Kapitel 10 ~förlorat~

198 7 1
                                    


*seul bi*

Jag var framme på flygplatsen. Seoul (ICN). Hade ingen aning om vad jag skulle göra nu.
Planet kanske inte har åkt en.

Jag gick in genom porten och det var proppfullt. Det här kommer bli kul..
Jag kollade vid alla ställen man lämnade bagagen men han var inte där.
Mm... Hur mycket pengar har jag på mig?
Ser ut som runt 1000. Det borde räcka till Daegu (TAE).
Bra!

Jag gick till den stora tavlan och letade bland alla plan tider.
Hmm..
Turkiet..
Arlanda..
DAEGU!
bra. Och den går om.. 15 MIN!

Jag sprang och köpte en biljett och då hade jag ungefär 10 min kvar.. Fuuuq.
Det var bara at springa till gaten. Som stänger typ nu.

Hade inte lust att ge upp för ett jwla plan. Förlåt att jag svär men JAG ÄR STRESSAD!
Okej spring..

Jag var framme vid gaten och såg dem stänga av gaten.

Seul bi: NEEJ! Snällaaaaa stäng inte.

Personal: tyvärr så får vi inte släppa in fler.

Okeeeej. Vad ska man göra nu.
Jag satte mig och tog andan på platserna. Var bara jag där.
Hade ingen aning vad jag skulle göra. Ska jag åka tåg? Ehm har redan köpt en biljett. Ugh.. Nästa flyg?

Jag letar efter en tidtabell och letar för Daegu. Självklart står det inte. Måste vara flera timmar kvar. Jag går runt lite för att leta efter en personal som jag kan prata med. Ugh..

Jag får syn på en personal och går fram till henne.

Seul bi: ursäkta vet du när nästa flyg till Daegu går?

Personal: tyvärr men gå till informationen så hjälper dem dig.

Seul bi: tack så mycket!

Jag bugar lätt och gör som hon säger.
Jag är framme vid informationen och frågar när nästa flyg till Daegu går.

Personal: gaten öppnar 5 och en halv timme ungefär.

WHAAA! Hakan hamnade ner vid fötterna och personalen bra stirrade på mig. Jag frös still och kände två armar dra mig åt sidan.
Jag hade stoppat kön en stund.
Jag såg ut som en zombie och vred mitt huvud för att kolla på alla personer som stirrade på mig.

5 och en halv timme?...
BRUUUH..
Jag skakade lätt på huvudet och kom till mitt vanliga jag. Dags att vänta.

Platserna man satt på var hårda och magen började kurra väldigt mycket.. Lite pengar hade jag kvar så jag gick och köpte en liten matlåda för att bli av med hungern.
Men nu hade jag inga pengar kvar eller Joo... 6 kr..

1 timme hade gått och jag somnade.
2 timmar har gått..
3..
4..
5..

Jag vaknade av folk som pratade mun på varandra. Och alla stod precis runt om mig.
Ah! Det måste betyda att planet kommer snart.. YAAAS

Jag ställde mig upp och kollade på tiderna. 10 min innan gaten öppnar. Vilken lättnad.

Jag fick gå på planet och 1 h resa väntade mig. Det började bli sent så jag var trött även fast jag fått min lilla sömn.
Men jag kan sova överallt så en till timmes sömn blir bra.

Jag sov jag sov...

*solider- taemin*

FRAMME! Yaas. Mina fötter började darra av nervositet och jag började kolla runt lite.
Man fick äntligen gå av planet men, Aa du vet jag sprang..
Jag hade inget bagage så jag gick före alla andra.
Jag var ute ur flygplatsen och stog still (som vanligt)
Händerna var uppe i luften för jag ville bli uppdragen till himlen.. Min fantasi.

Jag stod där i 5 min.. Aa och det gjorde andra personer också som tog foton på mig. De trodde jag var ett creep som vill ha uppmärksamhet..
Ahap, vad ska man göra nu. Inga pengar ingen telefon. Och det blir inte så kul nu på kvällen. Det är kallt och jag går runt med skoluniform.

Det var sent på kvällen och jag gick runt i staden. Jag går förbi väldigt många snuskiga ställen. Det gjorde mig orolig..
Folk som går runt fulla och pratar högt, då menar jag VÄLDIGT högt, och det är högt..

Det var iskallt ute så jag började hacka med mina tänder. Mina ben orkade inte bära min överkropp så jag ville bara ligga ned. Jag kom fram till en gränd och tog fram massor av kartonger för att bygga något jag kan sova på. Jag blev en uteliggare som sagt.
Tårar började fyllas och jag ramlade på marken.

Det började bli väldigt tungt. Alla minnen kom till mitt huvud.
Kändes som om jag hade förlorat allt just nu. Min familj, jobb, kärlek och boende..
Det fick mig att påminna om att jag inte kommer hem. Inga pengar..

Fler tårar började rinna och jag typ skriker när jag gråter. Och jag är ful när jag gråter... Som jimin sa.
Jag försökte täcka munnen för att folk som gick förbi inte ska höra men det var svårt..

Jag satt med benen i mina armar och fortsatt grät.
Jag sitter där ett tag tills jag ser någon komma mot mig. Personen går sakta fram så jag hinner se att hon har långt hår, Adidas byxor och en munkjacka.

Hon böjer sig på huk och tar upp mitt huvud. Det känns som när jimin kom fram till mig.
Jag kollar ner i marken och hon kollar på mig. Jag var rädd men lugn..

??: Seul bi?

Jag rycker upp mitt huvud snabbt och stirrar på henne av rädsla.
Är det.. Huh?..

Seul bi: Ji.. Ji hyun?

Mr. RightDonde viven las historias. Descúbrelo ahora