Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

10 December ❄ Snölekars kraft

Lördag den 10:de december...

Penelope vaknade då några solstrålar föll på hennes ansikte. Hon satte sig slött upp i sängen och såg mot fönstret. Utanför låg det ett tjockt lager med gnistrande snö, fönstren hade frost längs kanterna och himlen var en klar, ljust blå färg.
"Vilken underbar dag..." viskade hon för sig själv. Ezralié som låg bredvid på Severus huvudkudde jamade då han sträckte sig. Katten gäspade sömnigt och gick fram till Penelope. Hon strök honom över ryggen och kliade sin älskade katt under hakan.
"God morgon Ezralié, sovit gott?" Katten spann och strök sig mot sin mattes hand.
"Jag med." svarade Penelope med ett leende. Hon kände sig utvilad och riktigt redo för en härlig lördag.

Nerifrån husets första våning kunde hon höra ljudet av radion och ibland tassande fötter. Penelope funderade kring vad hennes dotter gjorde där nere  så hon bestämde sig för att ta på sig morgonrocken och tofflorna.
"Kom nu Ezralié, det är frukost." sade hon då hon öppnade dörren helt. Katten jamade och hoppade slött ner från sängen innan han strosade mot Penelope och strök sig emot hennes ben innan han började ta sig ner för trappan. Penelope skakade på huvudet, hennes katt började bli gammal och slö. Hon hade trots allt haft honom i snart tjugo år och det var den beräknade levnadslängden för en frisk katt. Men Ezralié var annorlunda, det hade Penelope alltid tyckt sig kunna se på honom.

Då hon steg in i köket blev hon först förfärad. Det var saker överallt. Men då hon tittade lite noggrannare upptäckte hon att det var frukost som stod på bordet och Angelas leksaker som låg på golvet.
"Mamma! Morgon!" sade Angela och sprang fram för att krama Penelopes ben.
"God morgon min lilla skatt, har du gjort frukost till oss?" frågade Penelope glatt. Angela nickade,
"Till Ezralié med!" utbrast Angela och då Ezralié hörde detta spatserade han över till sin matskål där en härlig blandning utav kalkon, skinka, ost och leverpastejskivor låg och väntade. Katten jamade nöjt innan han började glufsa i sig.
"Vilken underbar överraskning!" sade Penelope,
"Men mamma,"
"Ah hjärtat?"
"Du får göra te själv." konstaterade Angela med en bestämd nick. Penelope skrattade och strök sin dotters huvud.
"Absolut, det gör jag så gärna så. Varm choklad?" Angela nickade och medan Penelope satte igång med te och varm choklad placerade sig Angela på golvet framför radion och lyssnade på ett program för barn. 

"TJOHO!" utbrast Angela när Penelope började springa.
"Håll i dig!" skrattade Penelope medan hon drog pulkan Angela satt i. De var påväg mot den stora kullen för en dag av pulkaåkande och snölekar.
"Fortare mamma! Fortare!" jollrade Angela glatt då Penelope började sakta ner.
"Vi är nästan framme nu,"  flåsande Penelope, "lyssna." Angela spände öronen men kunde inte höra något alls.
"Jag hör inget." muttrade hon,
"Jodå, lyssn-"
"Ayve!" utbrast Angela innan Penelope hunnit tala klart. Angela kravlade sig upp ur pulkan och började springa mot den höga kullen bakom kröken där Ayves röst hördes klar och tydlig. Penelope skrattade för sig själv och fortsatte att dra pulkan och tefatet bakom sig.

Vid kullen var det fullt med människor. Mammor, pappor, barn, far- och morföräldrar, vänner lekte medan föräldrarna drack kaffe och grillade korv över den stora elden.
"Penelope, åh så roligt." Det var Anita som kom fram, Angela hade redan hunnit få fatt i Ayve och de åkte tillsammans i en dubbelpulka ner för backen.
"Anita, vilken dag va?"
"Ja helt underbar, kan inte sitta inne på en sådan här dag." Penelope skakade sitt huvud,
"Håller helt med dig. Hur länge har ni varit här?"
"Åh, lite mer än en timme. Ayve den lilla busen väckte mig tidigt bara för att vi skulle hit så fort som möjligt." skrattade Anita fram, "det var tydligen bråttom bråttom att komma ut i snön."
"Haha, ja, så kan det vara ibland. Angela brukar vara i full fart på morgonen men hon lät mig sova ganska länge idag. Hon hade gjort frukost när jag kom ner, lite kaos på morgonen är ju alltid trevligt." skrattade Penelope fram och Anita föll in i skratt hon med.