ᴮᵒʷ ᵃᶰᵈ ArrowI ᵃ ʳᵃᶰᵍᵉʳˢ ˢᵗᵒʳʸ

17

Kort kapitel, men somsagt det kommer ett till kapitel på samma dag.

Enjoy.

Alicias information om Vattnadal var nödvändig medans dem snabbt planerade deras färd och utväg tills nästa dag.

"Dem kommer inte ha något problem med att ersätta det jag lånat." Svarade hon med ett barnsligt flin på läpparna. Medans hon var upptagen att se till att dem hade mat hade Thorin snabbt smidigt planer med Balin och Dwalin. Han hade inte berättat för dem andra om deras färd, utom en nypa information om att dem borde vara beredda på att lämna Vattnadal imorgon. Han ville bara komma iväg så fort som möjligt, nu när han visste att dem behövde nå berget så fort som möjligt. Medans han fruktade att något skulle ta sig i vägen för honom. Det var något som han inte kunde riskera.

Efter att hittat allt dem skulle behöva ha med sig och bära gjorde Alicia sin väg mot stallet med en rask takt.
Dem skulle lämna, men inte denna gång med hästarna. Utan till fot, och hon kunde inte lämna Artus utan ett hejdå.

Den linfuxade hästen gnäggade när han såg henne komma med ett äpple i handen. Hon höll fram äpplet under hans mule och han tuggade glatt i sig det, bit för bit.
Medans han tuggade så drog hon handen längst hans bruten blås (ett häst tecken, ungefär som ett vitt märke längst pannan och neråt tills hästens mule. Satt säga näsa. För att göra det kortförklarat)
Hon älskade att känna hans Lena päls under hennes nakna fingrar och hon viskade ord i sindarin till hästen, vilket han verkade förstå.
Han hade varit hennes kompanjon i många år nu och hon skulle sakna hans sällskap.
Hon visste att han skulle vara säker här, han skulle bli matad, omhändertagen och väl tränad. Det gjorde att separationen inte skulle bli lika svår. Men det hotade fortfarande tårar i ögonen.
"Na lû e-govaned vin." (Tills vi träffas åter igen typ)