Neutral mark

Förklaring

''Marvin? Vad gör ni?'' frågar jag strängt, samtidigt som Mali backar in bakom mig, fortfarande lika rädd. Hennes svans är mitt emellan hennes bakben och ögonen fulla av skräck.

''Ur vägen Hanna!'' morrar Marvin mellan tänderna och blicken fäst på Mali bakom mig.

''Ursäkta, vad?'' frågar jag, uppriktigt konfunderad. Vad har jag hamnat i för bråk nu?

''Vår Alpha är på väg, kliv åt sidan nu!'' morrar Gustav doft, lika intresserad av Mali som Marvin .

''Kan ni vara så vänliga och förklara vad som händer här?'' frågar jag, strängt. Mali kryper ihop ännu mer bakom mig och hennes öron ligger hårt strukna mot huvudet.

Killarna är tysta och jag orkar inte vänta, så jag tar mig in i Marvins sinne. Det känns som länge sen jag gick in i ett sinne och det känns lite ovant.

Jag bryr mig inte om samtalet i länken, utan börjar leta efter något minne efter Mali. Jag blir så förbannad när någon inte förklarar situationen, men jag får den snabbt förklarad i det största av Marvins minnen från Mali...

''Bort med henne! Jag vill inte se henne igen!'' Befaller en stor brun varg med sina blodröda Alpha ögon som blick. Det är skymning och han står på en stor äng.

''Men pappa...'' mumlar en ljusbrun lite mindre varghona som står framför honom. Hon står i mitten av en stor ring av vargar som med blottade tänder ser ner på henne.

Mali.

''Det du gjort mot din flock är oförlåtligt!'' ryter Alphan vansinnigt.

Mali verkar ha tårar i ögonen där hon står, i mitten av cirkeln.

''Pappa snälla... det var inte mitt fel! Jag-jag.. det var riggat! Jag visste inte...'' rösten dör ut i snyftningar.

Alphan verkar bli ännu argare av faktumet att Mali säger emot.

''Att släppa in en främmande varg på reviret är oförlåtligt!'' ryter Alphan, Malis pappa.

''Men pappa, h-han-n ja-jag...'' kvider Mali.

''Stick iväg och kom aldrig tillbaka! Du ska vara glad att jag inte avrättar dig på fläcken!'' mullrar Alphan. ''Schas!''

Mali snyftar några gånger och ser sin far i ögonen, innan hon rusar ut ur ringen av åskådare och vidare ut i skogen som omger sällskapet.

Alphan visar inga känslor över att ha utvisat sin dotter och höjer lite extra på huvudet medan han blickar ut över den omgivande flocken som hängivet väntar på order från sin ledare.

Den stora, bruna vargen låter orden sjunka djupt in i stunden, innan han börjar prata.

''Om ni någonsin, någonsin, träffar på henne ingen, döda henne!''

En liten sus går genom skaran och flera blickar utbyts mellan åskådarna.

Jag väcks bryskt ut ur minnet av höga morrningar.

När jag skannar omgivningen med blicken, och ser att en hel flock med vargar omringat oss. Mali står fortfarande bakom mig, förstelnad av panik.

Hela den främmande flocken morrar doft och har blottade tänder och sänkta huvuden.

Precis som i minnet.

Jag tar mig ut i världen av sinnen och tar mig in i flockens stora sinneslänk. Det är knäpptyst och spänd stämning. Men med lite finess så hittar jag snart spindel i nätet av länkar.

Alphan.

Jag tar mig in i hans sinne. Jag ser det han ser. Känner vad han känner, vet vad han tänker. Och han är ganska melankolisk och allmänt tom på känslor. Han står ganska långt bak i samlingen och funderar på vad han ska göra åt mig. Han är lite glad åt att hans dotter har klarat sig soppas bra och har varit tillräckligt smart för att springa till Sirdir, men samtidigt ledsen för att han nu måste avrätta henne.

Jag blir lite skrämd av alla hans tankar på hur han mest formellt avrättar sitt barn, som tydligen är hans enda barn. Halshuggning som inger fruktan, nackbett som symboliserar att ordning alltid skipas, även om brottslingen är nära eller kanske dränka henne?

Jag blir vilsen i Alphans alla känslor och intryck, så jag beslutar mig för att dra mig ur lite ur hans sinne, men fortfarande ha kontakt med honom. För säkerhets skull.

Men jag har problem. Eftersom inte ens Alphan har bestämt hur han ska gå tillväga, så kan jag inte förbereda mig för något. Fast en sak är säker.

Jag kommer inte här ifrån i ett stycke om jag inte slåss. Inte Mali heller.

Och att tjugo stridsklara, vuxna, varulvar omringat oss bådar inte gott på fredsmarken Sirdir.

Ops, blev visst två säkra saker...