A Princess without a crown

Kapitel 5

Minuterna segade sig fram. Jag såg upp mot klassrummets klocka. Bara tre ynka minuter kvar. Jag HATAR fysik. Två minuter! Kom igen klockan samarbeta med mig nu! Jag vred mig mot fönstret. Men jag önskade att jag inte gjort så. För precis då passerade Felix fönstret. Han kände nog mina blickar. För han vände blicken mot mig. Vi stirrade på varandra en stund.
-Okej allihopa! Ni kan plocka ihop nu! sa läraren.
Jag började plocka ihop mina saker. Min mobil pep men jag bestämde mig för att se efter. Det var för lollirock.
Mitt allt❤😍
Vad händer? Du har inte svarat på mina sms på två dagar!!!
Åh Nej jag har varit för upptagen med mina problem med Felix så jag glömt bort min allra bästa vän. Jag packade snabbt ihop resten av mina saker och gick.
Jag
Jag har haft lite problem.
Mitt allt❤😍
Med Felix?
Jag
Ja, har han berättat?
Mitt allt❤😍
Ja, men han sa inte varför. Så varför gillar du inte honom?
Jag
För att allt som hänt...det har liksom jagat bort mina känslor. Så jag är typ ett känslokallt freak!!
Mitt allt❤😍
Sluta! Du är inget freak. Och du har känslor. Du är smart, du är skicklig, du är stark och du är vacker. Om du inte ser det så se dig själv i spegeln och lyssna på rätt folk!
Jag
Tack, men jag känner mig inte så speciell. Jag tror jag sårade Felix. Eller värre...jag kanske råkade göra narr av honom. Asså hjälp mig!!!😭
Mitt allt❤😍
Men prata med honom då!!? Asså inget illa menat men...hur tänker du ibland?
Jag
Men du är inte i min sitts
Mitt allt❤😍
🙄
Jag
Måste till min nästa lektion. Byee😘

Jag ångrade lite min emoji. Men nu är det försent. Så istället började jag gå mot bild lektionen. Först när jag kom fram till bild salen inser jag att Felix också har bild. Och med min otur så var ju vi de ända som var tidiga. Han såg på mig och gav ifrån ett leende.
-Hej Marie!!
Jag tog ett diskret djupt andetag.
-Hej Felix, tagga bild nu då!!
-Ja, jag vet exakt ve...vad jag ska måla!!
Sen började andra elever komma till bild salen. Så vi stod tysta bredvid varandra tills läraren släppte in oss. Sen satte vi oss bredvid varandra. Skönt att inget förändrats
-Okej er uppgift idag är att uttrycka känslor. Så om du tillexempel om du älskar varmkorv så kan du rita dig själv äta en varmkorv, började bildläraren förklara.
Jag hörde några fnissa. Vår bildlärare älskar verkligen varmkorv. Ganska kul är det ju att hon nämner varmkorv varje lektion.
-Men vi bryter en kvart i förväg. Jag har lite info att delge er.
Jag tog fram ett blad ur min väska. Jag brukade rita bilder med känslor. Just nu ritar jag en tjej gråta mot en spegel. Felix tog också fram en bild ur väskan.
Under den lektionen sa vi inte mycket till varandra. Istället fokuserade vi på uppgiften. Men när det bara var två minuter kvar innan vi skulle bryta ropade jag och Felix att vi var klara exakt samtidigt. Vår bildlärare gick fram till oss. Hon tittade först på Felix bild.
-Wow Felix, jag känner verkligen alla känslor i den här teckningen!
Hon tittade på mig och sen på bilden. Sedan log hon brett innan hon tittade ner på min bild.
-Fantastiskt Marie!! Det gör nästan ont att se den här bilden, berömde hon.
Sedan tittade hon upp mot klockan och gick tillbaka lägnst fram.
-Okej! Lägg ner pennorna allihopa. För nu har jag lite info att delge er!
Alla började plocka undan. Efter en stund blev det tyst igen.
-Idag har vi övat lite på hur man ritar ut känslor. Men ni ska få göra ett till sånt projekt. Dock ska ni inte rita en bild. Ni ska göra ett konstverk som alltingen har en eller flera känslor. Men ni får inte rita en bild. Sen ska ni också göra det i par, vilka jag utser. Sam och Alex, Oskar och Filippa, Felix och Marie, Tony och Filip...
Jag och tittade Felix på varandra. Felix log. Man kunde lätt avgöra att han var överlycklig. Jag måste prata med lollirock om det här.
-...Projektet ska vara klart tills nästa onsdag. Det var allt, ni kan gå nu.
Alla reste sig hastigt upp. Det är taco-tisdag idag. Vilket betyder god mat. Jag gick med snabba steg mot matsalen.
-Marie vänta!! hörde jag en röst bakifrån säga.
Jag vände mig hastigt om. Några meter bort kom Felix springandes. Han stannade precis framför mig.
-Eh..jo...Hej!!sa han lite anfått.
-Hej löparn, sa jag retsamt.
-Haha, jo angående projektet...skulle du vilja jobba på det hemma hos mig?
-Visst, när hade du tänkt dig?
-Vad sägs om idag efter skolan?
-Okej jag måste bara ringa Britt och Anders och kolla att det är okej.
-Perfekt!! Skulle jag kunna få följa madame till matsalen? Sa han och sträckte fram armen.
Jag fattade vad han försökte med. Han gjorde det rätt så uppenbart vad han sysslade med.
-Visst! Sa jag och fortsatte mot matsalen samtidigt som jag ignorerade hans hand.
Jag kunde nästan känna hans besvikelse. Men det skulle ändå aldrig funka.
-Förresten vad gjorde du för "känslo bild"? Frågade jag när vi stod i matkön.
-Jag visar dig när vi satt oss ner, svarade han och tog lite köttfärs.
Vi satte oss vid ett tomt bord.
-Okej, visa nu! Sa jag nyfiket.
Felix flinade och tog upp bilden ur väskan. Det första jag såg var månen. Men sen började jag studera bilden. En mörk ängel satt på en gren och såg upp mot månen. Hon såg nästan exakt ut som mig, med en sliten svart klänning, mörkbrunt lågnt hår, bruna ögon. Hennes vingar var vit,gråa och enorma. I hörnet av bilden kunde man se en manlig figur med Felix svarta hår. Mansfiguren var vänd mot ängeln.
-Wow! Den är fantastisk!! Jag visste inte att du var en sån konstnär Felix!!
-Jag gillar att måla av allt det vackra, sa han och blickade ner mot ängeln.