Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

19 December ❄Familjen samlas

Måndag den 19:de december...

Hogwarts myllrade utav elever som kånkade koffertar och väskor. Flera som önskade god jul till andra förbipasserande elever och kramar delades ut då och då. Jaxton drog sin koffert mot entrén där de sedan skulle fraktas till tåget vid Hogsmeade station. Han såg sig omkring, där fanns elever från alla elevhem och årskurser. Flera professorer försökte hålla någon form utav ordning bland allt bagage och påminde ofta om att elever inte skulle glömma något vilket resulterade med jämna mellanrum i att någon sprang iväg för att hämta något de förmodligen hade glömt någonstans i sovsalen eller i sällskapsrummen.

Det var dags att bege sig hemåt. Tillbaka till sitt hem och sin familj. Jaxton ställde av sin koffert och professor McGonagall gav honom ett välmenande leende som lyste god jul hälsning. Jaxton gav en vänlig nick tillbaka och i nästa sekund föll en arm över hans axlar.
"Jax, vart har du varit?" Det var en maskulin röst med en pojkaktig charm. Rösten var komponerad ihop med ett långsmalt ansikte och halvlångt blont hår i tjocka lockar.
"Tjena Carson..." sade Jaxton och Carson skrattade,
"Alltid lika pratglad hör jag. Så, kom igen, vi måste dra." Carson hade släppt taget om Jaxtons axlar och de tog följe mot vagnarna där fyra andra killar från Slytherin stod och väntade.

"Jaxton!" Han vände sig om i takt med de övriga killarna, Arabella kom springandes mot honom.
"Hej," sade han och låga visslingar hördes från hans kompisar. Arabella log mot honom med lätt rosiga kinder.
"Glad att jag fick syn på dig. Tänkte bara önska en god jul och ett gott nytt år." Hon gav honom ett stort leende och Jaxton gav henne ett halvt leende tillbaka. Hennes blonda hår gnistrade i solen och ljuset som reflekterades från snön omkring dem.
"Till dig med." sade han och nickade mot henne. Arabella log och vände om, hon gav en sista vinkning och sprang sedan bort till sina vänner. I samma stund som Jaxton vände sig möttes han utav stora leenden och frågande ögon.
"Ooh, en ny flamma Jaxton, en liten snygging med hjärna." sade Carson och pucklade på Jaxtons axel. Han bara skakade på huvudet.
"Träffade henne en gång när jag var liten, vi stötte på varandra i biblioteket för någon dag sedan bara." sade Jaxton och ignorerade sedan sina vänners visslingar och yl.

Det var full fart på perrongen när de anlände, Carson och Justus tog täten, en kille med kastanjebrunt hår och gyllenbrun hy. Tjejerna svamlade och fumlade omkring dem. Det hela var faktiskt ganska roande om man frågade Jaxton som gick på släptåg. Han hade aldrig varit i täten, trots att Carson och Justus flertalet gånger försökt dra upp honom där. De ansåg att han gav bra kontrast och att trion var hela paketet för alla smakerna. Jaxton mindes att Carson hade kallat det 'totala bomben för alla brudar' och tanken fick honom att skratta åt hur ofattbart korkat och löjligt det hela var. Men, han kunde inte säga att Carson hade fel. De gånger de tre hade gått tillsammans hade än fler huvud vridits.

Han hoppade in i det röda tåget som lågmält puffade lätt från motorn som hölls varm.
"Kom igen, ska ha vårt vanliga ställe." Carson ledde vägen genom tåget. De vandrade genom Ravenclaws vagn för att komma fram till deras vagn och sedan tog de sig hela vägen bak där det fanns kupéer. De ockuperade sin vanliga efter att två skrämda förstaklassare utrymt området.
"Gött." pustade Justus och föll ner i sätet. De andra följde efter och tog sina platser. Deras kupé var den första på höger sida, detta gav de andra killarna möjligheten att se alla Slytherin-tjejer gå förbi på jakt efter sina vanliga kupéer. Carson släppte då och då en vissling men Jaxton kunde inte bry sig mindre om vem eller vilka som gick förbi kupédörren. Han ville mest bara få hemresan överstökad. Att åka tåg var inte något utav de roligaste han kunde tänka sig. Speciellt inte då killarna fortsatte plåga honom om Arabella.

Kings Cross...

"Mamma, kommer dom inte snart?" tjatade Angela för femte gången på tre minuter. Penelope började tappa tålamodet med deras dotter.
"När den stora visaren står på tolv så kommer tåget Angela. Det är alltid i tid." sade hon med en suck medan Angela hängde och krängde i hennes arm. Severus såg sig omkring lite diskret. Han märkte att många ögon slängde hastiga blickar på de tre. Trots all tid som hade gått var de fortfarande ett intressant föremål för nyfikna ögon.

