Neutral mark

Dröm

Jag slår upp ögonen.

Det hårda, blanka, svarta golvet jag ligger på är kallt. Det finns inte riktigt några väggar som omger golvet utan bara en oändlighet av mörker.

Jag sätter mig upp på den obekväma marken. Sen ser ner på mig själv och inser att jag är i människoform. Jag har samma kläder på mig som när jag anlände till Sirdir. Jag höjer handen för att beundra mina flinka fingrar som jag inte sett på en nästan en vecka.

Plötsligt hörs ett vilt rytande bakifrån och jag flyger upp på benen innan jag snabbt vänder mig om för att möta varelsen som just röt.

Jag kan inte låta bli att sakta backa några steg.

I full karriär rusta en stor, svart varg med blodröda ögon mot mig. Dess tänder är blottade och lite saliv hänger i droppar runt vargens käftar. Jag bedömer det att vara en femtio meter emellan oss.

Min puls går upp medan jag försöker att gå ut med sinnet och kontakta varulven och stanna den.

Det går inte.

Vargen rusar närmre, och är inte alls långt bort, kanske bara en trettio meter, men kommer bara allt närmre.

Jag drabbas av en liten panik och blir plötsligt andfådd. Jag vill inte egentligen slåss, men den här varelsen verkar inte vara på väg att stanna.

Jag tar ett djupt andetag och skiftar.

Men ingenting händer.

Jag står där med slutna ögon och försöker febrilt skifta medan varulven bara är tio meter bort. En lite, livrädd tår rusar ner för min kind samtidigt som mina knän viker sig. Jag ramlar ihop på den blanka marken med huvudet gömt i händerna och knäna under mig. Hela min kropp är förstelnad i panik och min andning rosslig och oregelbunden.

Dunsarna från varulvens tassar är bara meter borta, när den plötsligt saktar in. Hela min kropp skakar när jag känner hur nära den är, bara meter ifrån mig.

Jag kan nu höra de djupa, lite andfådda andetagen, regelbundna strax framför mitt huvud, när varelsen kommit närmre. Jag stänger ögonen i mina händer och inväntar mitt sorgsna öde...

Men inget händer.

Efter en stund öppnar jag min ögon igen, fortfarande med andan i halsen. Varulven har en höjd tass och ett elakt flin som tar upp hela det...vackra ansiktet...

Jag backar självande några steg, med blicken fäst på sen stående vargen framför mig.

Derek.

En stor tass flyger mot mig.

Och allt blir svart, Bäcksvart.