Neutral mark

Filt

Jag börjar tyst smyga närmare lägerelden och Mali. Men när jag är tillräckligt nära inser jag att det inte hade behövts, Mali sover som en stock vid elden med huvudet på sina tassar och ett litet leende på läpparna. Hon ser så stillsam ut.

Jag tassar fram mot sadelväskorna och drar fram filten och lägger mig ner med den ovanpå. Jag lägger huvudet på tassarna men kan inte riktigt somna. Det är för många saker i huvudet.

Eller, varför ljuga.

Hela mitt huvud är fyllt med EN sak.

Derek.

Jag tittar trött in i elden och andas tungt. Vad ska jag göra med det här? Inte låtsas om det och ignorera honom? Eller berätta? Nej, jag är alldeles för feg för att berätta! Men jag kan ju inte ignorera honom, eller? Vore det för taskigt? Eller jag kanske ska låta det vara och ta hand om det senare, fast, nu är det senare. Jag har redan skjutit upp det.

Men om jag nu, mot all förmodan, skulle säga hur jag känner, vad skulle hända då? Vet jag ens hur jag känner?

Kommer han bli arg om jag berättar och slita mig i stycken? Inte så jätte troligt men ändå!

Har han ens känslor för mig? Nej, det har han inte, eller missar jag något? Det gör jag va? Eller inbillar jag mig bara en massa saker för att jag vill att han ska ha känslor för mig?

Vänta, vill jag att han ska ha känslor för mig?

Jag lyfter huvudet från tassarna och skakar lite på det. Skjut undan det och sov nu!

Fast jag vill ju tänka på honom.

Vänta lite!

Vill tänka på honom? Vad tänkte jag just på!? Jag himlar med ögonen och skakar lite till på det.

Kan jag göra något åt det uppenbara? Eller är det uppenbart?

Jag suckar. Klart att jag vet att jag kan göra något. Det är bara för mig att fixa och ta bort lite saker i Derks huvud. Men det känns, och är, fel.

Jag lägger huvudet tillrätta på tassarna och suckar ännu en gång. Sov nu.

''Hanna!!'' skriker någon och jag ställer mig upp med ett ryck.

Mali står framför mig i solskenet och skrattar. Jag blänger surt på henne. Ha. Ha. Ha.

Det är morgon och vackert väder. Solen skiner och inte en enda bris stör.

''Vad var det där bra för?'' frågar jag och ställer mig upp och börjar rulla ihop filten. Mali lägger på lite ved på elden.

''Att väcka dig!'' skrattar hon. Wow, hon är en helt annan person nu mot igår. Är verkligen Derek så läskig?

''Men varför väckte du mig?'' frågar jag surt medan jag knör ner filten i en av sadelväskorna.

''För att jag har jagat och blir spyfärdig av att stycka ett dött djur''

Som om inte jag blir spyfärdig?

Jag höjer ett ögonbryn åt henne och hon nickar mot skogen. En stark lukt av hjort slår emot mig och jag blir tvungen att ta ett steg tillbaka, innan jag kan börja gå mot lukten av mat.

När jag passerat några träd så ser jag hjorten livlöst ligga på marken. Till min lättnad så är bettet ganska snyggt, bara ett bett om halsen, och inget överflödigt blod. Jag stänger ögonen en stund och sväljer. Jag tar jag min klo och sprättar upp magen.

En förfärlig stank slår mig och jag blir tvungen att backa samtidigt som tarmarna och andra stinkande inälvor sakta rinner ut på marken. Jag känner hur kräkreflexerna försöker att ta över men jag ignorerar dem. Jag kan slakta ett djur. Jag har gjort det förut.

I tanken.