Kapitel 12: Eric Jonsson

7 1 8
                                    

"Alex. Vem är detta?"

"Det är mitt halvt psykopatiska ex. Eric Jonsson. Uch"

"Haha jag psykopat?" Säger han och ler ett lite obehagligt leende

"Eric, vad är anledningen till att du kommit till denna skola? Hur kom du ens in hit, de släpper väl varken in eller ut folk?"

"Denna skola har blivit mer och mer populär dom senaste månaderna. Ni har fått hur många nya elever som helst hit. Du måste bara ha missat mig. Nu när det är påsklov så är det nästan ingen här så då är jag inte så svår att missa. Eller egentligen så är jag aldrig svår att missa med denna skönhet. Svårt att låta bli att kolla på mig." han tar en kort paus och fortsätter sedan
"Nå vem är denna sköna dam"
Han kollar på mig

"Det är inget du har att göra med" säger jag med min kaxiga röst

"Ojdå. Tjejen har visst temperament. Precis som min lilla Alex" medan han säger detta så går han ett par steg framåt så att han bara står en halvmeter bort från oss.

Alex och jag sitter vid ett runt litet bord bredvid varandra och han ställer sig typ mittemot oss.

"Jag är inte din Eric, jag sa ju att jag släppte dig för jävligt länge sen och att jag har Jess nu. Kom igen liksom get over it, vi gjorde slut för typ ett år sen"

"10 månader sen faktiskt" rättar Eric

"Skitsamma hur länge det än är så är det ändå en jävligt lång tid"

Han böjer sig fram mot mig så han är några få centimeter bort med sitt ansikte från mitt. Han viskar

"Det här är inte det sista du får se av mig lilla vän" han skrattar ett dämpat, obehagligt skratt och flinar med ett skadeglatt leende

Jag ger honom en rejäl käftsmäll och säger
"Om jag är tvungen att se dig igen så hoppas jag att det är gången jag flår livet ur dig"

Han verkar helt oberörd men går sin väg.

"Uuuh. Kan inte fatta att det där svinet går här. Tänk om det finns fler idioter på denna skola som vi missat. Tänk om fler börjar här. Nejtack"

"Kan du berätta lite mer om den där Eric? Jag får dåliga vibbar av honom"

"Okej så jag och Eric var tillsammans i typ ett år. Han spelade snäll och allt möjligt under det första halvåret med honom men sen visade han sin riktiga sida"

"Hur kommer det sig att du stannade ytterligare ett halvår med han?"

"Han är väldigt duktig på att manipulera folk. Han var otrogen ett flertal gånger, han sa väldigt elaka saker till mig och ja han gjorde som sagt elaka saker. Hur som helst så spelade han alltid offret, han la all skuld på mig. Det hände att han gav mig fina gåvor för att visa hur snäll han är. Han gav mig skuldkänslor och jag var fast med honom. Det manipulativa lilla kräket. Tillslut lyckades jag ta mig ur förhållandet som tur var"

"Uch. Han får mig att vilja sparka honom steril mer och mer för varje sekund som går"

"Ja. Dessutom är jag helt säker på att han tänker ge sig på en av oss eller båda oss. Du får inte lyssna till något han säger okej Jess?"

"Okej. Men varför har du inte berättat om honom förut?"

"Ville aldrig mer nämna honom efter det som hände. Försökte väl gömma och begrava. Glömma något som jag aldrig kommer kunna glömma"

"Oh okej. Men kom ihåg att du får alltid snacka med mig oavsett vad"

"Ja och jag säger detsamma till dig Jess"

Vi reser oss upp och vi går tillbaka till rummet. När vi går så håller jag armen över hennes axlar..

Så på 3 dagarhar det skett ett mord, jag får reda på att jag har en syster och det kommer ett galet ex hit. Vad kommer här näst?

---------------------------------------------------------
Okej så nu har vi ett galet ex här ocksåGreeeaaat.

Det blev ett rätt så kort kapitel menmen...

Aja, nu får vi se vart detta leder. Byebye

Åsnan och JagWhere stories live. Discover now