Åsnan och Jag

Kapitel 13: Förhör

Dagarna går förbi långsamt. De flesta stänger fortfarande in sig på sina rum, med låsta dörrar. Jag har inte ätit mycket och det har inte många andra heller. Vilket är väldigt ovanligt eftersom att jag älskar mat allt för mycket.

Det är torsdag och det var en vecka sen det var lov och det är fortfarande förbjudet att komma in eller att gå ut ur byggnaden. Nästa vecka så kommer alla att komma tillbaka, då startar lektionerna.

Alla som är i skolan just ska förhöras idag och imorgon. Kring vad vi vet.

---------------------------------------------------------

Det sitter en polis i vårat rum. Han heter tydligen Bert Falkenberg. Han verkar vara lite äldre än 50. Hans hår är grått och han har mörka ringar under ögonen. Han verkar inte ha sovit på ett tag. Han har med sig en kopp kaffe. Antagligen använder han kaffe för att fylla upp all sömn han missat. Ingen bra lösning.

"Nå flickor. Vem ska jag börja med att förhöra?"

"Jag kan börja" säger jag

"Du heter?"

"Jasmine Gibson"

"Jasmine Gibson som i Frida och Gilbert Jonssons fosterdotter?"

"Ja hur visste du det?"

"Jag är en god vän till dom. Hur har Gilbert det på det nya jobbet?"

"Vadå för nytt jobb?"

"Det på Pizza house"

"Vänta va? Gilbert bor typ 10 mil härifrån och jag trodde han var arbetslös. Har han fått ett jobb? Varför jobbar han så långt borta från sitt hem när han lika gärna kan jobba där hemma"

"Han ville ha lite omväxling sa han. Vara i en annan stad"

"Hur länge har han jobbat där?"

"Ett halvår tror jag"

Gilbert måste antingen ha gömt sig eller så måste han varit ledig när jag var där. Då jobbar han alltså med Josh farsa.

"Hur kan du och Josh känna varandra?"

"Det är en lite lustig historia. Jag jobbade ett tag som fängelsevakt. Han satt inne och ja vi blev vänner där"

När jag var 8 så hade han åkt in i finkan efter att ha dränkt 3 kattungar och 4 valpar. Riktigt hemsk människa

"Jaja, nog med det. Jag borde egentligen inte diskutera sådant här med dig"

Han ställer ner kaffekoppen på skrivbordet som står en bit bort från min säng och sedan så sätter han sig ner på stolen vid skrivbordet. Jag tar en annan stol och sätter mig mittemot honom.

"Till att börja med. Kände du Brian?"

"Vi har väl inte mer än pratat lite. Han var ju en klasskamrat så"

"Du hade inget otalt med honom?"

"Nej"

"Vet du någon annan som bråkat med honom"

"Nej"

"Du misstänker ingen?"

"Nej"

"Du känner inte till någon kriminell i denna stad?"

"Nej. Eller jo, Gilbert och Will vet jag har suttit i fängelset. Båda dom har varit i fängelset men om de fortfarande är kriminella vet jag inget om. Tror dock inte att någon av dom skulle gå så långt som att mörda någon"