Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

2 December ❄ Längtan & Hoppet

Fredag den 2:a december...

Kvällen var mörk, utanför var allt tyst. Hogwarts låg stilla i dvala, eleverna i sina elevhem och professorerna på sina kontor. Lågan från stearinljuset glödde med ett mjukt sken och brasan sprakade i den lilla vedspisen. Det hade varit en lång dag, en tung dag. Severus hade känt en tomhet inom sig som inget tycktes kunna fylla. Det var som om mörkret överföll honom, som om December hade kommit utan glädje eller hopp om juletider.

Severus befann sig även han, precis som alla andra professorer, på sitt kontor. På skrivbordet hade han en hel drös med pergament att läsa, rätta och betygsätta. Men lusten infann sig inte. Det kändes inte rätt. Timman var slagen och han ville inget annat än se sin fru, krama sin lilla dotter och få somna i sin egna säng där hemma i det lilla huset. Fjäderpennan landade i bläckstället och hans kropp lämnade den gamla stolen täckt av slitet svart läder.

"Penelope, vad jag saknar dig." mumlade han ut i tomheten då han vandrade fram till det lilla fönstret i andra änden utav rummet. Tankar om gångna år fyllde hans huvud. Minnen från tidigare år, år från hans tidigare liv. Förgångna jular av mörker och ensamhet, jular spenderade ensam utan värme eller hopp.
"Sluta." Severus lutade sig mot väggen med armen utsträckt. Han mindes så väl alla jular innan Penelope blev del utav hans liv. Han mindes ensamheten och de mörka nätterna vid midvintertid.

Men där hade Penelope kommit, med ljus och värme. Med hopp om lycka vid de mörka nätterna. Hopp om glädje under juletider. Med en strålande lyster och fröjdande känslor. Hon var allt han någonsin hade kunnat önska sig, och allt det som han aldrig hade tillåtit sig drömma om. Men hon var där. Ett ensamt ljus, en ensam låga i vintermörkret. En tår strilade längs Severus kind, han strök bort den med sin tumme och skådade ut genom fönstret.

Där, mitt i fönstret gnistrade en ensam stjärna utav frost.
"Penelope..." Han stirrade på stjärnan och kände hur hopp slingrade sig in i hans kropp som en välkommen värme spred den sig och värmde hans hjärta från insidan.
"Några veckor till..." mumlade han ut i tomheten innan han återvände till sitt skrivbord för att slutföra det arbetet som krävdes av honom som professor vid Hogwarts. Han våndades över den gäckande tanken att Penelope nu förmodligen satt i soffan och läste en bok med filten över sina bara ben. Han suckade och sköt tankarna om Penelope åt sidan. Han kunde inte fokusera på arbetet framför honom utan att göra det, trots att det var plågsamt att inte tillåta henne att ta plats bland hans tankar.

Då visarna påpekade att klockan var elva lämnade Severus sitt skrivbord och blåste ut ljuset. Han lade in lite mer ved i brasan för att hålla den vid liv några timmar in i natten. Efter att han bytt om från sin svarta skrud till sina pyjamasbyxor i svart siden och en enkel svart natt skjorta kröp han ner i den kalla sängen och drog täcket över sig. Det var fjärde natten han spenderade på Hogwarts och han var medveten om att många till skulle följa innan han fick återvända hem till sin älskade fru och dotter. Han somnade med en tyngd över sitt bröst och ängsliga tankar om jular i det förflutna.

Huset var mörkt. Inga ljus var tända, ingen brasa som brann. Granen som stod i vardagsrummet var naken och oklädd. Under den väntade inga julklappar till honom. Där låg två presenter från honom till sin moder och sin fader, men inget till honom. Han hade fallit ännu en gång för drömmen. Han hade tänt ett ljus och lät det brinna ner. Han tände ett till och lät det brinna ner. Dagen passerade, han satt där bredvid granen. Klockan tickade, utanför föll snön i tjocka fluffiga flingor och täckte marken med ett täcke mjukt som bomull.
"De kommer, snart. Snart kommer de." viskade han till granen där han hade hängt upp fyra gamla julgranskulor han hade hittat under källartrappan någon gång under dagen.