A Princess without a crown

Kapitel 34

Jag såg in mot kylskåpet. Rebecca hade fixat massor av mat och jag hade 1000 extra pengar på mitt konto. Jag måste antagligen äta nåt eftersom Rebecca kommer se om all mat är kvar när hon kommer hem. Jag börjar göra iordning en pan pizza och får snabbt i mig den. Det är rätt så fint väder ute idag. Kanske kan ta en promenad? Det skulle väl inte vara helt fel? Då skulle jag antagligen få lite luft. Min mobil vibrerar och jag har fått ett sms från Felix.

Felix 13:06
Hej! Hörde om Sebbe.
Finns här om du vill
Prata. Som en vän!☺

Jag 13:07
Tack! Men jag klarar
Mig själv. Skönt ändå
Att du inte börjar flörta
Så fort jag blev singel.
Det betyder verkligen
Mycket!❤

Jag tvekade lite innan jag skickade sms:et. Men tillslut var det skickat.

Felix 13:09
Varsågod!

Jag log lite. Att Felix kunde vara vän med mig även fast vi varit ett par. Jag tog mina hörlurar och gick ut på en promenad. Det var rätt så varmt i luften. Mina steg styrdes hit och dit eftersom jag inte hade nån plan på vars jag ska gå. Plötsligt kände jag hur någon greppade mig bakifrån. Jag försökte ta mig loss men personen bakom mig var uppenbarligen starkare.

-Hej babe, viskade Sebbes röst i mitt öra.

Jag rös hela vägen ner för ryggraden. Att stå här ville jag inte. Men jag hade inte en chans emot den nya Sebbe.
Förrut kanske men inte nu. Jag stampade honom hårt på foten men det hjälpte inte ett dugg. Han bara skrattade åt mig.

-Tur att jag har stålhättor i skorna, sa han lömskt.

Paniken började växa i mig. Jag hörde hur låten "A thousand years" började spela. Just denna gång hatade jag den.

-Släpp mig, väser jag.

-Varför skulle jag?

Jag spände mig. Allt jag ville var att få gå hem till Rebecca, nu!

-Du har rätt, suckade jag. Varför skulle du? Du är inte den Sebbe jag känner och älskar. Så du kommer antagligen att fortsätta hålla i mig.

Sebbe ryckte till. Jag log något. Snälla släpp mig! Tänkte jag. Men precis då tog han ett hårdare grepp om mig. Hårdare än tidigare.

-Är du rädd? Frågade han.

-Åh shit! Jag tror jag glömde ugnen på! Rebecca kommer mörda mig! Sa jag med något sarkastisk ton.

-Åh där är du! Den där lilla ungen som tror att hon är så stark när hon gömmer sina känslor. Men vet du vad Marie? Du tar sönder dig själv. För varje känsla du gömmer förfaller en bit av dig. Och du vet om det. Det har du alltid gjort, ända sen du började gömma känslor. Så vad sägs om att vi åker hem ti...

-F*ck of! Spottade jag ut.

Sebbe blev tyst, helt tyst. Det oroade mig mycket. Varför blev han så tyst? Tänkte han släppa mig? Det gjorde han. Jag vände mig om och såg på honom.

-Jag kommer sms:a dig en adress. Du ska vara på den adressen ikväll klockan 20:40, förklarade Sebbe.

-Och om jag råkar somna i soffan och missa tiden? Frågade jag utan att bry mig om hans hotfullhet.

-Låt mig bara säga så att ett sånt misstag skulle stå dig dyrt. Riktigt, riktigt dyrt! Sa Sebbe och gick förbi mig.

Jag kände hur han daskade till mig på rumpan. Men jag stod bara kvar tills jag inte längre kunde höra hans steg. Få först andades jag ut. Hur läskig kan en människa vara? Min mobil Vibrerade igen.

Sebbe 13:58
Knappa in det här
På din GPS.
59.224438,17.194176
Då kommer du hitta rätt.

Jag fnyser åt meddelandet. Borde jag verkligen gå. Jag ser efter vars de ligger och chockas. Platsen ligger utanför Mariefred!

Jag 14:08
Utanför Mariefred?
Ge mig en direkt
Anledning till varför
Jag skulle orka ta mig
Dit!

Han svarade inte på en lång stund. Men tillslut svarade han med en bild och lite text. Bilden gjorde så att jag skakades. På bilden kunde jag tydligt se Felix, Cornelia och Tindra. Alla hade igen tejpade munnar. Under bilden stod det "För att jag inte har nån tvål att tvätta av mig deras blod med" Jag spände ögonen.

Jag 14:14
Okej! Jag kommer.
Men ingen av dem
Får vara skadade
På nåt sätt!

Kanske att jag kan gå till...började jag tänka då jag fick ett nytt sms. Det var såklart från Sebbe.

Sebbe 14:15
Och tänk inte
Ens tanken att
Ringa polisen. För
Då!

Jag vänder snabbt hemåt. Det finns en cykel där och enligt GPS:en så tar det ungefär två timmar att cykla dit. Plötsligt stannade jag upp. Felix sms:ade ju mig innan jag gick ut. Snabbt kollade jag in bilden igen. Jo det var Felix. Men då får jag inte ihop det. Om Felix nu var gisslan skulle han väl inte skriva nåt sånt precis då? Jag bestämde mig för att sms:a Felix.

Jag 14:19
Hallå?

Felix (Sebbe) 14:20
Hej babe!

Det var så det låg till. Sebbe har antagligen alla tres mobiler. Jag testade att sms:a både Cornelia och Tindra. Sebbe svarade på dem också.

Cornelia (Sebbe) 14:24
De kommer inte svara
Dig. Men oroa dig inte!
De är säkra med mig.

Det tvivlade jag starkt på att dem var. Men nu hade jag iallafall svaret. Så antagligen var det bara att hämta cykeln och börja cykla dit. Vad hade jag för val? Han får inte skada mina vänner!