ᴮᵒʷ ᵃᶰᵈ ArrowI ᵃ ʳᵃᶰᵍᵉʳˢ ˢᵗᵒʳʸ

1

En mjuk men varm luft blåste från öst. Över Mörkveden och genom dimmiga bergen. Ljudlöst slingrade den sig igenom träden i Fylke och tillslut över blå bergen innan den slutar sitt äventyr. Den bärde på sig något som bara få i Midgård kunde känna och även vissa kände av dess närvaro. Alla andra ignorerade blint dess närvaro. Ibland för en enda gång då och då, så märkte folk dess äventyrliga vindpustar och till och med då kanske det formade några få äventyrare i Midgård ibland - njöt av dess avskildhet från hemmastadda folk och fåtöljer som väntade på att folk skulle sitta och kanske slumra till då och då med en piptobak i handen.
Natten vad varm och fridfull och fåglarna hade sedan länge slutat att sjunga för att locka till sig en hona. Som det brukade vara i Hobbiton alltså, kullsidorna var full och varmt, gulaktigt glöd från fönstren.
Det var inte mycket ljud bortsätt från de blossande träden och buskarna och de små ljuden av några små varelser här och där. Inte mycket hände i detta lilla hörn av Midgård. De få hobbitarna som råkade vara ute i deras trädgårdar eller i dörrkaveln hade trott sig sett en mörk häst rida förbi mot Bag-End, men att vara en hobbit, de vinkade det bort för de ville inte ha något med äventyr att göra.
Figuren som satt på hästen hade suttit och kollat över Hobbiton en bra bit denna afton, tyst satt den medans den såg ett liten grupp. Vädrade en närvaro och ondska i den varma luften innan den skänklade på hästen mot deras destination. Det var inte den första gången de hade känt något sånt som en lång tänkande död hade återvänt, tänkande var de inte säkra på faktan. Figuren hoppade snabbt av sin häst och kollade mot den runda, lilla dörren innan den ledde hästen mellan några tajta träd en vid ett av fönstren. Röster kunde höras ut och inga hinder att de kunde höra någon på andra sidan, vilket de inte skulle göra ifall någon skrek, vilket figuren inte gjorde. De hade hittat en bekväm plats utan att veta hur länge de skulle stanna där de var. Trollkarlen hade blivit otydlig som vag, som vanligt, och innan ett beslut kunde göras ville de veta ifall detta företag och sökande var värt risken.
Inte det att Hiker var rädd för risker. Hon hade haft mycket med sånt i det förflutna och hon hade vart med om mycket, fajter såsom krig. Varje dag du öppnade dina ögon i Midgård var en risk men det var risker och poänglösa risker och Hiker hade inga önskningar att följa med ett företag där medlemmar inte riktigt brydde sig även om de klarade det eller förlorade, det skulle leda dem alla till en säker död. Detta typ av äventyr skulle bli extremt farligt, det kom ut väldigt säkert, och att gå med på det skulle Hiker vilja ha hänsyn.  En utbytesjägare riskerade alltid sitt liv, ja, men inte förgäves. Hiker stod lutad mot väggen och lyssnade på deras konversation. De diskuterade om berget, hjälp från deras släkt från Järnbergen, Smaug, och de andra medlemmarna från företaget. En mörk, djup och mäktig röst spred sig över dem.

(Hiker uttalas = Hayker)

"Om vi har tytt dessa täcken, tror ni inte att andra har läst dem med? Rykten har börjat spridas, Draken Smaug har inte blivit sedd på 60 år. Ögon tittas i öst mot berget, bedömande, undrande, övervågar risken. Kanske ligger vårt folks arv ligger obeskyddat. Ska vi sitta tillbaka medans andra tar det som tillhör oss? Eller ser vi denna chans att ta tillbaka Erebor? Du Bekár, Du Bekár!" Många röster reste sig överenskommelse men det var ingen tvekan att rösten som hade talat tillhörde kungen under berget, han var en omisskännlig ledare, Hiker hade sett Thorin en gång för några få år sedan då Hiker fortfarande var ung. Hiker mindes hur majestätisk han verkade även då. Det hade inte dock inte hindrat Hiker från att hata honom. Även om Hiker hade växt upp och förlåtit det förflutna var det fortfarande svårt att lita på honom eller att veta ifall han var värd att få hjälp. Hans ord var inspirerande, till och med till den cyniska utbytesjägaren son lyssnade noga om talet om den osynliga dvärg dörren och behovet om en tjuv, som tyvärr trollkarlen hade valt den oskyldiga halflingen till. Efter ett tags rörande fångade Hiker en konversation mellan Thorin och en okänt dvärg.