Angela hängde och krängde, hoppade och snurrade. Severus kunde se på Penelope att hon verkligen började tappa tålamodet med deras dotter.
"Angela." sade han och hon såg upp på sin far, han gav henne en allvarlig blick.
"Stå, still." sade han med eftertryck och Angela snörpte med munnen men hon rätade på sig och stod nästan stilla.
"Tack." sade Severus och gav sin dotter en vänligare blick. Angela nickade buttert. Penelope suckade. I samma veva hördes en tågvissla och visaren slog om. Det stora röda tåget rullade in på perrongen och Angela blev som tokig återigen så Penelope lämpade över hennes hand till Severus istället. Severus rörde inte en min och hans arm var starkt låst så Angela kunde inte röra sig lika mycket som då hon höll i Penelopes hand. 

"Titta! Titta! Titta!" jollrade Angela och hoppade upp och ner. Tåget var alltid lika spännande och ljuden som det gjorde var alltid lika roliga att härma enligt henne. Severus röt till åt henne att stå still och vänta men Angela var alldeles för uppe i varv,
"Nu kommer han! Nu kommer han!" ropade hon och försökte se in i drösen av elever som vällde ut från tåget i långa rader för att sedan bilda en enorm klunga runt bagaget som lastades av.
"Han kommer han kommer!" ropade Angela som var väldigt uppspelt över att se sin bror igen. Men, hon tystnade samma sekund som Jaxton uppenbarade sig i folkmassan släpandes på sin koffert av svart läder med Hogwarts märket ingraverat.

Angela gömde sig bakom Severus ben, Severus som träffade Jaxton ofta under dagarna var inte så brydd men Penelope hade dragit fram näsduken ur fickan och torkade sina ögon. Jaxton som i vanliga fall inte visade mycket känslor utåt gav sin mor ett varmt leende. Han hade saknat henne trots allt.
"Åh, min fina pojke..." mumlade Penelope och sträckte sig för att krama om honom, han kramade henne tillbaka med värme,
"Hej mamma," sade han, "har saknat dig." viskade han sedan och strök sin mor lite snabbt över ryggen. Penelope log för sig själv och kramade om honom lite hårdare.

Angela stod fortfarande och tryckte bakom Severus ben. Hon hade varit alldeles tokig över att Jaxton skulle komma hem men nu var hon osäker och visste inte riktigt vad hennes bror skulle göra.
"Hon har varit som tokig och tjatat hela dagen om att du skulle komma hem..." sade Penelope och kramade sin sons axel då han hade vänt sig om och tittade på sin syster. Han sjönk ner till en hukad position vilket gjorde att Angelas ögon var snäppet högre än hans egna.
"Angie?" sade han med ett litet, knappt synligt leende. Angela velade en liten stund men hoppade sedan in i Jaxtons famn. De kramade om varandra och när Jaxton satte ner sin syster fattade Severus grepp om kofferten och de vandrade mot utgången. Angela vägrade släppa Jaxtons hand och plötsligt var det enda viktiga samtalsämnet att Angela hade städat och pyntat huset så att hustomten skulle säga till tomten att komma och hälsa på på julafton.

När det doftade grönsakssoppa och scones i hela huset kallade Penelope familjen till bords. Hon hade dukat upp ordentligt och tänt levande ljus. Radion spelade julmusik på låg volym och Ezralié hade lagt sig i fönstret där han hade uppsikt ifall att något skulle råka trilla ner på golvet och behöva ätas upp.
"Doftar ljuvligt." sade Severus då han klev in i köket och mötte sin fru med en kyss mot hennes tinning. Penelope kysste honom på hakan och hängde sedan av sig förklädet i skåpet.
"Härligt!" jollrade Angela och hoppade upp på sin stol där hon sedan gungade sig till rätta. Jaxton hade fått av sig sin skoluniform och fått på sig sina svarta joggingbyxor och en mörkgrön hoodie tillsammans med raggsockarna som Penelope stickade åt honom föregående år.
"Luktar gott mamma." Alla tog sina platser och middagen förtärdes samtidigt som man talade om Hogwarts, den stundande julen och Penelope berättade att Coraline och hela det gänget skulle komma och fira jul även detta året.

Penelope kunde inte undgå att se hur Jaxton nästan stängde av då samtalsämnet kretsade kring julen. Hon förstod vad hennes man hade talat om under gårdagen och det oroade nu även henne. Hon ville att han skulle se julen som något positivt och fantastiskt, något glädjande. Men samtidigt ville hon lyda sitt egna råd och låta sin son komma underfund med vad som var julglädje för honom i sin egna takt och på sitt egna sätt. Så hon lät det samtalsämnet vara tills vidare.