Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

22 December ❄ Att Samlas

Torsdag den 22:a december...

Penelope flög omkring i huset, upp för trappor, ner för trappor, genom hallen, in i köket tillbaka till vardagsrummet, runt runt runt sprang hon. Severus stönade till där han satt i soffan.
"Hjärtat lugna ner dig." Penelope stannade upp och frustade,
"Hur kan du bara sitt där?" Penelope satte händerna på höfterna. Severus höll i försvarsställning upp sina.
"Du sa till mig att sitta här." Penelope frustade,
"När då?"
"När jag försökte hjälpa dig att flytta möblerna." Penelope frustade återigen.
"Jaja, okej, okej, hjälp mig flytta möblerna nu då..." Severus log och gick fram till sin fru. Han gav henne en liten kram och de spatserade iväg mot Jaxtons sovrum. 

När Jaxtons säng hade flyttats in till Angelas rum och en dubbelsäng samt en extra säng som Severus fått från sitt kontor på Hogwarts placerats i Jaxtons sovrum och Penelope bäddat om allt med rena lakan och sängkläder tog de en liten eftermiddagsfika tillsammans med barnen som lydigt hållit sig undan medan deras mor löpte amok.
"Jisses..." mumlade Penelope då de första dropparna te nådde hennes svalg. Severus skrockade och tog en sipp även han. Det var en välbehövlig paus.

"Så, när kommer de?" frågade Jaxton medan han sträckte sig efter en pepparkaka med grön glasyr på.
"De borde komma runt åtta tiden ikväll." Penelope slängde en blick mot klockan och kände hur stressen kröp fram. Den var redan halv fem på eftermiddagen och hon kände det som om hon hade ett berg med förberedelser kvar att hinna med innan hela gänget skulle komma. Coraline, Joshua, Felix, Lovika och Charlie var alla individer Penelope tyckte väldigt mycket om och trots att hon känt dem så länge och att Coraline och Joshua är hennes bästa vänner var hon nojig och nervös. Precis som föregående år. 

"Hjärtat..." Severus lade sin hand ovanpå Penelopes och strök lugnande med sin tumme.
"Allt är fantastiskt. Du behöver inte stressa så mycket." Penelope nickade och hennes axlar sjönk någon centimeter från spänningen som lämnade hennes kropp i takt med Severus beröring.
"Mamma, kan jag gå till Ayve?" Penelope skakade sitt huvud.
"Lilla gumman, du kan inte gå någonstans idag. Inte nu. Farbror Joshua och tant Cora kommer snart." Angela ryckte på axlarna och fortsatte äta sin lussebulle.

"Hallå i stugan!" Coralines röst hördes strax efter att ytterdörren slagits upp och precis innan en hel drös kängklädda fötter spatserade in i hallen och hundtassar raspade emot trägolvet. Penelope slängde sig ut från köket för att möta hela den anländande familjen.
"Cora! Joshua!" hon kramade genast om dem båda, "åh vad jag har saknat er! Och er med!" sade hon till de två barnen som stod vid sina föräldrars ben.
"Tant Penelope!" utbrast de båda barnen och medan hon kramade Lovika och Charlie fick hon kinden blöt från hundpussar av Felix som inte längre var så liten.
"Åh så stora ni har blivit!" Penelope tittade på de båda barnen,

"Ja, de växer så det knakar. Helt otroligt." sade Coraline medan hon började hjälpa Lovika ut ur sin overall och Joshua hjälpte Charlie med kängorna.
"Går så fruktansvärt fort." sade han och Penelope kunde inte annat än hålla med. Hon kunde fortfarande minnas när hon hälsade på hos Coraline och Joshua bara någon månad efter att Lovika hade fötts, Charlie hade bara varit två år gammal då. Det var visserligen sex år sedan nu men Penelope kunde minnas det som om det var igår.
"Hejsan Severus." sade Coraline med ett varmt leende, Severus gav henne ett leende tillbaka och de skakade hand med varandra. En väldigt vänlig gest som hade tagit några år innan det hände första gången på ett naturligt sätt.
"Severus," Jaxton höll ut sin hand som Severus glatt tog.
"Joshua, välkomna." Det värmde Penelopes hjärta att se Severus interagera med hennes bästa vänner på det sättet.

