Misstreated (1D story)

Misstreated kap 7

Tack så så så mycket för 300 läsningar! De e sjukt, TAAAACK! :*

____________________________________________________________________________________

-Alex pov-

Jag vaknar och sträcker på mig, känner mig utvilad och mår helt bra. Det var konstigt, jag brukar alltid vara sjuk i minst 5 dagar och nu 2, men de viktigaste är att jag mår bra iallafall. Jag tänker på skolan... lovet är snart slut och sen är det 4 veckor kvar till jullovet. Lovet som är nu var inte planerat med hela skolan började mögla och tvingades stänga ett tag så dem behövde sätta dit baracker som vi kan vara i tills skolan är ombyggd. Om 3 dagar ska jag tillbaka. Jag går upp och klär på mig ett par jeans och ett vit stickad tröja. Ingen verkar vara hemma för det är riktigt tyst i huset. Jag går ner till köket och på bordet ligger en lapp "God morgon Alex, är i studion och kommer vara där till 8, så är hemma vid halv 9 // Zayn". Jaha... Vad ska jag underhålla mig med så länge då? Åka in till stan kanske. Jag tar en ost macka och börjar gå mot bussen. Den står redan på hållplatsen och jag måste springa för att hinna med den. Chauffören tittar surt på mig och jag går och sätter mig på en plats ganska långt bak. Det är ett gammalt par som sitter längst fram och en kille i 8 års åldern på sätena bredvid mig annars är det helt tomt. Jag tar upp min mobil och kollar Instagram, Twitter och Facebook, allt för att tiden ska gå snabbare.

Jag går in på Starbucks och beställer en kaffe.

- Alex! ropar dem upp och jag tar emot mitt kaffe och sätter mig vid ett bord.

- Hej, förlåt men får jag sitta här, allt annat är upptaget, frågar en kille.

- Ja visst, svarar jag.

Han är brunhårig med grönblåa ögon, ganska lång och muskulös. Han ser för övrigt ganska bra ut. Han sätter sig på stolen mittemot mig och studerar mig noga.

- Så, du är...? frågar han.

- Alexandra, men kalla mig Alex, och du då? svarar jag.

- Jonathan, men kalla mig John, svarar han och ler.

Jag och John börjar prata och lär känna varandra, han verkar vara en trevlig kille. Han ska tydligen börja i min klass när skolan börjar igen. Han spelar fotboll och basket på helgerna och gillar musik. John är lätt att prata med och innan vi vet ordet av så är klockan 5. Vi har suttit och pratat i flera timmar. Innan jag går så byter vi nummer. Väl hemma så tar jag av mig jeansen och sätter på mig ett par mjukisbyxor istället och börjar kolla på en film som går på Tv'n. Den är riktigt tråkig, handlar om en tjej som fastnat i rymden och sen sprängs hennes rymdskepp så sitter hon ännu mer fast och så vidare. Jag känner mig trött. Jag lägger mig ner med huvudet på soffkudden och lägger på mig en filt. Mina ögon blir dimmiga och snart så har sömnen tagit över min kropp.

-Zayns pov-

I studion är det full fart! Liam spelar in ett stick, Niall och Harry låtsasboxas, Louis pratar högt i telefon men jag sitter bara i soffan och gör absolut ingenting alls. Liam kommer ut igen.

- Zayn! Din tur, säger han.

Jag reser mig och släpar mig in i inspelnings rummet, är riktigt trött idag.

- Okej Zayn, kör refrängen och slutet, säger Steven, han spelar in allt ljud och klipper ihop det.

Jag nickar och sjunger det 3 gånger innan han säger att han har det som han behöver. Klockan har blivit 7 och vi är redan klara så jag åker hem. Jag hämtar upp kinamat på vägen hem.

Det hörs prat från Tv'n, jag går dit och kollar. Alex har somnat på soffan och ler i sömnen. Jag ler utan att tänka på det och går och sätter kassen med mat i köket. Min mobil vibrerar i fickan och jag tar upp den, ett sms från Liam: "Hej händer? Lust att göra något?". Jag svarar: "Visst, kom över". Jag tar fram en talrik och lägger upp mat, sen ställer jag in det andra i kylen.

-

Jag sätter mig vid Alex's fötter och börjar kolla på en fotbollsmatch. Jag gillar inte fotboll så mycket, men det är väll okej. Alex börjar röra på sig och så småningom om kollar jag rakt in i hennes klarblå nyvakna ögon. Jag ler mot henne och hon tillbaka mot mig.

- När kom du hem? frågar hon med en raspig trött röst.

- Ett tag sen, svarar jag.

- Varför väckte du inte mig då? frågar hon förvirrat.

- Ville inte, svarar jag med en lätt axelryckning.

-

Ytterdörren öppnas och in kommer Liam. Han är genomblöt och andfådd.

- Vad har hänt med dig? frågar jag och flinar.

- Det fanns ingen parkering så jag fick springa och så ösregnar det, svarar han och suckar.

Jag skrattar och vi går in.

- Var är Alex? frågar Liam.

- Vet inte... svarar jag eftertänksamt.

-Alex pov-

- Hej.

Jag kollar upp från mobilen. I dörröppningen står Liam och Zayn.

- Hej, svarar jag.

Jag sitter i rummet med så fin utsikt mot ängen och skogen. Jag kollar ner på mobilen och märker att jag har fått ett nytt sms från John. Vi har suttit och messat den senaste timmen. Jag gillar honom, han är snäll till skillnad från alla andra killar som bara ser på tjejer som en chans att få ett ligg eller två. Okej, alla killar är inte så men många är det. Dom på skolan är det...

[ 2 dagar senare]

Min väckarklocka ringer och jag öppnar trött ögonen. Jag stänger av alarmet och kollar klockan. 06.30. Det är för tidigt! Jag slänger av mig täcket och klär på mig ett par svarta jeans och ett vitt löst linne med en grå over-size kofta över. Jag sätter upp mitt bruna lockiga hår i en hög tofs och drar några drag med mascara på mina ögonfransar sen går jag tyst ner till köket. Jag häller flingor och mjölk i en skål och gör en macka. Min mobil vibrerar.

Från: Jonathan :)

Ska jag hämta upp dig påväg till skolan?

Jag skriver ett svar.

Till: Jonathan :)

Ja gärna, kom om 10 minuter

Ju närmre klockan 8 vi kommer desto nervösare blir jag och det lilla självförtroende jag har sjunker som en sten. Ni förstår inte hur jag har det i skolan. Jag har, eller hade, inga kompisar och av någon anledning väljer alla mobbare att gå på just mig, sparka på dem som redan ligger... Varje dag gick jag hem med nya blåmärken och även nya sår, har ett rakblad i väskan. Men allra mest mindre självförtroende. Jag tar ett djupt andetag och sväljer hårt, nu är det dags igen. Jag går och tar på mig mina vita slitna Converse och min jacka, tar en sista titt i spegeln, tar min väska och mobil och gå ut.

____________________________________________________________________________________________

Hej sötnosar! Förlåt så mycket för seg uppdatering... :/ ni förlåter mig va? Detta kapitlet var egentligen helt onödigt när jag tänker efter... Det händer ingenting. Men aja whatever. Orden har inte kommit till mig på LÄNGE! Men här var detta kapitlet iaf, hoppas att ni gillade det!

Igår så köpte jag biljetter till The Fooo i Helsingborg, ska gå med min bästa vän Amanda. Båda två började gråta och skrika av lycka när dem var beställda (vi skypade). Så den 17 April ska vi dit, nån mer?

Hare bra goingar! Puss!!! xxx