Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

16 December ❄ Gran, kula, glitter & ljus

Fredag den 16:de december...

Penelope vände sig om, hon sträckte armen för att känna Severus vid sin sida men då hon inte fann honom slog hon upp ögonen. Sängen var tom, på kudden låg en lapp. Penelope sträckte sig efter den och läste ut de ljuvliga ord Severus hade lämnat åt henne.
"Bara två dagar... Söndag kväll kommer jag hem för resten av året min Duva." Penelope fnittrade och kysste lappen innan hon lade den i sängbordslådan bredvid sig. Det var fredag och en alldeles ljuvlig dag såg det ut som utanför fönstret.
"Perfekt för att köpa gran. Titta lite snabbt på vilka som ställer upp på julmarknaden med." Hon satte fötterna i tofflorna och drog morgonrocken om sig.

Solens strålar träffade deras ansikten då de kom ut. Angela skuttade lika gladlynt som alltid omkring i snön medan Penelope gick vid vägkanten.
"Mamma, mamma en stor gran ska vi ha!" ropade Angela och Penelope log,
"Jaså, hur stor?" frågade hon sedan sin dotter. Angela stannade upp och sträckte på armarna så mycket hon bara kunde.
"SÅÅÅÅ stor!" utbrast hon och tittade på sin mor,
"Jaså, oj, det var stort, tror du vi får plats med det i vardagsrummet?"
"Neh, glr vi nog inte, men största vi kan få plats med då." jollrade Angela och hoppade i en snödriva. Penelope nickade och drog halsduken lite tätare kring halsen. Det var inte blåsigt den dagen men kylan bet sig fast i luften.

Inne i byn var det full fart. Många förberedde inför lördagens julmarknad medan andra gick från butik till butik för att inhandla julklappar in i det sista. Angela och Penelope hade sitt sikte inställt på något helt annat dock. De vandrade rakt genom allt, bort mot ytterkanten där man kunde köpa julgranar. Angela höll ett tight grepp om Penelopes hand och nästan drog henne framåt då hon var så uppspelt över att äntligen få köpa gran och pynta den.
"Skynda då...." muttrade Angela och drog i Penelopes arm.
"Lugna dig Angela. Vi hinner." sade Penelope och försökte sakta ner Angela något i stressen att köpa en gran. 

"Ah, Mrs Snape, där är ni ju!" Penelope log mot granförsäljaren,
"Goddag Mr Scruge, nu är vi äntligen här." Angela hade redan löpt fram och börjat vandra mellan de många granarna som stod uppställda. Granförsäljaren, som Penelope kände som Mr Scruge, skrattade roat åt Angela som inte tycktes kunna bestämma sig vilken gran som var bäst.
"Mr Scruge, ni har inte..?" Mannen nickade, Penelope fattade tag om Angelas nackkrage.
"Mam-"
"Sch... Mr Scruge här har en speciell gran till oss. Var tyst och kom här nu." sade Penelope med ett mjukt leende mot sin dotter vars ögon nu tindrade av nyfikenhet.
"Led vägen Mr Scruge." sade Penelope och han nickade. De gick bakom husgaveln och möttes utav en mindre lada där Mr Scruge gick in. Penelope och Angela följde efter. Där inne stod tre granar med namnlappar runt deras stam.

"Här är skönheten." sade Mr Scruge och granen som han pekade på var verkligen just det. En absolut skönhet. Barren tjock och tät, perfekt triangelform och många starka grenar som skulle kunna hålla uppe de flesta typerna utav gran dekorationer.
"Den är ljuvlig Mr Scruge, tack så hemskt mycket." Penelope öppnade sin handväska och räckte 5 galleoner till mannen som tacksamt tog emot dem.
"Härligt att ni är nöjd, vill inte ha er man i hälarna över en missnöjd fru." skrockade mannen fram, Penelope skrattade hon med.
"Nja, det är nog mer mig du ska oroa dig för i sådana fall. Julen är nog viktigare för mig än för honom. Han verkar inte vara så brydd vid dekorationer och sådant." Mr Scruge nickade,
"Ska jag slå in den?" Penelope nickade tillbaka.
"Angela, kom här ska du få se något..." kallade hon på sin dotter som kom joggandes. Penelope tittade på Mr Scruge som nickade.
"Angela, titta nu..."

Mr Scruge ställde granen upp och den stod där, av sig själv. Han började linda ett silvrig papper kring granen, runt runt runt, när den var helt täckt sattes ett rött snöre runt dess mitt och då Mr Scruge drog åt snöret krympte granen, var gång han spände krympte granen än mer. Angela tittade med häpnad på vad som skedde framför henne och Penelope tittade med en fröjd över vad magi var kapabel till.
"Missy, vill ni dra det sista?" frågade Scruge mot Angela som jollrande sprang fram och greppade snöret.
"Seså, dra nu riktigt hårt." Angela gjorde som mannen sade och granen krympte, den krympte och krympte tills den var så liten att Angela kunde hålla den i sina händer.
"Mamma!" utbrast hon och fnittrade då granen hölls upp så Penelope kunde se.
"Smidigt smidigt. Du vet vad som gäller Angela. Inte ett knyst till någon om det här." Angela nickade och Penelope log.