Mr. Right

Kapitel 2 ~hjälte?~

Känslan när man förlorat är verkligen hemsk när det gäller drömmar.
Vägen hem var en plåga. Efter man tagit bussen började det regna och tårarna började falla ned. Ögonen blev röda och jag började se sjuk ut.

Jag gick väldigt sakta tills jag hörde folk skrika efter hjälp.
Jag sprang dit och kollade och såg en medvetslös kille på marken. Han låg på rygg med benen åt olika håll. Armarna kors och tvärs och huvudet nere vid magen. Ingen gjorde något.

Jag hukade mig över honom och la honom rakt.

Seul bi: vad har hänt med honom?

??: han blev påkörd av en bil.

Seul bi: kan någon snälla ringa en ambulans!

Pulsen ökade då jag kom på att testet inte gick så bra. Tänk om jag gör något fel. Jag kollar på personen. Han har mörkbrunt hår gulligt ansikte och ganska kort.

Jag tar mig samman och öppnar hans mun för att börja mun mot mun metoden. Jag lyssnar på om han andas och fortsätter. Kollar hans puls och sedan hör jag ambulansen komma. Han har fortfarande inte vaknat upp.

Båren kommer ut ur bakluckan av bilen  och doktorer kommer springandes ut ur bilen.
Jag hjälper han upp på båren och känner en person ta på min axel och tackar mig.

Doktor: Tack så mycket för all din hjälp! Du måste vara hans flickvän!
Följ med här.

Seul bi: n..nej, du har missfö..

Doktor: Han måste vara lycklig att ha en sådan flickvän som du!

Seul bi: Ehm.. Doktor, jag är int..

Doktor: Följ med här.

Doktorn släpar mig in i ambulans bilen. Ger mig ett tacksamt leende och kollar sedan på den skadade killen.
Vad hände precis? Vadå flickvän?
Aja, hoppas att han klarar sig.

Vi är framme på sjukhuset och jag följer med den skadade killen på båren till operations salen. Innan de öppnar dörren till rummet säger dem att jag inte får följa med längre.
Jag bugar och sätter mig sedan på en bänk.
Aiish, vad trött man är efter den här dagen. Jag tar upp mobilen och ser att klockan är 20:14.
Undra när jag kommer hem idag? Jag ska upp tidigt imorgon för att veta resultatet på testet. Ugh..

Jag sitter halvsovandes på bänken och kollar ner i marken.
Sen ser jag 6 st personer gå förbi. Jag kollar upp och ser hur snygga alla är!
Men när jag tänker efter känner jag igen en av dem.
Det är han jag sprang på i universitetet.
Han kollar på mig och ger mig ett flin.
De är påväg till sjukrummen.

Jag håller på att sova tills någon kommer fram till mig och säger att jag kan hå in i rummet nu.

Självklart ville jag kolla hur den skadade killen mådde efter det som hände så jag stannade kvar.

Jag öppnar rummet och går fram till killen.

Seul bi: hur mår du?

??: bra

Doktor: det var tur att din flickvän räddade dig. Annars skulle du kanske inte klarat dig.

Nej. Jag kollar på killen i sjukhussängen och ser i ögonvrån ett par andra personer.
De 6 killarna som gick för bi mig, inklusive killen ja sprang in i.

•Förlåt för kort kapitel•