Neutral mark

Mali

Jag vaknar av att ett starkt fågelkvitter dånar i mina öron.

När jag öppnar ögonen sitter det en liten blå fågel på min nos och sjungen för full hals. Jag skakar på huvudet och fågeln lyfter surt och flyger iväg.

Jag suckar. Klockan kan inte vara mycket, solen är knappt uppe över horisonten. Men min mage skriker och knorrar för att få mat så jag får snällt gå upp.

Jag ställer mig upp och drar av mig filten. Sen skakar jag på hela kroppen. Lite barr och kvistar flyger ut ur pälsen och landar mjukt på marken runt mig.

Jag slutar att skaka ur barren och ser istället på utsikten. Den är om möjligt lite vackrare än innan. Jag börjar att vika ihop filten och knö (A/N: Ja, jag är göteborgare XD) ner den i sadelväskan. Min mage fortsätter att protestera mot att jag inte ätit så jag rotar i den andra väskan för att de om jag har något ätbart. Nitlott.

Suck.

Jag börjar vädra i luften. Flera dofter av vargar ligger som en tät dimma över landskapet, men det är inte det jag är ute efter. Jag är ute efter villebråd.

En svag lukt av hare träffar mina sniffande näsborrar.

Bingo.

Efter en timmes jagande lyckas jag på fastande mage att att fånga en hare. Men jag har hedern i behåll så jag tar och lägger undan den medan jag rotar fram ett tändstål. Det är svårt att tända en eld men eftersom det inte har regnat på ett bra tag och alla pinnar jag hittar är torra så det går ganska bra.

Efter ytterligare en timme så äter jag på en seg men god grillad hare. Jag är utsvulten fast min hunger stillas något av de grillade köttet.

Efter att de sista av haren är uppätet så sträcker jag på mig. Jag funderar på att släcka elden men beslutar mig för att inte göra det. De orangea flammorna får brinna så jag lägger på några grenar till.

Sen tittar jag up i skyn. Klockan måste vara närmare tolv med tanke på hur solen står på den klarblå himlen. Men inget är säkert, särkilt inte sommartid.

Jag frustar lite och funderar på vad jag ska göra resten av dagen.

Kanske busa med någon?

Nä, det gör Marvin och hans gäng med gangstrar.

Springa lite?

Men det gör jag ju jämt!

Jag försöker hitta på fler förslag men mitt huvud står still. Jag sätter mig ner och suckar för mig själv när jag hör att en kvist bryts. Jag fryser och mitt sinne börjar snabbt att leta efter källan till ljudet. Jag fortsätter att titta framåt med i sinnet letar jag åt alla håll och kanter och därför tar det inte lång tid innan jag hittar källan.

Ett par meter bort sitter det en varulv gömd bakom några träd. Det är en hona och hon verkar inte helt veta vad hon vill. Hon sitter där och spanar på mig medan hon nervöst biter sig i underläppen.

''Jag vet att du är där.'' säger jag rakt ut i luften. Hon rycker till innan hon långsamt tassar fram ur skogen. Jag vänder mig om och ser på henne.

Hon har alldeles gyllene päls och bruna, gnistrande ögon. Jag noterar att hon har ett litet jack i ena örat. Jag nickar mot platsen bredvid mig och hon går fort dit och sätter sig ner.

''Vad heter du?'' frågar jag medan den gyllene honan oroligt ser på mig. Jag möter hennes blick och hon tittar bort.

''M-Mal-Mali.'' stammar hon fram.

''Så, vad heter din flock?'' frågar jag, mest av artighet eftersom jag som Omega inte behöver bry mig. Hon rycker till vid frågan och är borta några sekunder vilket lämnar hennes ögon alldeles tomma.

''Ja-Jag är typ själv.'' svarar hon tillsist, fortfarande lika osäker, innan hon snabbt ser bort för att spana på något strax bakom mig.

''Som jag då!'' utbrister jag och ser glatt på henne. Hon värkar inte lika glad över faktumet. Hon sitter och skakar och verkar inte alls veta att jag är där över huvud taget. Hon har bara blicken fäst på något långt bort i fjärran, strax bakom mig.

Jag tittar konstigt på henne och lägger huvudet på sned, innan jag följer hennes blick och förstår varför hon inte är mottaglig.

Hon är livrädd.