Åsnan och Jag

Kapitel 6: Pizzaaa

Ytterligare en vecka har gått och det så kallade kriget med den där lilla peddokossan är över.

Jag och Alex har bestämt oss för att käka middag på det nya pizzastället som öppnat bara några hundra meter bort från skolan.

Man måste vara på skolområdet ända till halv 4 men sedan får man gå utanför skolområdet. På vardagar måste man vara tillbaka på skolan vid 21 men på helger får man vara ute ända till 00:00.

---------------------------------------------------------

Vi klampar i den vidriga snön ända till vi kommer till ett hus där det står "PIZZA HOUSE" kanske inte så kreativt direkt.

"Hoppas pizzan är bättre än namnet" säger jag till och skrattar

Vi går in genom dörren och i kassan står det en man som ser ut att vara någonstans i 50 års åldern. Han är flintskallig men har en stor mustach. Fast hans gigantiska mustach täcker en stor del av hans lilla mun så ser man att han ler stort.
Han har en namnbricka där det står Will Danielsson

Hmm...Danielson, vart har jag hört det förut? Äch, säkert bara nån jag sett på internet som jag tänker på nu.

"Tjena tjejer, vad vill ni beställa?"

"En Capricciosa" säger jag

"Jag tar samma som hon" säger Alex

"Okej det blir 70 kronor för varje pizza"
Vi betalar och sen sätter han igång med bakningen av pizzorna.

Sättet Will pratar på, hans sätt att röra sig, det är något jag känner igen med det.
---------------------------------------------------------

Några minuter efter att vi fått våra pizzor så säger jag

"Dehär måste vara den godaste pizzan jag ätit på evigheter"
Just när jag tror att Alex ska svara så hör jag en röst bakom mig säga

"Ja det är väl klart Jess. Det är min pappa det. Han är bäst på matlagning"

JOSH! Hur kunde jag missa att Will var hans pappa. Hans pappa är som en kopia av Josh fast en äldre version. Och Josh har som tur är ingen mustach Heller.

Jag säger inget utan fortsätter bara äta, i ett försök att ignorera Josh

"Känner du dessa tjejer Josh?" Will har kommit och kollar på oss fundersamt

"Ja det skulle man ju kunna säga" säger Josh och blinkar med ena ögat

"Snälla kan du va tyst och låta oss äta ifred" säger Alex

"Okejokej, skulle bara komma hit för att käka lunch. Är ni klara eller får man käka med er?"

Jag får kväljningar. Jag dör hellre än att äta med honom. Okej Jess, gör inget dumt nu hans pappa är här take it easy.

Alex har ätit upp sin nu och jag har 3 bitar kvar fast är fortfarande hungrig. Men jag vill ju slippa dendär jäveln Josh så jag säger bara

"Här ta mina rester jag är mätt. Kommer du Alex?"

"Visst"

Vi går ut genom dörren och bakom oss hör jag Josh säga

"Välkommen åter snyggingar"

"Uch vilken douch han är" säger jag

"Ja det skulle man lätt kunna säg"

"Ska vi dra tillbaka till rummet?"

"Jag har hört att det ska finnas en fin park här i närheten vet du vart den ligger? För isåfall kan vi väl dra dit en stund?" Frågar Alex

"Jag vet vart den ligger men jag tänker då fanemej inte gå dit. Det är ju iskallt ute"
Det är mars. Dessutom så är det sverige så alltså är det minusgrader (duuh). Hur tänker Alex

"Snäääälllaaaaa" Alex har sina puppy eyes och det går bara inte att säga emot dom

"Men okej dååå"

---------------------------------------------------------

Det tog bara 5 minuter att komma fram. Parken är förvånatsvis skottad. Vi går och sätter oss på varsin däckgunga. Jag fryser ihjäl här ute men jag får väl göra dethär för Alex skull.

"Fyfan vad det är kallt ute. Varför gick jag med på att gå hit?" Säger jag och skrattar

"För jag är duktig på att få vad jag vill"
Hon skrattar och visar sedan sin bedjande blick med valpögonen

"Haha du är så söt med den blicken. Det går ju fan inte att säga emot"

"Jaja, kom kan vi inte dra till dendär rutschkanan där borta? Sitta där och värma oss lite"

"Jag vet inte vart den idén kom ifrån. Och jag tror inte det är så mycket varmare där men okeeeeyyyy"

Jo jag kan erkänna att det är ett lite märkligt förslag som Alex kom med men why not lixom.

Vi sätter oss mittemot varandra precis innan rutschkanans början och vi är tysta en stund. Jag fastnar med blicken och flyger in i mina egna tankar ett tag.

"Tänker du på dina föräldrar?"

"Nej, eller jo eh kanske. Förlåt mig, fastnar i min egna värld ibland"

"Men sluta säga förlåt! Det finns inget att säga förlåt för"

"Oj eh förlåt. Nej åh jämt blir det fel"

"Men vafan Jess. Inget av det du säger är fel. Hela du är perfekt"

Hon flyttar sig närmare mig så att våra ben rör vid varandra. Hennes närhet är lugnande på något vis

"Alex, det är fult att ljuga vet du väl?"
Säger jag och skrattar lite stelt

"Men håll käften och kyss mig"

Hon böjer sig fram och kysser mig. Jag kysser chockerat tillbaka

Kyssen är över på ett ögonblick och Alex åker ner för rutschkanan och jag följer efter ner. Alex springer tillbaka mot skolan men jag sitter kvar där nere och fattar ingenting. Hon såg rädd och lite generad ut innan hon åkte ner.

Vadfan hände precis?
---------------------------------------------------------

Well, love is in the aaaair.

Kanske inte världens intressantaste kapitel eller så men jag hoppas ni gillade det.

Ge gärna respons!!!

Tack o hej I'm out korvar