Åsnan och Jag

Kapitel 8: Dendär Selena

Okej så imorn är det lördag och efter det så är det äntligen påsklov.
Det har stått lite stilla mellan mig och Alex men vi är väl på god väg eller vad man ska säga.

"Vad ska du göra på påsklovet?" Frågar Alex.

"Vet inte. Hade ju hoppats på att få spendera lite tid med dig"

"Ska du inte åka hem då, till din fosterfamilj?"

"Nej. Åker inte dit så ofta då de inte vill ha mig där"

"Oh. Jag kanske kan stanna här med dig då?"

"Nej, du har iallafall en familj som älskar dig att åka till"

"Asså ehm....okej jag har nog inte riktigt berättat om dom. När jag var 3 år så lämnade mamma mig, varför vet jag inte. Pappa är alkoholist och han har en idiot till flickvän som nästan är värre än pappa. Skulle hellre stanna här än att åka hem till en full pappa..."

"Well, då behöver jag inte spendera lovet ensam iallafall" säger jag och skrattar

"Förresten. Har du hört om den nya tjejen som ska börja här?" Frågar Alex.

"Nej. När ska hon börja, vilken klass ska hon börja i och vad heter hon?"

"Hon ska komma till skolan nångång under påsklovet. Hon ska börja i 2an (i gymnasiet då) och hon heter Selena Gibson"

"För det första, menar du inte efter lovet? Och för det andra, samma efter namn som jag har!?"

"Jag är helt säker på att det var under lovet som hon skulle komma. Lyssnar du inte på vad Mr. Smith säger?" Säger hon och skrattar "Ja samma efternamn som du, är det din släkting eller nåt?"

"Nej den stinkande gubben lyssnar jag aldrig på. Men det är nog bara ett sammanträffande att vi har samma efternamn"

Selena Gibson...det namnet känner jag till allt för väl. Kan bara inte sätta fingret på hur jag känner till det så väl.

"Borde vi inte gå och lägga oss?" Frågar jag

"Jo"

---------------------------------------------------------

Jag vaknar av att någon knackar på dörren. Vem fan är det som är vaken 8 på en lördag. Jag kollar mot Alex och hon sover än. Jaha, har väl inget annat val än att gå och öppna åt vemfan den morronpigga idioten nu är.

Jag öppnar dörren och får fram ett tröttsamt

"Ja?"

Framför mig står det en lång smal tjej med axellångt svart hår. Hårfärgen liknar min egen. Hennes ögon är bruna, precis som mina.

"Hej jag heter Selena, jag är ny här. Ursäkta att jag stör. Vet du var rum 314 är?"

"Det är 2 dörrar bort" jag pekar åt höger.

"Tack. Ehm? Vad heter du?"

"Jasmine Gibson. Men kalla mig jess"

Selena spärrade upp blicken och granskade mig. Hon såg förvirrad ut men gick sedan iväg till sitt rum.

"Vem var det?" Alex har vaknat

"Det var dendär Selena"

"Hon skulle väl inte komma förns nästa vecka?"

Jag rycker bara på axlarna och lägger mig igen.

Selena var läskigt lik mig, hennes ansiktsdrag,  hennes hår, hennes ögon. Ja till och med hennes efternamn. Men det är säkert bara ett sammanträffande..
Jag somnar om.

---------------------------------------------------------

"JEEEESSS STIG UUUUPPPP. VI MISSAR FRUKOSTEN"
Alex drar i mig och försöker få upp mig ur sängen.

När jag inser att jag håller på att missa frukosten så stiger jag genast upp. Man kan ju inte missa mat? Mat är liksom det bästa som finns?

Jag tar på mig ett par tajta jeans och en grå hoddie och skyndar mig sedan ner till frukosten. Någon annan som verkar ha lika bråttom är Selena.

Och ja när vi ändå pratar om Selena, så sätter hon sig vid samma bord som oss. Uch.
Josh kommer fram skrattandes till selena och säger
"Är du den nya snygga tjejen eller?"

"Går du på denna skolan Josh? Vad i helvete. Förresten, är din halvt psykopatiska pappa ute ur fängelset än?"

Josh blir illröd i ansiktet

"Nämn aldrig min pappa igen!" Sedan går han

"Woooow. För det första hur känner du Josh!? Och för det andra har hans pappa suttit i finkan?" Säger jag.

"Jag gick i samma skola som honom i mellan 4an och 8an, även några veckor i 9an. Eller han gick alltså en klass under mig då.
Hans farsa hamnade i finkan för att han hade slagit sin fru under flera års tid. Josh morsa flyttade därefter till Norge men Josh vägrade att flytta dit så han fick bo hos sin morfar och då hamnade han även i samma skola som mig. Vi var faktiskt rätt så bra vänner en gång i tiden"

"Hans pappa? Har han suttit i fängelset? Han har ju öppnat en pizzeria bara några hundra meter bort. Han är ju skitsnäll!" Säger Alex

"Så det var därför Josh flyttade, hans farsa hade kommit ut ur finkan. Menmen även de trevligaste personerna har en mörk sida. Hans farsa kanske har bättrat sig eller så vill han bara att alla ska tro att han är trevlig."

Ingen säger något på flera minuter och det är en sådan pinsam tystnad så jag var bara tvungen att säga

"Nå Selena. Berätta lite om dig själv"

"Asså, finns inte så mycket att berätta. Jag e väl en lite impulsiv och kanske lite aggressiv tjej som är lite av en ensamvarg. Min fostermamma skickade hit mig i hopp om att jag skulle umgås med folk istället för att sitta inlåst på mitt rum hela dagarna"

"Fostermamma?"

"Ja. Jo det hände en grej när jag var liten. Så nu bor jag med min fostermamma!"

"Oj förlåt borde kanske inte frågat"

"Nej det är lugnt. Men ska väl inte gå in mer på det, vill inte tynga ner er allt för mycket med min historia"

"Känner du för att prata om det så kan vi ta det ikväll? Vet att det är jobbigt att bära på saker ensam, tro mig jag vet. Hände mig också en sak som liten och bor nu hos en fosterfamilj"

Hon ler bara lite stelt men kollar på mig med en fundersam blick. Det är något med denhär Selena. Jag förstår bara inte vad det är jag tycker är så skumt med henne

---------------------------------------------------------
Åter igen ett lite tråkigt kapitel. Meeeen, ni måste genomlida detta tråkiga för snart så kommer ni få veta det märkliga med denhär Selena. Om ni inte redan listat ut det.

Sen så tror jag att jag gör såhär. Att jag uppdaterar på söndagar och onsdagar. Kan hända att jag uppdaterar lite oftare också hehehe.

Weellllll seee yaaaaa