Åsnan och Jag

Kapitel 15: Trög vecka

Uuuh, det är måndag. Lektionerna ska starta efter lunch så att alla hinner ta sig till skolan. Uch, människor.

Jag gör knappt något denna dag. Lektionerna går segt. När det inte varit lektion har jag suttit och läst någon bok och funderat på vad som ska hända på lördag. Måndagar är alltid sega.

---------------------------------------------------------

Onsdag.

Jag går till skolkafeterian för att ta en kaffe. Jag har knappt sovit de senaste två nätterna och jag behöver något att bli piggare på.
Det är ingen i kafeterian förutom den stackars lilla kaffemaskinen.
Det brukar sitta någon i kassan som säljer fika och sådant men när det inte finns någon där så finns bara kaffemaskinen där.

Jag trycker in en knapp som det står "cappuccino" på, jag ser på medan koppen fylls på. Maskinen är väldigt seg så jag bankar lite lätt på den även om jag vet att det inte kommer hjälpa.

"Har du lite problem eller?" Ugh, Eric har kommit hit. Han har ett leende på läpparna som får mig att vilja spy.

"Stick härifrååån, typ nuuuu" jag går upp i falsett när jag säger härifrån och nuuuu

"Nope. Irritera folk är min specialitet"

"Jag märker det" suckar jag

Äntligen är mitt kaffe klart det var på tiden. Jag tar kaffet, tar mig några små klunkar. När jag sedan går förbi Eric så säger jag

"Men om det är någon som ska irritera folk här, så är det jag" medan jag säger detta så tar jag koppen och häver ut all kokheta kaffe rakt över hans ansikte.

"Ups, jag råkade" jag ler med mitt hånfulla leende och går iväg. Eric står kvar där och är chockad över vad som hänt.

Jag hör någon springa i klackskor. Jag kollar dit ljudet kommer ifrån och det är Stella. Hon springer i ett par klackskor hon knappt ens kan gå i och hon ser ut som en giraff som försöker gå på styltor.  Hon snubblar sig fram ända till hon kommer fram till...Eric. Hack i häl har hon sina dryga kompisar Vanessa och Fiona Watson. Vanessa och Fiona är tvillingar som komiskt nog är tillsammans med tvillingbröderna Jeremy och Henrik Falk. Alla dom där är helt skruvade.

"Åh Eric. Se vad hon har gjort med dig baby! Stackare" säger Stella

"Det gör inget. Allt är lugnt älskling"

Baby? Älskling? Är dom två tillsammans? Okej de är ju perfekta för varandra med tanke på deras personligheter. Men bara en av dom äcklar mig nog mycket, båda två är hundra gånger värre.  Nej nu drar jag härifrån innan jag faktiskt spyr. Säckpipan har iallafall insett att hon inte har någon chans på Josh, det var på tiden.

Jag skakar på huvudet och går in till mitt rum och slänger mig ner i sängen

---------------------------------------------------------

UUUH. Det är bara torsdag. Det känns som att tiden går långsammare och långsammare.  Jag ska väl kanske inte klaga egentligen. Jag får njuta av några händelselösa dagar innan lördag. Jag funderar på att följa med trots att jag inte borde, jag måste bara följa med, jo jag SKA följa med punkt slut.

Jag går över till Selenas rum för att snacka med Josh. Vi har håltimme, Selena har lektion.

"Ja vad är det?" säger han med tröttsam röst. Josh står i dörröppningen och ser alldeles nyvaken ut. Hans hår är en enda röra

"Är det därför du inte varit på lektionerna denna vecka eller? Du har sovit? Har du varit här hela tiden så kunde du väl ändå ha fått håret att inte se ut som ett fågelbo?" säger jag och skrattar

"Har du kommit hit för att komma och klaga på mitt hår eller?" Josh försöker att se seriös ut men det håller inte länge. Ett leende tränger sig fram hos honom. Skönt att han också kan få vara lite glad nu med tanke på allt som har hänt.

"Får jag komma in och snacka? Detta är nog inte den bästa saken att snacka om i skolkorridoren direkt"

"Jaja, whatever. Kom in du."

Jag går in och sedan ställer jag mig mittemot honom 

"Vad ville du snacka om?"

"Kan jag hänga med dig till restaurangen på lördag? Det är ingen fråga bara så att du vet"

"Varför då? Är det inte lite väl riskabelt? Eric verkar inte som en särskilt snäll snubbe direkt"

"Jag måste få se vad som händer. Jag kan bara inte vänta instängd på mitt rum utan att kunna göra något. Går jag med dig och inte ensam så kommer det inte verka lika misstänksamt, eller hur?"

"Ja, men det är ändå riskabelt Jess"

"Vad med det här är inte riskabelt då?" Jag låter kaxig och jag har en blick som bara skriker JAG HAR ALLTID RÄTT BITCH, DU KAN INTE SÄGA EMOT

Josh försöker att komma på något att säga men han misslyckas självklart.

"Bra då säger vi så. Jag ska hänga med, så är det bara" jag älskar att vara kaxig mot folk...jag älskar det liiiiite för mycket. Bara lite duvet heheh.

Jag går ut från rummet  och precis då så krockar jag in i Alex. Eller ja inte bokstavligt talat då för en gångs skull.

"Vad gjorde du där inne!? Selena har väl inte rast nu? Vänta var du och rotade eller var du med Josh? Va varför var du där inne förklara!"

"Chilla Alex"

"Tell me bara"

Uuugh, Alex kommer döda mig om hon får veta vad ska göra. Ibland önskar jag att hon inte skulle bry sig så mycket om mig men ändå älskar jag hur mycket hon älskar och bryr sig om mig

---------------------------------------------------------

Well, Alex should take it easy XD

Ledsen för ett deppigt och tråkigt kapitel. Det kommer bättre kapitel I promise!

Lalala byeee