A Princess without a crown

Kapitel 16

Försiktigt smög jag fram till mitt skåp, kollade runt och såg bara en hel bunt av okända elever. Jag pustade ut. Ända sen Sebbe (Sebastian) började här har Felix varit så annorlunda. Inte hjälper det heller att Sebbe också börjar bete sig skumt. Så jag har börjat undvika båda två. Visst hemma är det lugnt att hänga med Felix. Men i skolan är det fett creepy. Jag hörde hur skolklockan rang. Åh nej! Där slutade Felix lektion. Nu var båda två någonstans i skolan utan lektion. I såna här situationer skulle det inte skada att ha en BFF...som inte är indragen i detta. Jag drog på mig huvan, smällde igen skåpet och började smyga mot tjej toan, enda gömstället jag har. Men såklart har man ju världens jävla tur också...inte! Jag kände en knackning på axeln. I mitt huvud bad jag en tyst bön om att det skulle vara en lärare som hade en läxa åt mig. Sedan vände jag mig om. Såklart var det ingen lärare utan istället var det Felix.

-Hej Marie! Sa han glatt.

-Hej Felix! Sa jag en anningen nervöst.

-Jo jag har knappt sett dig i skolan. Hänger du med någon? Frågade han misstänksamt.

Där kom det. En av de saker killarna tjatar om. Vem jag hänger med.

-Nä....började jag samtidigt som jag försökte komma på en förklaring. Jag har bara tänkt lite på mamma. Så jag vill helst vara ifred, ljög jag.

Visst hade jag tänkt på mamma. Hon var konstant i mitt huvud. Eller snarare runt min hals. Jag bar nuförtiden berlocken överallt. Vars jag än gick hade jag på mig den. Självklart visste jag att det var ett fult kort att spela. Men vad skulle jag ha gjort då? Killarna kan låtsas hur mycket dem vill. Men jag vet nog om deras lilla krig de har.

-Åh, jaha...om du behöver en axel att vila mot så har du två starka axlar på den här snubben, sa Felix flörtigt.

Jag log ett fejkat leende som han verkade köpa. Sedan gick han. Snabbt sprang jag in på toan och gömde mig där ända tills nästa lektion som var matte. Tyvärr hade Sebbe också matte. Men jag hade en taktik. Varenda gång som jag har en lektion som nån av killarna också har, "råkar" jag alltid komma nån ynka minut sen. Så då har oftast nån tagit platsen bredvid nån av den. Vilket leder till att jag slipper dem vilket fall. Visst känner jag skuldkänslor för att jag undviker båda två. Men att ha två killar som bråkar om en är inte alltid lika kul som det låter. Så när deras lilla krig är över kan jag sluta undvika dem. Tills dess är jag känd som skumisen med solbrillor och huva. Klockan rang igen, fuck! Nu får jag hoppas att det inte finns nån plats bredvid Sebbe. Med tunga steg gick jag mot nästa lektion. När jag kommer in i klassrummet ser jag min fasa. Den enda platsen i klassrummet som är ledig är platsen bredvid Sebbe.

-Förlåt att jag är sen! Sa jag och gick motvilligt till den lediga platsen.

-Marie! Det är tredje gången den här veckan! Lär dig att hålla tider! Sa fröken surt.

Jag suckade tugnt men orkade inte börja tjafsa. Sebbe gav mig en kort beröring med armbågen.

-Försöker du slå rekord i att komma sent eller? Retades han.

Jag himlademed ögonen. Om han bara visste varför jag alltid är sen. Han gav mig en till puff med armbågen. Jag gav honom en blick för att visa att jag lyssnade.

-Hur går saker mellan dig och Felix då? Han har väl inte tröttat ut dig?

Jag visste vad Sebbe höll på med. Samma sak som Felix höll på med. Båda två tror att jag är blind och inte ser deras "krig". Men jag är inte dum.

Efter lektionen plockade jag snabbt ihop mina saker och lämnade klassrummet bakom mig. Med snabba steg tog jag mig återigen till mitt skåp. Där satte jag snabbt in mina grejer och tänkte precis pusta ut.

-Hej! Hörde jag två röster säga.

Egentligen ville jag hellre hoppa in i skåpet än att vända mig om. Men jag antar att båda två då skulle fatta att jag undvikit dem. Än så länge märker de inget. Jag målade på ett fejk leende innan jag vände mig om. Där stod såklart Sebbe och Felix. Även fast båda tittade på mig så kunde jag känna irritationen båda hade för den andre.

-Hej hörni! Hälsade jag glatt.

-Hänger du med på lunch? Frågade Felix direkt när Sebbe öppnat munnen.

Hela min kropp skrek NEEEJ!! men jag kom inte på någon ursäkt till varför jag inte kunde hänga med på lunch. Men sen kom jag på något. Jag smällde händerna framför magen.

-Aj! Kved jag.

-Vad är det? Frågade Sebbe oroligt.

-Äh inget. Bara lite värk där nere, ljög jag.

-Jag kan hjälpa dig till....började Felix.

-Nej, nej! Det känns redan skumt att jag råka försäga mig om det. Gå ni och ät lunch. Jag går till sköterskan, sa jag och gick mot sköterskans mottagning. När jag kommit runt hörnet släppte jag händerna för magen och gick istället till tjej toan. Dags för en timmes slö surfing då! Vad annars ska man göra på toan?

Jag gick ut från skolan. Äntligen är skolan sllut för idag. Nu kan jag vara åka hem till Felix och slappna av. Precis när den tanken lämnat mitt huvud hör jag konstiga ljud jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Men det kommer från sidan av skolan. Sakta gick jag fram dit. Påvägen dit kunde jag höra att det var ett slagsmål. Mina steg ökade takten. När jag kommit runt hörnet såg jag vilka det var som slogs. Felix och Sebbe. Jag ingrep genast utan att tänka. Båda två var blodiga i ansiktet.

-Sluta!! Sa jag bestämt när jag ställt mig emellan.

Båda två såg mycket förvånade ut.

-Marie!? Vad gör du här? Frågade Felix förvånat.

-Det är inte som det ser ut! Sa Sebbe snabbt.

-Okej,frustade ja. Jag orkar inte mer nu! Den senaste veckan har jag tvingats vara själv på tjej toan på grund av just detta. Hur gamla är ni? fem eller?

-Marie, började Sebbe vädjande.

-Jag vill inte höra...från nån av er!!! Felix hälsa Kristina och Roland att jag kommer sent hem! Sa jag hårt och började gå mot busshållplatsen.

Jag kunde känna killarnas blickar bränna i nacken. Men just nu kunde jag inte bry mig mindre.

.............................................................
Hej!
Wow 700 läsare! Om vi kommer upp i 1 k läsare så lottar jag ut en roll till en av er! Så fortsätt läs.