Familjen Snape Möter December! [Julkalender 2016]

18 December ❄ Hjärtats Djup

Söndag den 18:de december...

Det var mörkt, de sista lektionerna för 2016 avklarade. Stora Salen stod i all sin prakt med granar och glitter nästintill tom. Elever nedbäddade i sin ängar, slottet tyst och stilla. Utanför föll snön, i tysta små himlakristaller som täckte mark, träd och byggnader. Det fanns ett ekande lugn och en glöd från självaste väggarna utav slottet. Det var en underlig tid att befinna sig på Hogwarts för Severus. Han tyckte om allt som Hogwarts betydde för honom sedan han mötte Penelope. Men, trots att han kände sig omsluten utav julkänslor så kunde han inte annat än längta bort från Hogwarts. Hem till sin fru och dotter, till sitt lilla hus som var välpyntat och förmodligen doftade utav bakverk och kakor.

Severus stängde väskan och greppade de svarta läderremmarna. Han var redo att ge sig av hem. Kontoret, rummet som han hade som hem då han var på Hogwarts, lämnades mörkt och kallt. Ekande tomt. Severus låste dörren och stoppade nyckeln i fickan på hans väst. En lättande pust undkom honom och han begav sig med långa kliv mot närmsta eldstad som kunde brukas med flampulver. Samma som han bara någon dag tidigare hade brukat då han hade varit hemma snabbt för att hälsa på sin fru och dotter under en klass tre storm.

Dörren öppnades då han sade lösenordet och låstes efter honom då han klivit in.
"Då var det dags." Han klev in efter att ha tagit en handfull pulver.
"Meadow Lane," sade han samtidigt som han släppte pulvret. Gröna flammor slukade honom och han tog sig till den rätt eldstaden. Köksklockan ringde ut, den var tio i samma sekund som han anlände hem. Severus klev ut i köket och hann precis placera väskan på köksbordet innan Penelope hängde runt hans nacke.
"Severus..!" grymtade hon ut i hans nacke med mjuk röst. Severus armar omslöt henne och han sjönk in i hennes omfamning.

"Åh Severus, min Sev, som jag har saknat dig mitt underbara hjärta." mumlade Penelope vidare och Severus andades in doften av henne. Pepparmint, vanilj, pepparkakor och Penelopes alldeles egna doft. Den doften han aldrig någonsin skulle kunna få nog utav.
"Duvan..." mumlade han och responsen som vibrerade genom Penelopes kropp vid hans röst var allt han behövde. Det enda han någonsin skulle behöva från henne.
"Har saknat dig, otroligt." talade han vidare med brummande mörk röst. Penelope fnittrade lite lätt och kramade om honom än hårdare.
"Angela sover... Tog mig väldigt lång tid så vi får vara tysta..." mumlade Penelope och Severus hjärta slog ett extra slag. Hans fru hade alltså planerat att de skulle få lite egen tid efter så lång tid från varandra. Så han nickade tyst och lät sedan Penelope ta sig loss från hans omfamning samtidigt som hon gjorde detsamma.

Han såg in i henne klarblå ögon, drog fingrarna genom hennes tjocka hår och hennes hand vilade på hans bröstkorg. De stod så i köket en liten stund innan de kände sig redo att förflytta sig. De hade varit ifrån varandra så länge, det värkte i Severus lemmar och Penelope tycktes lika ivrig att vara jämte honom igen som han var.
"Önskar att jag kunde dela varje dag med dig..." mumlade Severus medan Penelope ledde honom genom huset med hans hand i hennes. Penelope slängde ett leende mot honom.

Han stannade upp. De befann sig i vardagsrummet. Han hade varit där som hastigast då Penelope var sjuk, inget annat hade han tagit in än just synen av hans fru i sängen med febriga ögon och blek hy. Men nu, nu kunde han ta in allt det pynt som fanns i huset. Det såg annorlunda ut varje år. Varje år byttes vissa ting ut och nya ting flödade in. Granen såg otroligt vacker ut just detta året och Severus fastnade med blicken på den en lång stund.

"Tycker du om det?" frågade Penelope och han kände hur hon studerade hans ansikte. Sökte efter en reaktion hos honom.
"Absolut." brummade Severus ut och kramade Penelopes hand som fortfarande befann sig i hans egna.
"Glad att du gillar det Sev, det är lika mycket för dig som för oss andra. Hade inte känts rätt om du inte hade tyckt om det." Penelopes kinder blev lite rosiga och hon kysste sin man på kinden. Severus greppade hennes huvud och planterade en varm kyss på hennes läppar. Som han hade längtat efter att få ha henne nära igen.
"Har saknat dig så..." mumlade han och Penelope bjöd in till ännu en kyss.