Angela, som hade kommit springande från vardagsrummet, kramades av Joshua och Coraline med värme.
"Kom och titta på granen! Den är jätte fin!" Angela hade greppat Joshuas hand och med alla andra i släptåg ledde Angela vägen till vardagsrummet för att titta på granen. Men Severus tog sig friheten att bära upp de två väskorna som gästerna hade haft med sig istället för att följa med de andra.
"Den är verkligen fin, ni har överträffat er själva igen." sade Coraline och log mot Penelope.
"Vi lyckades få tag på en riktigt fin gran i år. Det lyfter ju det hela lite." Penelope tog plats i sin vanliga fåtölj medan Coraline och Joshua satte sig i soffan med Lovika och Charlie bredvid sig.

Jaxton hade tittat fram efter en liten stund, Felix hade blivit alldeles tokig över att se sin vän så han skuttade kring Jaxtons ben och svansen gick så fort att hunden nästan tappade balansen. Kramkalaset som hade varit i hallen tidigare upprepade sig nu i vardagsrummet med Jaxton som center för det hela.
"Jag tar Felix på en promenad." sade Jaxton då kramkalaset var över, Joshua drog fram koppel ur sin jackficka ute i hallen och ut genom dörren gick de. Samtidigt som detta skedde försvann de andra tre barnen till Angelas rum där det inom kort tid hörde man ljud från lek och stoj.
"Så, hur är det med er?" frågade Penelope i samma stund som hon satte ner brickan med te och julkakor på vardagsrumsbordet.

Coraline, Joshua och Severus dök in för att norpa åt sig varsin pepparkaka.
"Vi har precis fått igenom lånet till ett nytt hus. Det är dags för något större nu när barnen behöver varsitt sovrum och Joshua behöver ett hemmakontor nu med det nya jobbet."
"Så roligt!" utbrast Penelope medan hon själv tog en lussebulle utan russin.
"Så Joshua, vart börjar du arbeta nu?" Joshua rätade på sig,
"Har fått plats på Ministeriets avdelning för Internationella Quidditch Förbundet."
"Åh, Joshua, det är ju fantastiskt!" Penelope log brett mot Joshua som log lite smått generat.
"Vilken plats har du fått?" Det var Severus som talade och fokusen flyttade till honom.
"Åh, inget fancy, jag börjar andra januari som vice chef för Quidditch Koordinations Departementet." Severus nickade,
"Vice chef är ändå en bra position, därifrån kan du arbeta dig uppåt med en bra utgångspunkt."

Rummet föll in i tystnad, Severus var inte vanligtvis den som intresserade sig för quidditch, eller ministeriet så Penelope stirrade på honom ett tag innan hon skakade huvudet och drog igång ett nytt samtalsämne.
"Så, vart ska ni flytta nu?" rågade hon och Coraline löpte glatt in i samtalet med beskrivningar av området och huset, hur nära det var till bra skolor och allt däremellan. Kvällen fortsatte så ett bra tag. Barnen lekte på övervåningen, Jaxton var ute på en lång promenad med Felix och de vuxna diskuterade vuxna ämnen i vardagsrummet. Det var som om allt var det mest vardagliga. Som om de träffades varje helg och gjorde detta. Men, så var det ju självklart inte. Men det hela fick Penelope att må riktigt bra och det spädde på hennes julglädje. 

Inte fören klockan hade krupit nära midnatt låg barnen och sov, Jaxton delade en luftmadrass med Felix och de vuxna smög mot sina egna sängar efter att de delat sina god natt i köket.
"Det var mysigt, hoppas det blir bra imorgon och julen med..." viskade Penelope medan de gjorde sig redo för sängen.
"Duvan, det kommer bli fantastiskt." Severus kröp ner under täcket,
"Tror du det?"
"Absolut." Penelope kröp ner bredvid honom.
"Det vore ju underbart om vi kunde få en lika fin jul som förra året." Severus drog in Penelope i sina armar.
"Tack Duvan." Penelope vred sitt ansikte mot hans,
"Vad menar du?"
"Hjärtat," Severus strök bort en hårslinga från hennes ansikte, "tack för att du gett mig ett liv som är fantastiskt. Med vänner, julgran, familjemiddagar och barn som bråkar med varandra över sin syskonkärlek." Severus kysste hennes näsa,
"Åh, älskling, du är värd hela världen."
"Min värld ligger här i mina armar." Penelope blev alldeles varm på insidan från sin mans ord och de somnade omslutna utav varandras armar.

[[Författarens notis: HEJ kära läsare! Ber om ursäkt att denna lucka är lite kortare än vanligtvis! Jag är mitt uppe i att flytta, fira jul med familj och vänner, resor mellan hemstaden, sambons hemtrakter och vår nuvarande stad och har även universitetsstudier hela juletiderna. Jag ska försöka ge er det slut ni förtjänar på denna julkalender! :) ]]