Misstreated (1D story)

Sakta går jag igenom parken samtidigt som jag ser löven falla från träden och singla ner till marken. Det prasslar när jag trampar på dem. Nu känner man att det är höst igen. Jag kan se mitt hus, mitt egna helvete. Jag smyger tyst in så att pappa inte ska höra mig, men dörren verkar inte vara på min sida idag. Den knarrar högt och tydligt. Varför skulle detta hända idag just? Har redan haft det as jobbigt i skolan som det är.

- Shut the fuck up you bitch! ropar pappa argt och något dunsar i golvet, om man avgör på ljudet så var det antagligen en öl flaska.

Jag går tyst in på mitt rum utan att säga någonting alls. Så länge jag kan komma ihåg har pappa varit alkoholist, ända sedan mamma lämnade oss här i London för att flytta till Afrika med en ny man. Dem 3 första åren var helt okej, men när pappas tjej lämnade honom vid altaret fick han nog och började dricka, väldigt mycket. Varje dag när jag kommer hem från skolan så är han riktigt packad. Efter en månad så började misshandeln. Till en början var det ett slag då och då men några få slag per vecka blev många varje dag. Sen blev det sparkar och slag. Efter det kom kniven fram. Varje dag får jag stå ut med detta, men det kunde ha varit värre...
Pappa kliver vingligt in genom dörren, jag kan känna lukten av sprit ända härifrån och jag står i andra änden av rummet. Han håller kniven i handen. Det är intorkat blod på den som antagligen är flera år gammalt. Jag tar ett steg bakåt.

- Hey slut, ready for some fun? pappa tar ett steg fram och har ett ondskefullt flin på läpparna.

Jag tar ännu ett steg bakåt och slår ryggen i väggen bakom mig. Han går fram till mig och stannar först när han är 3 centimeter ifrån mig. Jag trycker mig mot väggen. Det hörs en smäll och helt plötsligt ligger jag på golvet och min kind gör väldigt ont. Mina ögon fylls med tårar och jag lägger handen på kinden.

- Why are you doing this? frågar jag svagt.
- Shut up, i'm not done whit you yet, svarar pappa bittert och ger mig en hård spark i magen.

Jag kippar efter luft när nästa spark kommer. Han väntar i 5 sekunder innan han sparkar ännu en gång så att jag ska kunna hämta andan lite, snällt. Pappa sätter sig så att hans ben stoppar mina från att röra sig, jag ligger på rygg. Han drar upp min tröja och börjar rispa in bokstäver med kniv spetsen. Det bränner och jag biter mig i tröjärmen för att inte skrika. Jag känner den röda, tjocka vätskan sippra ner för ryggen och droppa ner till golvet. Efter vad känns som en evighet så reser sig pappa upp och kollar på mig. Som avslut på det hela får jag ett riktigt knytnävsslag i ansiktet. Min näsa börjar blöda och jag hostar blod. Jag försöker resa mig upp men faller bara ner på marken igen. Mina tårar vägrar sluta rinna.

Jag smyger ut från rummet och bort till hallen utan att göra ett ljud ifrån mig. Jag har ett par för små och söndriga gympaskor som även är väldigt smutsiga. Jag har ingen jacka, bara en stickad vit, eller nu grå, kofta. Jag öppnar dörren som nu inte gnisslar så mycket. Allt är bättre än här, jag måste bara härifrån! Klarar inte av detta längre. Efter 5 år av misshandel och hårda ord så sticker jag härifrån. Jag vet inte vart jag ska ta vägen men vi får se... Jag hinner in till mitten av London innan jag hör stegen bakom mig. Dem är i otakt och verkar gå lite varsomhelst. Jag vet vem det är utan att ens kolla, pappa. Han kommer ikapp och drar i min arm så att jag måste stanna.

- Where the hell are you going? skriker pappa i mitt ansikte.

Jag är glad att det bara är 2 personer i närheten, men det är inte nära så dem märker nog inget.

- Answer me when I'm talking to you bitch! fortsätter han.
- Anywhere but home, svarar jag tyst och kollar ner i marken.

Han slår ner mig till marken så jag slår i huvudet hårt i marken och börjar hosta blod igen.

- Don't bother coming home again, säger pappa, slår mig en sista gång över tinningen och vinglar iväg. Det sista jag ser innan allt blir svart är dem 2 personerna som kommer springande mot mig.

- Han's perspektiv-

Jag kollar bort mot tjejen o mannen, det ser ut som att han skriker på henne. Hon kollar ner i marken och han slår ner henne.

- Dude, look over there, säger jag och armbågar Liam i midjan.
- What? Liam kollar dit jag pekar och mannen slår tjejen igen och går, eller vinglar iväg, han är full.

Jag och Liam springer bort till henne och synen är verkligen hemsk. Hon är medvetslös och det rinner blod från hennes mun och bakhuvud. Hon har puls iallafall, men en sak till, skärsår på handleden. Liam ringer en ambulans som snart är här. Vi får åka med i ambulansen upp till sjukhuset. När vi kommer dit åker tjejen in på observation och dem frågar mig och Liam frågor.

- Do you know what happened? frågar en kvinnlig läkare med papper och penna i högsta hugg. Liam skakar på huvudet och hon kollar på mig.
- I saw a man screaming at her and then he hit her and left. Is she okay? frågar jag oroligt.
- She's just fine. Did you see who the man was? fortsätter hon.
- No, it was too dark, svarar jag.
- Okay, you can go home now if you want to, säger doktorn.
- No, i wanna see that she's okay before i go, säger jag bestämt.

Hon nickar och går in i rummet där tjejen är. Efter en stund kommer hon ut igen, efter henne kommer tjejen. Hon ser mycket bättre, friskare typ, ut nu. Det blöder inte från hennes hår eller mun längre, men hon haltar lite. Hon pratar lite med doktorn och sen går hon bort mot oss.

- Hi, just want to say thank you for what you did, säger hon med ett blygt men tacksamt leende.
- No problem, säger både jag och Liam.

Hon börjar gå iväg. Jag vill inte att hon ska det, tänk om samma sak händer igen, att hon blir överfallen. Tänk så hittar ingen henne denna gången... Det får inte hända.

- Can i give you a ride home or something? I don't want you be out there alone, säger jag.
- Thanks, but i don't know where to go, my dad kicked me out... säger hon och kollar ner i marken.
- Wait, that was your dad?! frågar jag chockat. Hon nickar som svar.
- And you don't know where to go now? fortsätter jag. Hon skakar på huvudet.
- You cant sleep outside, so you'll have to come home whit me I guess, säger jag och rycker på axlarna.
- No, that's okay, I've slept outside before, säger hon. Jag vet inte varför, men det känns som om jag vill beskydda henne på något sätt.
- You can leave tomorrow if you want, I just need too see that you're okay and gets something to eat and some sleep, that's all, säger jag.
- Okay.

____________________________________________________________________________________________

Okej, hej! Detta är min andra fan fiction på WattPad, min första är skit dålig (enligt mig haha). Men kommentera vad ni tycker, vad jag ska förbättra osv, blir as glad då! Kommer nog inte uppdatera så jätte ofta, men ska försöka så ofta jag kan och hinner.

För dem som inte vet heter jag Molly, är 14 och bor i Halmstad. Jag älskar att sjunga och dansa whit a passion. Directioner på heltid haha. Hoppas att ni tyckte att första delen var bra! Vem tror ni att han är?

____________________________________________________________________________________________