Åsnan och Jag

Kapitel 1: Första dagen efter jullovet

Jag släpper mina väskor på golvet och slänger mig ner på sängen och pustar ut. Lektionerna börjar inte förns imorgon.
Äntligen slipper jag min idiotiska fosterfamilj, dom klagar på vad jag än gör. Jag är glad att de skrev in mig på denna internatskola så att jag slipper dom där övervuxna skalbaggarna.
Haha vem försöker jag lura, till och med skalbaggar är bättre än dom. Jag har alltid känt mig lite osynlig men det gillar jag ändå.

Det knackar på min dörr å har då ingen jävla aning om vem det är. Jag har inga vänner här då alla verkar hata mig och jag hatar alla sååå fair enough.
Jag går och öppnar dörren och där står det en söt tjej, hon verkar vara i samma ålder som mig.

"Hej jag heter Alexandria Carter. Är du Jasmine Gibson?"

"Ja? Men kalla mig snälla för Jess. Varför är du här?" Säger jag med min lite kaxiga röst

"Jag ska tydligen dela rum med dig"

"Jaha. Kliv in då. Ta sängen där borta" jag pekar mot den andra sängen i mitt rum

"Förresten, kalla mig Alex"

Perfekt.. en rums kamrat!? Trodde jag skulle slippa att ha sådana. Vem är ens den där tjejen. Hon verkar ny här. Jag hade en rums kamrat en gång när jag gick i 7an och 8an men hon slutade som tur var. En av mina värsta upplevelser någonsin! Min rumskamrat snarkade högt som fan och fes högt i sömnen. Dessutom var hon världens drygaste.
Well, Alex må va söt men hon är säkert värsta bitchen.
Bäst för Alex att hon funkar bra som rumskompis annars åker hon ut med sitt äckliga lilla huvud först rakt ner i ett stengolv...eller nej stentrappa, det låter ännu bättre.

Alex slänger väskorna framför sin säng och lägger sig sedan i sängen och stirrar upp i taket. Jag granskar henne en kort stund och ser hennes perfekta ansiktsdrag. Så perfekta att jag mår illa. Nej jag orkar inte bry mig längre, jag går och packar upp mina väskor. I den ena väskan har jag skolsakerna och i den andra har jag mina kläder.

"Du Jess?"

"Ja?"

"Ni har inga skoluniformer här?"

Frågan lät så töntig att jag började garva. När jag insåg att Alex satt och stirrade konstigt på mig så slutade jag skratta och sa sedan

"Det må vara en sträng skola men vi får iallafall ha på oss vad vi vill så länge vi inte går omkring nakna haha. Skulle vi haft skoluniformer så skulle du nog fått den vid dethär laget"

Alex nickade kort och började sedan att packa upp sina väskor hon också.

"Är du ny här?" Frågar jag

"Ja. Durå"

"Nej. Jag har gått på denna skola sen jag var 6 år gammal"
Sen säger vi inget mer.

Jag byter om till ett par jeans och ett vitt lite genomskinligt linne och fixar sedan mitt brunsvarta väääldigt korta hår. Jag öppnar dörren och säger sedan.

"Hejdå fröken skoluniformsgris"

Innan jag hinner stänga dörren så hör jag henne säga

"Vart kom det smeknamnet ifrån?"

Juste, glömde ju säga att jag är bra på att komma på smeknamn åt folk haha. Eller enligt mig är de bra. Vad andra tycker är ju en annan sak hehehe

Jag går ner till biblan för att läsa. Läsa, det är vad jag gör på fritiden för jag har ändå inget bättre för mig förutom när jag pluggar eller skrollar igenom mobilen. Jo man skulle nog kunna kalla mig för boknörd. Skulle hellre läsa i mitt rum istället för i biblan men i rummet är ju Alex och jag pallar inte med henne. Jag vill vara för mig själv en stund.

Efter att jag efter 100 år äntligen valt en bok och tänkt sätta mig ner på en stol och läsa så känner jag en hård dunk i ryggen och jag ramlar framåt. Under fallet så tar jag tag i bordet i ett misslyckat försök att inte ramla så bordet följer med i fallet. På ryggen känns det som att det ligger någon och jag hör plötsligt Alex lite söta röst säga

"OJ SHIT FÖRLÅT. JAG ÄR SÅ JÄVLA KLUMPIG"

Så nu ligger jag alltså här med Alex och ett bord över mig!? Perfektperfekt....

"Det skulle hjälpa om du flyttade dig från mig. Jag kan knappt andas din jävla klumpiga åsna" lyckas jag flåsa fram

"Så åsna är mitt nya smeknamn?"

Alex skrattar men rullar sedan ner från min rygg och lägger sig på rygg bredvid mig. Hennes bruna perfekta lockar lägger sig över golvet och hon verkar ha lika ont som mig.

"Ja åsna blir då ditt nya smeknamn och så ska det förbli. Och det skulle hjälpa om du kunde få bort bordet från mig också!!!"

Alex lyssnar inte och hon börjar skratta medan jag bara ligger där som ett frågetecken.

---------------------------------------------------------
Första kapitlet. Vad tycks?
Kan avslöja att snart är då inte jasmine lika osynlig på grund av den där åsnan Alexandria. Alex förstör antingen jess liv eller så kommer hon göra hennes liv mycket bättre.

Å kan även avslöja lite romans...he hehe
Well ses i nästa kapitel era korvar

BTW. Var bara tvungen att lägga in en bild på en söt liten åsna