Olycklig kärlek

Olycklig kärlek ~thefooofanfic~

Kapitel 1

Jag satt och ritade på bänken. Vi hade matte och det var två dagar kvar till skolavslutningen. Jag tittade i min mattebok och orkade verkligen inte jobba. Jag hade ont i huvudet, allt på grund av stressen inför skolavslutningen.
-Marie, kan jag få gå hem, för jag mår inte bra? Frågade jag min lärare när hon gick förbi.
-kan du inte stanna en lektion till? Det är ju musik och du vet ju att du inte kan hela texten till låten. Du har bara två musiklektioner kvar på dig. Du måste kunna den till på fredag.
-men kan jag inte öva hemma istället? Frågade jag
-jo om du klarar dig själv så skulle det väl kunna vara okej
Mira kom fram till mig och Marie och sa att hon också ville gå hem.
-skulle ni kunna öva tillsammans hemma kanske? Frågade Marie
- ja det är klart! Sa Mira och tittade sedan på mig. Om du mår bra alltså, fortsatte hon.
Jag nickade.Vi gick till skåpen och hämtade våra väskor. Vi märkte att klockan var mycket så vi fick springa till bussen. Men att springa allt vad man kunde med en fruktansvärd huvudvärk var inte det lättaste. Men vi hann iallafall .
När vi kom fram till min och Miras busshållplats klev vi snabbt av bussen. Jag och Mira bor på samma väg så vi bestämde att vi skulle gå hem till mig eftersom jag bor närmast.

Jag slängde mig i soffan och ville bara dö. Dumma skolavslutning! Jag hade mycket kvar att öva. Mira skulle spela piano till låten och hon kunde hela utantill, och ändå sa hon att hon var nervös. Jag hade ju hoppats att min sista skolavslutning i grundskolan skulle bli bra. Jag gillar inte att sjunga eftersom jag tycker att jag är väldigt dålig på det. Och nu när jag ändå har börjat i samma klass som Omar så känner man en ganska stor press.
-pallar du att öva? Frågade jag Mira.
Hon skakade på huvudet.
-kan vi inte ringa Melvin och Melker? Frågade Mira.
-det är ju lätt för dig och säga, jag kan ju knappt halva låten, sa jag tyst. Men visst då.
-bra, kan vi inte typ åka till centrum eller nått med dom då?
-det beror ju på, jag vill men jag vet inte om dom vill, svarade jag.
-okej jag ringer

Mira gick ut i köket med telefonen vid örat. Jag hörde hur hon pratade, och det lät som att Melvin och Melker ville ses.
Jag gick igenom min låttext några gånger men den var väldigt svår.
Hon kom tillbaka med ett leende på läpparna.
-dom sa ja eller hur? Frågade jag och tittade på Mira
-ja, hurså?
-äsch glöm det, när skulle vi ses då? sa jag
-nu tror jag, eller så fort som möjligt iallafall
-okej men då går vi då, sa jag och gick ut i hallen
Min telefon ringde. Det var mamma.
-hej gumman, vad gör du, sa hon.
-ska gå till centrum
-är du hemma? Frågade hon förvånat
-ja, vi fick sluta tidigare, ljög jag. Jag tänkte inte tala om sanningen för då skulle jag inte få gå.
-okej men du måste ta med Fiffi då, sa mamma bestämt.
Fiffi är våran hundvalp och hon älskar att vara ute, så det blir att man måste gå ut med henne ofta.
-men måste jag?
-ja det måste du, sa mamma
Jag suckade och lade på luren. Jag tog kopplet till Fiffi och satte tillslut på henne det efter mycket envishet från Fiffi.
Vi gick långsamt till centrum. Min huvudvärk var jobbig men jag ville inte vara tråkig mot Mira och gå hem. Så jag fick stå ut. När vi kom ner så hade inte Melvin och Melker kommit än. Vi satte oss på en bänk inne i Nordstan. Efter en stund kom killarna.

Vi gick runt och kollade och sedan gick vi till espressohouse. Det var mysigt att sitta och äta med Mira och killarna. Mira och Melvin var bra kompisar, men eftersom att jag var ny i skolan så var jag nervös inför att träffa Melvin och Melker. Melker tittade mig in i ögonen och gav mig ett leende. Jag log tillbaka. Hela eftermiddagen gick jag och Melker och pratade.

På kvällen satt jag och chattade med Melker på Facebook. Och det var då det hände.
"vill du bli tillsammans med mig? <3" skrev han.
Mitt hjärta bultade hårt. Jag funderade, jag visste inte om jag var redo att bli tillsammans. Vi hade ju bara träffats ibland i skolan men aldrig pratat. Men tillslut skrev jag tillbaka.
"Ja <3"
Sedan blev jag osäker igen. Detta var ett väldigt stort svar. Men jag försökte att inte tänka på att jag kanske skulle ändra mig.
Jag gick ner i köket till mamma. Det luktade mat så fort jag gick utanför dörren till mitt rum.
-Hur är det? Frågade mamma som tydligen hade sett att jag var nervös.
-Jag.... Det är så att.....
-Vad? Säg nu vad som har hänt hjärtat.
-Melker frågade chans på mig och....
Mamma avbröt mig.
-Ååh så roligt! Men varför är du ledsen?
-Jag svarade ja men jag vet inte riktigt om jag gillar honom så mycket.
-Jaha... Det var ju inte så bra.. Men vet du vad, du kan ju sova på saken och tänka efter, sa mamma.
Jag kramade om henne, hon kom alltid på så bra förslag när jag var orolig, nervös eller ledsen.

~nästa dag~
Jag vaknade tidigt och hade faktiskt bestämt mig..

.
~Mer? Kommentera för fortsättningen~ rösta gärna på mig också. <3