att jag är tung. Du kan släppa ned mig.

Jimin: nej du är skadad.

Seul bi: snart kommer du bli det om du inte släpper ned mig.

Jimin: hotade du precis mig?

Seul bi: kanske.

Han släppte mig försiktigt och jag haltade medans jag gick till hans sida. Jag tog armen runt hans axel och hoppade på ett ben fram.

Jimin: är du okej?

Seul bi: kan man säga.

Han stannade mitt på trottoaren och kollade på mig. Vi var bara några centimeter ifrån varandra. Jag vred mitt huvud och kollade framåt igen.

Jimin: du är min hjälte.

Seul bi: mm.. Utan krafter ja.

Jimin: vad hände egentligen?

Jag kollade ned i marken för att inte visa mitt ansikte. Just nu ville jag inte prata om det för jag trodde att han var min hjälte som aldrig skulle komma tillbaka.

Seul bi: lång historia. Vill helst inte prata om det.

När jag sa det kollade han framåt och såg missnöjd ut.

Vi var framme vid min lägenhet efter 20 min och vi gick mot hissen.
Jag tryck på hiss knappen och kände lättnaden att få vara hemma och gömma mig under kudden.

När hissen var framme och jag var på väg in kände jag en hand runt min handled.
Jag blev stel och kall och visste inte vad jag skulle göra.

Jimin: skulle inte jag göra dig glad igen?

Seul bi: det är nog inte en bra idé just nu.

Han drog mig någonstans och jag fortsatte att halta. Det gjorde ondare för varje steg.

Seul bi: Yah! Snälla släpp mig det gör ont.

Han stannade upp och kollade bak mot mina ben. Han kollade åt olika håll och började se frustrerad ut.
Han tog ett hårdare gräpp runt min arm och fortsatte att gå men saktare.

Tillslut stannade han vid en bänk som han satte sig ned på. Han drog i min arm mot bänken som jag sattes ned på.

Seul bi: är det verkligen det här du gör för att få mig glad?

Jimin: förlåt..

Seul bi: ahap.. Och vad händer nu?

Jimin: Ehm.. Vänta ska tänka.

Seul bi: jag tror det är bättre att jag går hem.

Så fort jag ställde mig upp tog han tag i min handled och fick mig att sitta ned.

Jimin: varför har du Taehyungs tröja istället för byxor.

Seul bi: bara hände så.

En tår föll ned för min kind och jag ville bara gå där ifrån.
Jag ställde mig upp igen och drog bort min arm ur hans hand.
Jag gick i snabb takt mot hissen utan att vända mig om.
Jag var 10 meter ifrån bänken vi satt på så jag antar han inte sprungit efter mig.
Vilken lättnad.

Jimin: Jag gillar dig Seul bi!

Orden fick mig att stanna upp.
Världen gick i slowmotion och flera ord kom upp samtidigt.

Jag har aldrig gillat någon person som mer än en vän. Det är för att jag inte vill bli sårad.
Vissa personer älskar varandra i år men vilka par sårar inte varandra någon gång.
Jag är rädd för att det ska hända med mig.
När man blir kär. Bultar hjärtat jätte snabbt? Får man fjärilar i magen? Blir man sårad? Blir man väldigt glad?

Om allt det skulle hända mig. Är jag kär då?
Min hjälte håller i min hand men det känns som att han vill släppa taget.
Varför vill jag inte att det ska hända.

Det jag vet att du, park jimim. Inte är hjälten som håller i min hand.