Åsnan och Jag

Kapitel 9: Ytterligare en sanning kommer fram

Äntligen påååskloooov.

"Du Jess?"

"Vad är det åsnan"

"Är du inte kusin eller kanske syster med dendär Selena eller något då? För ni är faktiskt väldigt lika varandra"

"Mina föräldrar hade inga syskon så alltså kan hon inte vara min kusin. Skulle jag haft en syster så borde jag veta det vid dethär laget skulle jag tro"

Om nu min fosterfamilj inte har fler hemligheter. Jag minns knappt något från när jag va liten. Typ ända jag minns är när de skulle berätta om krachen, eller iallafall delar av det. Sen har man väl lite andra oviktiga minnen.

"Jaså, okej. Då är det väl bara ett sammanträffande då"

"Ska vi inte gå till Selena då? Skulle gärna vilja lära känna henne" säger jag

"Visst, vi har ändå inget för oss en måndag som denna" säger Alex och skrattar

---------------------------------------------------------

Jag knackar på Selenas dörr och hon öppnar dörren fort.

"Åh eh Hej, är det något särskilt ni vill?"

"Ville bara lära känna dig lite"

Selena spärrar upp ögonen och ser nästan lite rädd ut.

"Åh eh, Varsågod kliv in"

Alex sätter sig i ena kanten av sängen och jag sätter mig bredvid och lutar huvudet mot hennes axel. Har sån lust att mysa med Alex men inte nu, inte nu när jag är med selena.

Selena sätter sig i andra kanten av sängen.

"Vad har ni för planer på påsklovet då?"
Frågar selena.

"Inte mycket direkt. Antar att vi bara ska umgås och sådant" svarar jag

Det blev en pinsam tystnad

"Hur gammal är du?" Lyckas jag få fram

"17. Ska fylla 18 Själv då?"

"Både jag och åsnan här ska fylla 17".

"Okej"

"Jaja, för att få igång denna konversation lite så ska vi alla berätta saker om oss själva.
Jag börjar. Jag föddes i en liten stad i
Colorado. När jag var 5 år så var mina föräldrar med i en bilolycka och klarade sig tyvärr inte.
Det var tänkt att jag skulle bo hos min mormor men hon dog bara några dagar efter olyckan.

I USA fanns det ett svenskt par som var intresserade av att adoptera mig och ett till barn. Så de adopterade mig och det andra barnet. Vem den andra var minns jag inte.

Vi flyttade till Sverige men efter ett par veckor så flyttade den andra personen tydligen flyttat av någon anledning. När jag var 6 år så skickade dom hit mig.
Ja och nu har jag bott i denna fosterfamilj så långt jag kan minnas"
Alla vi 3 verkar ju ha något gemensamt iallafall....situationen med våra föräldrar är inte den bästa direkt

Det går en kort tyst stund och sedan säger jag

"Alex, din tur"

"Okej så jag föddes i Stockholm. När jag var 3 år så lämnade mamma mig. När jag var 6 år så flyttade pappa ihop med hans äckliga flickvän i Karlstad och nu har jag kommit hit. Står inte ut med hans flickvän, och inte pappa Heller för den delen....men jajajaj nog om det. Selena?"

"Vadå" svarar Selena

"Din tur att berätta om dig själv" säger jag

"Vet inte om jag borde berätta detta. Berättar jag om min bakgrund så kommer du genast fatta.
Lovade min fostermamma att aldrig detta för dig...ehm jag menar aldrig berätta detta för någon. Meeeen, jag bryr mig mer om dig än henne så äh"

"Vadå för något Selena? Är det något jag borde veta?" Frågar jag

Hon tar ett djupt andetag

"Jag vet inte hur jag ska säga detta"

"Säg det bara!!! Ut med det"

"Jasmine, jag är din syster"

Det kändes som hela världen stannade. Det förklarar så mycket. Pusselbitarna sätts på plats.
Men varför, varför har inget berättat om detta för mig? Varför visste selena detta men inte jag?

---------------------------------------------------------
Oh fuuuuq. What is this

Ge gärna kritiiiiiik!!!

Well, ses i nästa kapitel😌