Neutral mark

Buske

Jag står i skogsbrynet och betraktar Turi flocken som samlar ihop sig på parkeringen. De ser ut att bli en tjugo stycken varulvar. Det är bara några som inte har skiftat och resväskor hålls i munnen av de som har det. Smart av mig att ha mina fastspända med en hjord under magen.

Jag sträcker på mig. Jag kan inte riktigt stå här och vänta på dem. Jag hör ju inte till deras flock, även om Derek gärna skulle ha velat att jag var med och han skjutsade mig hit. Jag ska nog ge mig av så att jag inte stör. Och då slipper jag alla frågor och ifråga sättningar om jag hör till deras flock eller ej. Jobbigt.

Jag fokuserar lite på min nos och tar mig in i Dereks sinne. Han ger ut årder i länken och muntligt samtidigt och hela hans sinne är fullt av planeringar, eventuella resplaner, strategier och regler. Jag suckar lite för mig själv. Gud vad tråkig han är.

"Derek, jag tror att det är bäst att jag är lite Omega en vecka eller nåt innan jag går ihop med er."

Jag ser och känner hur han rycker till och blir besviken, nästan lite arg.

"Varför det?" frågar han sammanbitet. Jag sväljer.

"För...för att.. det kan bli problem om någon annan flock frågar vad en Omega gör med er. Sen kan de andra i flocken börja undra om jag verkligen är en Omega och bla, bla, bla."

Jag vet att jag har rätt. Det vet han också. Fast han vill egentligen inte erkänna det.

"Okej, kontakta oss om någon vecka då." Jag känner hur besviken han är när jag drar mig ur hans sinne..

Jag vänder mig om och travar in i skogen. Jag känner ett litet stygn av sorg av att inte gå med honom vid min sida. Jag kanske ska gå med i hans flock iallafall. Men om jag gör det så får jag plikten att försvara och ta hand om dem. Vill jag det? Tror inte det. Fast jag har ju aldrig prövat...

Jag skjuter undan tankarna och inser att jag har börjat gå på en bred stig. Den är så bred så man skulle kunna klassa den som skogsväg. Blandskogens kronor susar i brisen och små kvistar bryts när jag trampar på dem. Det är stillsamt och tyst, nästan lite för tyst.

Utan att tänka mig för så är jag i sinnet ute och vandrar och letar efter andra sinnen, och till min förvåning hittar jag en hel drös med den, gömda i några buskar lite längre fram. Jag blir misstänksam och tar mig in i ett av sinnena.

"Tyst, tyst, det kommer någon!" väser vargen som jag har tagit mig in i sinnet på i länken.

"Vänta lite, hon har stannat!" utropar en annan. "Har hon märkt oss?"

"Nej, klart hon inte har!" ropar en tredje. "Tjejer kan bara stanna sådär lite då och då!"

Min slutsats blir att hanvargarna, som högst troligt ligger i buskarna tjugo meter längre fram, är omogna och unga, max 13 år. Undra var deras flock är?

Jag börjar att gå framåt igen. Jag går ganska långsamt och försiktigt. När det är drygt två meter kvar tills jag har de båda buskarna på var sin sida om mig, hör jag något intressant i länken.

"NU! HÖJ LINAN!"

Jag stannar till. Vilken lina? Jag hör hur det prasslar i buskarna, och plötsligt så ser jag den, linan. De är en tunn fiskelina ungefär i höjd med mitt framknä. Linan är spänd mellan det två buskarna som kantar vägen. Jag flinar lite för mig själv.

Jag tar ett par snabba steg fram till linan där jag tvärstannar. Sen böjer jag ner huvudet mot marken och öppnar munnen. Sen stänger jag den igen.

"O'boy..." skickar en av tonårsvargarna ut i länken.

Jag rycker upp huvudet med all kraft och ut ur buskarna kommer två ganska små vargar flygande tillsammans med linans båda ändar. De landar med varsin ljudlig duns. Deras päls kryllar av blad och små kvistar som fastnat under flygturen.

"Du kan också komma fram!" ropar jag åt ena busken och snart tassar en skamsen tredje varg ut ur den.

"För-för-förlåt fröken men vi...." stammar vargen som klivit ut ur busken. Jag bara flinar åt honom.

"Det är okej! Men ni måste arbeta ut ett bättre tillvägagångssätt om ni ska fälla några stora vargar. För om ni inte kan hålla emot mig, så kan ni inte håla emot någon!"

Trion tittar skamset ner i marken. Jag ler åt dem.

"Kom så ska jag hjälpa er!" säger jag och går nickar åt busken. "Vi måste ju vara förberedda för den ganska stora flocken som kommer snart."

De skiner upp och travar mot busken.