Misstreated (1D story)

Misstreated kap 8

-Alex pov-

Jag kliver ut ur bilen och kollar på byggnaden framför mig. Skolan. Tänk att det ska vara så jobbigt för vissa att gå hit när detta ska vara en plats där man ska känna sig säker. Jag och John går in genom dörrarna, han går till rektorn för att få information och jag går till mitt skåp. Jag känner hur mina axlar dras upp och att jag kollar ner i golvet hela tiden. Jag stannar framför skåpet och låser upp. Det ramlar ut en lapp. "Välkommen tillbaka hora. Förbered dig på 4 veckors helvete ... xoxo". Jag visste nästan att detta skulle komma, men endå så fryser hela kroppen till is och jag blir riktigt rädd. Detta kommer bli en lång dag... Jag lägger in lappen och tar fram min historiebok och stänger skåpet igen. John kommer gåendes mot mig.

- Vart ligger klassrummet? frågar han förvirrat.

- Där, säger jag och pekar 3 dörrar åt höger.

Vi går in i klassrummet och jag går och sätter mig vid min bänk längs ner vid fönstret. Platsen bredvid mig är ledig, ingen vill sitta jämte mig... Några killar i klassen går och pratar med John. Jag ser att alla tjejer står och pratar i ett hörn, ibland kollar dem på mig och skrattar. Jag kollar ut genom fönstret. Om jag endå vore fri, slippa allt detta. Tänk alla fåglar som kan flyga vart dem vill när dem vill. Jag suckar. Mr. Arthur kommer in i klassrummet och ber alla att sätta sig på sina platser. Till min förvåning kommer John och sätter sig jämte mig.

- Hej och välkomna tillbaka, lovet var ju inte planerat men jag tror nog att ni uppskattades endå va? säger han och ler.

Vi börjar skratta.

- Och ett speciellt välkommen till Jonathan, fortsätter han och kollar på John.

Han nickar som tack.

- Okej, ta upp era böcker så börjar vi! säger han.

-

Jag låser upp skåpet och lägger in alla böcker och tar min jacka. Ännu en lapp ramlar ut, jag suckar och tar upp den. "Kom till toan, om inte blir det bara ännu värre... xoxo". Jag lägger in lappen, jackan och väskan i skåpet igen och går i riktning mot toan. Första gången som jag inte gjorde som dem sa så gick det inte bra, dem kom hem till mig och slog ner mig, jag blev medvetslös. Pappa kollade på, jag tror till och med att han skrattade...

- Så du är här nu... säger Sarah och flinar när jag kommer in på tjejernas toa.

Hon kollar på sina vänner/svansar, Jenna och Gabrielle, och skrattar ett ljust skratt, dem hänger på. Det roliga är att en gång i tiden var jag och Sarah oskiljaktiga, vi var verkligen som systrar men när vi började här så... hon förändrades. Hon började vara med Jenna och nu ganska nyligen så kom Gabrielle in i deras gäng, jag tror inte att hon vet vem jag är.

- Du ser ut att må bättre, säger Sarah och ler.

- Ingen fara, det ska du inte göra länge till, säger Jenna.

Jag kollar på Gabrielle, hon står tyst och verkar tycka att golvet är riktigt intressant eftersom hon inte verkar kunna slita ögonen ifrån det. Skuldkänslor kanske?

- Gabrielles pov-

Jag vill verkligen inte göra detta mot denna tjejen, jag vet inte vad hon heter, ingen har sagt det till mig. Det ända Sarah har sagt är att hon är en slampa som behöver sättas på plats och att om jag gör som hon säger så ska det gå bra.

- Gabbi, säger hon och nickar mot tjejen.

Jag går sakta fram till henne och mimar ett förlåt innan jag smäller min knytnäve mot hennes högra kind. Hon stapplar lite bakåt hen hittar balansen igen. En stimma blod rinner ur hennes mun. Hon håller handen på kinden som blir helt röd. Jag backar bakåt och lutar mig mot handfatet medan dem gör rästen, klarar inte av mer än vad jag nyss gjorde. Jenna kör upp ett knä i hennes mage och hon ramlar omkull på marken. Sarah sparkar henne många gånger i magen och på ryggen. Dem slår henne också. Efter vad som känns som en evighet så slutar dem och backar bak till mig. Nu ligger tjejen på det kalla golvet, hon blöder från både bakhuvudet, munnen och näsan. Sarah böjer sig ner bredvid henne.

- Och det är så vi gör det, säger hon och med det så går vi iväg.

Jag känner mig verkligen inte bra för det vi gjorde mot henne. Nej... Det här går fan inte, jag måste gå tillbaka till henne. Det skulle jag dock aldrig få för Sarah.

- Fan... Jag glömde kemiboken i skåpet, gå så länge om ni vill, säger jag.

- Okej, ses imon, säger dem.

Jag går till baka i riktning mot mitt skåp, men svänger istället in på toan. Tjejen sitter och lutar sig mot väggen och försöker hålla inne sina tårar. När hon ser mig ryggar hon undan.

- Snälla... Om du ska göra mig illa mer, gör det snabbt, ber hon och tårarna börjar rinna från hennes ögon.

- Jag ska inte göra någonting mot dig, utom att hjälpa dig, säger jag lugnande och går fram till henne.

Jag tar tag i hennes handleder för att dra upp henne, hon gnyr till av smärta. Vi gjorde ingenting på hennes handleder... Men då faller allt på plats och ett litet åh lämnar mina läppar. Jag tar tag i hennes hand och drar sakta och försiktigt upp henne. Jag leder henne fram till handfaten och säger åt henne att sätta sig på en bänk där. Jag tar en massa pappershanddukar och sköljer en efter en under det varma vattnet från kranen. Jag börjar sakta ta bort blodet från hennes ansikte och bakhuvud. Jag kollar på hennes arm.

- Får jag? frågar jag och nickar mot handleden.

Jag drar upp tröjärmen och märker att hela armen är full med sår och ärr. Jag flämtar till, hur länge har detta pågått? Länge tror jag... Jag torkar av blodet från hennes arm med en blöt pappershandduk. Det har inte slutat blöda än så jag lägger några torra i ett tunt lager på armen och drar ner tröja igen.

- Klar... säger jag och backar ett steg.

- Tack, säger hon tyst.

- Det är det mista jag kan göra, jag ät så ledsen... säger jag bedjande och ångerfullt.

- Det är okej, jag är van, svarar hon.

Där, kunde ni höra det? Det var mitt hjärta som gick sönder. Hon är van vid att bli misshandlad! Så ska det inte vara för någon. Jag suckar och viskar förlåt innan jag går ut från toan och bort till min bil. Jag vet inte ens vad hon heter...

-Alex pov-

Gabrielle är inte som dem andra två, hon kom tillbaka, det gör dem aldrig annars. Jag går till busstationen och får vänta i 10 minuter innan bussen kommer.

Jag går in genom dörren och tar av mig skorna och hänger upp jackan. Det hörs röster från köket, Zayns och en kvinnas. Jag går dit och kollar vem det är. Kvinnan sitter vänd bort från mig så jag kan inte se vem det är. Zayn ler när han ser mig, jag ler tillbaka och kvinnan vänder sig om. Jag blir stående med vidöppna ögon och gapandes.

- Mamma?!

____________________________________________________________________________________________

Hejsanhoppsan! Hur är det en fin kväll som denna? Med mig är det dåligt, sjuk... :(

Shit, vad hände där va? Alex mamma kom! Vad händer här näst då? Det får vi se, har själv inte en jävla aning faktiskt... Haha

Puss o kram// Molly xx