Det är åter igen helt tyst på parkeringen som aldrig blev ett slagfält.
Det ligger fallna, hela vargkroppar över hela parkeringen.
Med ett undantag.
Eller, två undantag.
Nej, men ett undantag.
Och det är den stora, bruna, Alphan.
Han står helt tyst med lite öppen käft och skräck i sina ögon.
Jag går sakta ut ur skogsbrynet och börjar att ta mig mot den fega Alphan som skräckslaget betraktar min ankomst. Jag hoppar obekymrat över Anton, Erik och slutligen Derek.
Vid det här laget står jag helt framför den ända vakna varulven på parkeringen, med bara två meter emellan oss.
Jag ler åt honom, ett leende som inte besvaras. Jag börjar skaka lite på huvudet åt honom.
"Vet du vad, Alpha?" frågar jag, utan att invänta ett svar.
"Skyll. Dig. Själv."
Alphan ser ner på sina tassar.
"Jag tror att du vet vad som behöver göras" muttrar jag till hans nedsänkta huvud och travar iväg i motsatt riktning som jag kom ifrån, "och om jag ska hjälpa dig, det är inte att starta ett krig."
Jag väntar inte innan jag sänder ut en våg av energi till det avsvimmade kropparna, för att få dem att vakna.
YOU ARE READING
Neutral mark
Teen Fiction------- ANDRA DELEN I OMEGAN-SERIEN ------- (Redigerar) Det är sommar. Det är 6 månader sen Hanna för första gången träffade Derek och Tori flocken. Bara ett ord. SIRDIR (Läs "Omegan" först, rekommenderas)
