Misstreated (1D story)

Misstreated kap 14

-Zayns pov-

Vi kommer fram till sjukhuset och Alex åker in på operation. Eller jag vet inte om jag skulle kalla det för en operation, dem ska sy ihop några sår, men dem ska söva ner henne. Jag är riktigt orolig för henne... Tiden tickar, sakta. Min mobil ringer.

- Hej, vart är du? frågar Harry.

- På sjukhuset, svarar jag.

- Va? Vad gör du där? Har det hänt något? frågar han oroligt.

- Ja, det hände en sak med Alex, svarar jag utan att säga vad.

- Jag och Liam är påväg, säger han och lägger på.

Tiden går, 5 minuter, 10 minuter, 15 minuter passerar utan att det händer någonting. Jag väntar på att någon ska komma och säga att det har gått bra. Men... Tänk om det inte har gjort det? Tänk om hon dog av blodförlusten... Jag vill inte ens tänka på det! Ingen sjukvårdare kommer, men Liam och Harry kommer in genom skjutdörrarna. Dem går och sätter sig på stolarna bredvid mig, en på varsin sida.

- Har du hört något? frågar Liam.

- Nej, inget alls, svarar jag.

Precis då kommer en sköterska in och går mot oss.

- Zayn? Hon är vaken, allt har gått bra, ni får gå in till henne, men var försiktiga, säger hon.

- Tack, säger jag lättat.

Det känns som om en sten lyfts från mitt bröst när jag reser mig upp och går mot hennes rum med Liam och Harry bakom mig. Jag öppnar försiktigt dörren. Alex ligger och kollar ut genom ett fönster men när hon hör att dörren öppnas så vänder hon sig hit. Hon ser blek ut.

- Hej, säger hon och ett leende formas på hennes läppar.

- Hej, svarar jag och går fram till henne.

- Hur är det? frågar Liam.

- Sådär, mår lite illa... säger hon.

- Ni ska få prata ensamma, säger Harry och tar med Liam ut.

Jag tar hennes hand.

- Du kunde ha dött, säger jag.

Hon svarar inte. Jag kollar på hennes arm, den biten dem har sytt är det bandage på men resten... Hela armen är täckt med ärr och sår.

- Förlåt, säger hon.

- Snälla, gör inte om det bara, säger jag.

En sjuksköterska kommer in. Hon är i 60 års åldern kanske, hennes hår har blivit grått.

- Så Alex, nu får du följa med Zayn hem, men ta det lugnt, säger hon och ler mot oss.

- Tack Marie, säger Alex.

Hon ställer sig försiktigt upp men vinglar. Jag håller om hennes midja för stöd. Vi går ut ur rummet och ut till Harry och Liam. Dem ställer sig upp och vi går mot våra bilar.

- Tack för att ni kom, säger Alex till dem.

- Det är klart att vi gör, säger Harry och ler.

Alex ger dem en varsin kram och vi går till vår bil. Hon sätter sig på passagerarsidan och jag på förarsidan. Jag startar bilen och kör hem.

Vi går in i huset och jag går till köket för att äta middag. Det är några pizzarester kvar, så det är väll lika bra att ta det.

- Jag går upp och lägger mig, säger Alex.

- Okej, godnatt, säger jag.

Jag kollar på klockan, den är halv 12, så mycket redan...? Jag äter upp pizzan sen går jag också upp och lägger mig. Jag kan inte sova efter allt som har hänt idag, är fortfarande orolig för Alex. En lös knackning hörs från dörren och den öppnas.

- Sover du? viskar Alex.

- Nej, svarar jag.

- Jag kan inte sova, säger hon tyst.

- Kom här, säger jag och lyfter upp täcket.

Hon tassar över golvet och kommer och lägger sig bredvid mig. Jag lägger armarna om henne och drar henne närmre mig. Hon vänder sig mot mig och lutar sitt huvud mot min bröstkorg.

- Du skrämde mig verkligen idag, säger jag och tänker tillbaka.

- Jag blev också ganska rädd... säger hon.

- Du behöver inte göra så längre, du kan prata med mig istället, om vad du vill, säger jag och kysser henne i pannan.

- Tack, säger hon och ler genom mörkret, jag älskar dig.

- Jag älskar dig med, säger jag.

____________________________________________________________________________________________

Hej! Vet ni att det är riktigt tråkigt att konfirmera sig...? Kom precis hem från kyrkan, GÄSP! Förlåt om nån tog illa upp nu men är inte kristen o kommer inte bli det heller.

Meeen kolla va! Ett nytt kapitel klart, vad tycker ni? Det kommer bli mer spännande snart, lovar! Detta var bara ett kapitel för att fylla ut lite. Men nu är det inte så många kapitel kvar, som jag har sagt innan, högst 25 kapitel och en epilog.

Detta kapitlet var ganska kort, jag vet och förlåt för det. Men ni får helt enkelt klara er med det så länge haha.

Ha det bra! // Molly xx