Misstreated (1D story)

Misstreated kap 10

Hola bitchez! Sup? Jag har så himla tråkigt så jag tror jag dör. Suttit och lyssnat på en robot röst i 40 minuter så är helt trött i öronen (det är till ett svenska prov på torsdag). Kapitel 10 nu ju! Snabbt det går... Bara så ni vet så kommer denna fan fictionen inte vara så mycket mer än 20 - 25 kapitel, så allt kommer gå ganska snabbt från och med nu, så klaga inte på det! Haha.

Min WattPad app dampar sönder, så kan inte se dm's eller uppdatera nyhetsflödet. Så om ni vill något så får ni mer än gärna skriva på kik (mollandollan99) eller instagram eller Facebook eller ask eller whatever. Aa... Ska börja skriva kapitel 10 nu.

Let's goooo! / Molly xxx

____________________________________________________________________________________________

-Alex pov-

(Hoppar fram lite i tiden, 2 veckor ungefär)

- Är du klar? ropar Zayn från hallen.

- Ja, ropar jag tillbaka.

Jag tar en sista koll i spegeln. Mitt bruna hår hänger i lockar över bröstet. Den svarta åtsmitande klänningen sitter lite snett, jag vriden den så att den kommer rätt, den slutar halvvägs ner till knäna. Jag tittar till sminket en sista gång. Jag har skuggade ögonlock och klar rött läppstift på läpparna. Till sist sätter jag på mig dem höga svarta klackarna och tar min jacka och går ner för trappan. Det är verkligen inte lätt att gå i dessa klackarna för 1. Jag har aldrig gått i klackar innan och 2. Dem är minst två decimeter höga, seriöst... hur kan folk gå i klackar?! Jag går osäkert ut i hallen där Zayn och dem andra står och väntar på mig. Jag vågar inte kolla upp på honom, känner mig så obekväm, hatar att ha korta klänningar och att folk ser mina ärr och blåmärken och så vidare. Det är lättare att ljuga om det och gömma det än att svara på alla frågor....

-Zayns pov-

- Är du klar? ropar jag.

- Ja, ropar hon tillbaka.

Vi och killarna och deras tjejer ska ut på en klubb idag, Harrys idé, så klar. Så jag går med Alex, som kompisar, Liam går med Sofia, Harry och Niall går ensamma och Louis går med Eleanor. Jag hör steg i trappan och Alex kommer in i hallen. Hon har en svart kort klänning på sig med ett par svarta klackar till hennes hår är i skruvlockar och till skillnad från annars är hon ganska sminkad. Jag tror att mitt hjärta hoppar över ett slag när jag ser henne. Hon är vacker.

- Är vi klara? frågar Liam.

- Ja, det tror jag... svarar jag.

Vi har två taxin, så jag, Alex, Liam och Sofia tar den ena och dem andra tar den andra taxin. Vi går ut till bilen och åker iväg till klubben som ligger mitt inne i London.

Väl framme så går vi ut ur taxin och väntar på dem andra som inte har kommit fram än. Utanför klubben är det lång kö och musikens bas hörs ända ut hit på gatan. Dem kommer och går ut ur taxin och bort till oss. 

- Hur ska vi komma in här, det ser helt fullt ut, säger jag.

- Oroa dig inte, svarar Harry.

Vi går till ingången och förbi kön och vidare mot säkerhetsvakten. När han ser Harry öppnar han dörren åt oss och nickar som hälsning och vi går in. Inne på klubben är det varmt, kvavt och det luktar en balnding av rök, svett och alkohol. Liam och Sofia försvinner ut på dansgolvet tillsammans med Louis och Eleanor. Harry och Niall går i rikning mot baren, då är det altså bara jag och Alex kvar. Alla på dansgolvet sår och hoppar till musiken som pumpas ur högtalarna, DJ´n står och hoppar han med. Jag ser att Niall och Harry e påväg hitåt igen.

- Här, säger Niall och ger mig och Alex en varsin öl och drar dem med oss ut på dansgolvet.

-Alex pov-

Jag kan inte dansa, så jag försöker röra förtterna så lite som möjligt och står och rör lite på benen och överkroppen bara, hoppas att det inte ser för konstigt ut bara... Zayn verkar inte heller kunna dansa speciellt bra, eftersom han gör som jag, ser ganska kul ut om jag ska vara ärlig. Efter två låtar är båda varma och törstiga, vi köper en varsin öl till och ut på dansgolvet ingen. Ungefär så går det till några timmar, då är ingen av oss riktigt nyktra skulle jag tro... 

Klockan är redan 2 och vi åker tillbaka hem igen. Efter att ha släppt av Liam och Sofia så stannar taxin utan för Zayns hus och vi går in. Det första jag gör är att ta av klackarna och gå och dricka några glas vatten, för att minska baksmällan imorgon. Jag går upp och tar rena uderkläder och en pjyamnas och går in i badrummet. jag tar av alla kläder och låter dem ligga i en hög på golvet, sen sätter jag på vattenet och går in i duschen. vattent är ganska kallt vilket passar bra eftersom jag är så varm. När mitt håt är blött så schamponerar jag in det och sköljer ur, upprepar och stänger av duschen. Handduken hänger på sin vanliga plats på hängaren, jag tar den och virara in min kropp i den och tar en annan till håret. medan jag torkar så passar jag på att borsta tänderna och föna håret. När håret är tort så flätar jag det till en fläta och låter den hänga på ryggen. Jag låter handduken falla ner till golvet och sätter på mig underkläderna. I spegeln synns alla ärr, dem på benen, dem på armarna, dem på magen. Alla blåmärken, överallt. Jag har glömt att berätta att jag hade och fortfarande har bulimi va? Varje dag i 2 år så har jag, varje gång jag ätit något, har jag gjort så att jag har kräkts upp det. Jag är så smal, mina revben syns ganska tydligt. Jag hatar mig själv! Ärren sträcker sig ända från axlarna till händerna, nedre delen av magen och ungefär hälften av låren. jag sätter snabbt på mig pjyamasen för att täcka min kropp. "Pjyamasen" är egentligen bara ett par mjuka gråa shorts och en stor vit T-shirt. Jag suckar och tittar på mig själv, så jäkla ful och äcklig! Varför var jag tvungen att födas såhär? Eller ens fördas alls...? Allt hade varit mycket lättare om jag inte fanns. Ingen, absolut ingen, skulle sakna mig om jag dog. Kanske är de det jag ska göra då? Att gå runt och känna sig såhär hela tiden är inget liv! jag kan inte känna några kännslor längre, bara sorg och smärta. När jag inte känner det så är jag helt tom, känner inget alls, kan ni tänka er det? Inte känna några kännslor över huvud taget, jag vet hur det känns, eller inte känns kanske jag ska säga. Jag går ut ur badrummet och ner i köket för att dricka lite till, två glas. 

- Hur är det? frågar Zayn som kommer in från vardagsrummet.

- Bra, svarar jag, inte sant, och ler, fake.

- Ska du gå och lägga dig? frågar jag.

Han nickar och vi går upp och ställer oss utanför våra dörrar. Han kollar på mig. Studerar varje centimeter av mig, från benen till armarna till huvudet. något i hans blick ändras när han ser mina armar och ben, ärren altså, men vad...? Han ser ledsen ut, nästan som om det skulle göra ont i honom av att se det. 

- Godnatt, säger jag.

Han går fram till mig och lägger försiktigt handen på min högra kind och böjer sig ner och kysser mig. 

- Godnatt, svarar han och går in på sitt rum.