Rädda Mig

kapitel 9

Bara lite små ändringar gjorda snälla kommentera om ni gillar något i kapitlet eller vad ni tror kommer hända :)

"Nej tack jag klarar mig utan" Sephirot var en mäktig man och ingen hon vågade lita på ens under hennes kontroll. Samtidigt var Sara nöjd med att hon var stark nog att få kontroll över en man med så starka krafter. Han såg däremot inte fullt så nöjd ut när han såg på henne med en hatfull men uppskattande blick. Hon var ledaren i deras lilla spel och ville hon behålla ledningen behövde hon spela försiktigt med sina kort. Samtidigt som hon inte fick riskera att han kunde lägga ut något av de många ess han hade  rockärmen. Sara såg honom i ögonen och betraktade deras djupt bruna nästan svarta färg. Samtidigt kämpade Sepihrot för att återfå kontrollen över sin egen kropp. Han kände hur Saras krafter ökade desto mer han kämpade emot dem. Han slöt därför ögonen en kort sekund innan han lät hennes makt skölja över honom som ett hav av ljus. Det kändes som om han blivit träffad av en trä påle i bröstet då hennes ljus frodades på hans mörka magi och fick honom att långsamt backa några steg bakåt. Han vacklade till och föll inför ljusvågens kraft men i liggande form hade han inte lika mycket yta som fångade upp den ljusa magins bedragande strålar och han kände hur han åter fick kontroll över sin kropp och sitt sinne. Han öppnade åter ögonen och blev något förvånad när han insåg att tumultet hans inre känt bara var hans sinnen som spelat honom ett spratt. För han stod där lika ståtlig som alltid med full kontroll. Han avsåg att hämnas på Sara för att få honom på fall. Han var inte den svaga typen av person och ansåg inte att hon skulle få njutningen av att se honom svag ens för ett ögonblick utan att bli hårt bestraffad. Därför närmade han sig henne försiktigt likt ett rovdjur som cirkulerar ett byte. Allt han behövde göra var att attackera vid rätt tillfälle och sedan skulle hennes sköra kropp vara nedtryckt i den grop han grävt åt henne långt innan hennes far varit hans fånge.

Sara kände däremot av Sephirots hotfulla hållning långt innan han menat att hon skulle göra det och kunde därför förutsäga hans aggressiva utfall lång innan han utfört det. Hon spände diskret musklerna för att undvika hans attack när den kom. Hans direkta utfall mot hennes strupe gick dock något för fort för att Sara skulle kunna reagera vilket resulterade i att Sephirots starka händer utan vidare ansträngning kunde sluta sig runt hennes blottade hals. Hon föll handlöst till golvet och kände hur hennes lungor desperat suktade efter det livsviktiga syret. Han släppte taget om hennes hals och lät henne dra in ett djupt andetag vilket fick hennes kropp att först sjuda av välbehag och sedan åter krampa efter mer syre. När hon andades in det iskalla vattnet.

Sara slog hastigt upp ögonen och mötte Sephirots iskalla blick som såg på henne över vatten ytan. Han gav henne ett iskallt leende när hon förtvivlat kämpade för att nå vattenytan. Hon kände hur hennes hand och fotleder var hårt kedjade till en stålkonstruktion bakom henne och  lade märke till att när den mörke gjorde en gest med handen började hon smärtsamt långsamt hissas upp ur det isande kalla vattnet. Hon hostade upp kaskader av vatten innan hennes lungor äntligen fick vad de suktat efter. Ren syrerik luft.  "Så Sara hur känns det att vara vaken en stund?" Frågade Sephirot med en nedlåtande ton och såg rakt in i hennes klar gröna ögon. Deras strid skulle aldrig ta slut. Tänkte hon innan hennes kropp åter sänktes ner i isvattnet som omgav henne.