Som en bro över mörka vatten

2.1

Jag vaknar tidigt nästa morgon, trots att vi kom hem tre på natten. Bredvid mig ligger fortfarande Will och snusar, så försiktigt tar jag mig upp ur sängen så att han inte vaknar. Jag sträcker mig efter min telefon på nattduksbordet men den är död då jag glömt att sätta den på laddning. Jag drar därför ut laddaren ur uttaget nedanför sängen och tar mig ut till köket där jag sätter telefonen på laddning och låter den ligga på köksbänken tills den får tillräckligt med procent för att slås på. Utanför lägenheten är himlen grå och tråkig. Det finns gott om folk som redan är vakna på gatorna, men det är som att energin inte finns där. Allt är dött med det dåliga vädret. Jag gäspar och tar fram en kastrull för att sätta på tevatten på spisen. Medan jag väntar på att det kokar hämtar jag min laptop i vardagsrummet och sätter mig vid köksbordet där jag har en bra uppsyn över spisen. 

Jag öppnar datorns lock och loggar vant in med det lösenord jag har till nästan allt. Jag vet att det är bra att variera, men samtidigt så har jag svårt att tro att någon skulle vilja hacka sig in på något som jag äger. Jag är ju ingen speciell, varken drottningen eller någon offentlig person. 
Jag klickar mig snabbt in på min mail för att se om det är något nytt som har hänt och precis som jag trott har ingenting speciellt hänt i min inbox. Jag ställer mig upp igen och går bort mot vattnet som nu börjat koka. Snabbt lägger jag fingret för minusknappen och graderna sjunker snabbt tills den står på noll. Jag flyttar kastrullen till en annan platta innan jag hämtar en kopp och häller upp det varma vattnet i den. Jag tar fram en liten tepåse och lägger den i vattnet, sedan ställer jag koppen bredvid min dator. Innan jag sätter mig ner ställer jag även fram mjölk och socker på bordet. Helt ärligt förstår jag inte hur folk endast kan dricka tevatten, det smakar bara beskt och det tar dessutom minst tjugo minuter innan du kan dricka skiten då det är kokhett. 

I samma sekund som jag sätter mig ner hör jag hur min telefon piper till på köksbänken. Med en suck tar jag mig upp ifrån stolen igen för att hämta telefonen. Istället för att ladda den i uttaget i väggen tar jag sladden med mig och kopplar in den i datorn så att jag kan ha den i närheten av mig. 

Jag klickar in min pinkod och telefonen exploderar sedan av notiser från appar, meddelanden och hayday, ett spel. Innan jag bestämmer mig för att titta på meddelandena första drar jag snabbt en hand igenom mitt hår och dricker ur koppen med te - jag inser att jag inte har haft varken mjölk eller socker i det och ställer ner koppen i avsmak. Varmt var det också, tänker jag och drar min brännskadade tunga emot framtänderna. 

Oscar 08:31
Vi möts på caféet, jag har något att berätta! 

Jag rynkar lite på pannan och granskar chatten framför mig. Både Anton och Hampus är också med i gruppen och jag ser att Hampus har läst, men ingen har svarat. 

Rebecka 08:32
Varför ligger inte du och sover just nu? haha

Jag vet inte varför, men att forma meningar är som rena rama gåtan för mig. Det känns som att vad jag än skriver blir fel, men tillslut måste jag ju skriva någonting. Dock verkar detta inte vara ett problem för Oscar då jag redan samma minut tar emot ytterligare ett meddelande. 

Oscar 08:32
Vad ska jag säga? Är väl uppe med tuppen. 

Rebecka 08:33
Sen när har du någonsin varit uppe med tuppen?

Oscar 08:33
Mycket förändras ;) 

Rebecka 08:35
När möts vi?

*

När jag gick utanför dörren blev jag genast illa till mods, även fast detta inte var ett privat möte utan ett väldigt publikt sådant. Hela morgonen hade jag försökt att bortse ifrån mitt snedsteg jag gjort igår och även försökt intala mig själv att alla gör misstag. Något jag dock hade svårare att intala mig själv om var om det faktiskt var ett misstag jag gjort.