Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

6 December ❄ Vita Landskap

Tisdag den 6:e december...

"MAMMA!" Penelope satte sig upp med ett ryck i sängen, hon hade hört sin dotter vråla efter henne.
"Angela?!" ropade hon tillbaka och slängde sig upp ur sängen för att springa till sin dotters rum. Trappan hade knakat under hennes snabba fötter och Penelope kunde inte ta sig genom huset tillräckligt snabbt. Hon slängde upp dörren till sin dotters rum och fann henne sittandes med näsa och händer tryckta mot fönstret.
"Angela, vad-"
"Mamma! Titta titta titta!" jollrade Angela medan hon hoppade upp och ner på stället.

En lättnad spred sig inom Penelope då hon insåg att inget hade hänt med hennes dotter utan hon hade helt enkelt enbart blivit uppspelt över att första snön äntligen kommit. Penelope gick fram till fönstret och strök sin dotter över håret.
"Ja titta där du... Har man sett, allt är alldeles vitt." sade hon med ett leende. Angela hoppade upp och ner på stället, hon kunde inte förstå varför hennes mor inte var mer uppspelt över att snön äntligen hade kommit. Hon hade längtat så innerligt.
"Mamma jag vill ut!" utbrast Angela och började dra på sig raggsockarna som Penelope hade stickat åt henne föregående år. Penelope satte handen för munnen för att dölja sitt roade skratt då hennes dotter tydligen skulle ut i vintervädret med raggsockar och nattlinne.

"Angela, hjärtat, du ska få gå ut, men först måste vi ta frukost och allt sådant. Du ska fortfarande till skolan förstår du." Angela tittade surt på sin mor,
"Men, mamma! Snön har ju kommit!" muttrade hon ut ilsket.
"Ja, jag vet men det kommer finnas massor utav tid att leka i den och du kan leka hela vägen till skolan, och på rasterna. Ni har ju en kulle på baksidan, har ni inte?" Angela sken upp och nickade uppspelt.
"Så bra, ta på dig ordentliga kläder så äter vi frukost om några minuter innan vi går."

Penelope öppnade ytterdörren och möttes utav en halv meter snö över hela tomten. Angela skrattade glatt vid hennes sida. Penelope såg ner på henne,
"Kolla på detta," sade Penelope med ett finurligt leende på läpparna. Hon drog fram sin stav och glädje fyllde henne. Ända sedan september då hon hade läst om en trollformel för att förflytta snö, vatten och löv i ett vackert mönster hade hon längtat efter att snön skulle komma enbart för att få testa trollformeln.
"Nix volo ut movere!" sade Penelope och skapade ett mönster med sin stav. Angela stod spänd bredvid sin mor och mycket riktigt så började snön där Penelope pekat sin stav att flyta upp i luften för att sedan gå i två bågar och skapa ett valv innan den lade sig på var sida utav den lilla gången till grinden.

Det var vacker magi att skåda, Angela stod hänförd vid sin mor men sprang sedan snabbt in i tunneln utav flytande snö som förflyttade sig.
"Mamma! Det är en snötunnel!" Penelope skrattade och följde efter sin dotter, snön lade sig på var sida av dem och Penelope tänkte på alla mugglare som måste skotta bort kilo efter kilo, decimeter efter decimeter utav snö för hand.
"Ibland, ibland är det lite extra lyxigt att ha magi i ådrorna.." viskade hon för sig själv.
"Va?"
"Åh, inget hjärtat, kom, nu går vi till skolan."

Angela skuttade från snöhög till snöhög. Penelope hade klätt på henne den vattenavvisande overallen tillsammans med rejäla vantar, mössa, halsduk och kängor.
"Jumla tur att man tog fram allt från vinden... Hade varit bökigt att leta upp det nu på morgonen..." Penelope tittade på sin överlyckliga dotter och kunde inte annat än le. Hon kände sig så lyckosam och alldeles varm inombords. Men lyckan var kortvarig då de redan hade anlänt till skolan och Penelope sade hejdå till sin dotter innan hon begav sig till sitt egna arbete i bokhandeln. Att vara ledig under föregående dag hade varit alldeles perfekt men nu längtade hon efter att få bjuda på sitt hembakade och befinna sig bland tusentals böcker igen.

Dörren plingade då hon låste upp och klev in. Hon lämnade skylten i fönstret, hon ville göra i ordning innan hon vände den och visade att de hade öppet. Efter att ha hängt av sig och bytt skor satte hon genast igång med att duka upp fika, ställa fram te och kaffe, borsta av dukarna och ordna i kassan. Efter att hon hade vänt skylten tog det inte många minuter innan dörrklockan plingade konstant då kunder gick in och ut. Penelope fick hjälpa till att leta, servera te till de äldre damerna under deras lilla sammankomst för dagen, slå in böcker som skulle ges i julklapp till andra glada läsare. Penelope kände sig till freds i den lilla bokhandeln och dagen gick så fort att hon knappt hann märka att snön hade börjat fall igen i tjocka flingor.