A Princess without a crown

Kapitel 28

Jag gick in i det tomma rummet. Pappa satt en bit bort. Med snabba steg tog jag mig dit och gav honom en snabb kram. Sedan satte jag mig ner mitt emot honom. Nånting stämde inte med "skitstövelns" död. Varför skulle han bli mördad? Dessutom plågsamt. Jag berättade snabbt för pappa om min tid hos "skistöveln".

-...Jag trodde att jag aldrig skulle få se honom igen. Men sen stötte jag, Cornelia och Tindra på honom när vi var på stan för några dagar sen. Och nu är han mördad! Men det är inte allt. Ända sen den dan har jag börjat känna mig iakttagen, berättade jag.

Pappa såg ut att fundera lite. Men han hade också en bekymrad rynka i pannan.

-Har du pratat med Rebecca...om att du känner dig iakttagen?

-Ja det har jag. Men hon tror bara att nu när saker lugnat sig lite så börjar min hjärna leka med mig. Visst det kan stämma. Men nåt i mig säger att nånting är på gång.

-Marie lyssna. Igår fick jag reda på att jag fått en benådelse. Jag kommer inte sitta här hela mitt liv, utan 15 år till. När jag kommer ut om 15 år vill jag ha en dotter att hälsa på. Vilket betyder att du måste ta det lugnt och lita på dina instinkter. Om du säger att någon iakttar dig så var på din vakt. Låt ingen skada min lilla prinsessa, okej? Frågade han allvarligt.

Jag log åt honom som svars. Innan hade jag svårt att tro på att han gjort de saker han gjort. Men nu är det ännu svårare.

-Varför gjorde du det? Frågade jag och blickade ner i bordet.

Pappa suckade djupt.

-Precis när du var född så fick vi också reda på att din mamma var cancer sjuk. Jag drev bara en liten bilverkstad och hade bara råd med en femte del av din mammas medicin pengar. Tanken på att förlora min fru gjorde mig galen. Så jag försökte sno pengar från 3 rika människor. Tyvärr visste jag inte att de hade barn. Sen hände det ena efter det andra och att råna familjer hjälpte inte. Så jag försökte råna en bank men polisen kom och jag gick till attack. Jag åkte som du kan se fast. Men jag erkände det jag gjort. För vet du vad? Jag hade gjort allt det där och det var stora, hemska misstag. Man kan inte göra om det förflutna. Men man kan ändra framtiden och göra bättre. Så jag erkände. På din mammas sista dag i livet kom hon och hälsade på mig. Jag förväntade mig käftsmällar och utskällningar. Men vet du vad hon gjorde?

Jag skakade på huvudet.

-Hon kysste mig på munnen och sa att jag var en fin man. Jag bad om förlåtelse och din mamma gav mig den utan att tveka.

Jag log brett.

-Jag vet att du haft det tufft i foster systemet och jag önskar att jag hade kunnat vara där när du tog dina första steg, när du lärde dig att prata eller när du lärde dig att cykla.

Jag tittar skamset ner i mina händer. Det sista han sa skäms jag över.

-Pappa...det kanske du kan...sa jag tveksamt.

Pappa gav mig en frågande blick.

-Jo...asså...jag har aldrig lärt mig att cykla. Ingen har velat lära mig och jag har fått annat att tänka på. Så kanske när du kommer ut kan du lära mig? Ska försöka att inte lära mig tills dess.

Pappa ler stort.

-Nä, det är bra att kunna. Men kan du åtminstone filma när du lär dig? Frågade pappa med ett litet skratt.

-Absolut!

En vakt kom in och jag suckade tugnt. Sedan gav jag pappa en snabb kram och lämnade rummet. I vänt salen satt Lars och väntade.

-Gick det bra att prata med farsan? Frågade Lars.

-Asså han har fått benådelse! Han kommer ut om 15 år! Sa jag glatt och unicorn walked ut. (För er som inte vet vad det är så är det typ när man skuttar lyckligt)

Vi satte oss i bilen och körde "hemmåt".

-Förresten vem är killen? Frågade Lars.

-Vilken kille?

-Du vet...killen!?

Jag fattade tillslut vad han menade.

-En kille, svarade jag retsamt.

-Röker han?

-Han är inte 18 så nej!

-Hur länge?

-Asså är det här nåt förhör? Skrattade jag.

-Han har inga tatueringar va?

-Lars!!

-Okej! Jag ger mig, sa han med en suck och det blev tyst i bilen.

Min mobil pep till och jag såg att det var ett sms från Tindra.

Tindra🤓🌈 16:34
Heej! Hur var det med din
Pappa!?

Jag 16:35
Bra! Han och jag pratade
En hel del som vanligt😅

-Är det han? Frågade Lars.

Jag himlade med ögonen.

-Nä, Tindra kolla själv! Sa jag och höll fram mobilen.

Han gav mobilen en snabb blick innan han återigen fokuserade på vägen.

...

Jag 20:27
Asså känner mig jätte
iakttagen! Vad ska jag
Göra? Är typ rädd.

Sebbe❤👦 20:30
Du har så livlig fantasi.
Det är förmodligen bara
En stalker fluga😂

Jag 20:31
Haha jätte kul!😠
Jag menar allvar. Nån
Bevakar mig 24/7

Sebbe❤👦 20:32
Babe sov! Det är skola
Imon och du tänker
Inte klart nu. Vi tar
Det här imon. God natt
😘❤😘❤😘❤

Jag 20:33
Visst! God natt. Men
Vi har inte snackat
Klart. Nån bevakar
Mig!! God natt babe
😘❤😘❤

Jag la ifrån mig mobilen. Självklart var jag irriterad på att han inte trodde mig. Både Tindra och Cornelia trodde på mig.

Jag 20:35
Är du vaken?

Felix😎 20:35
Ja?

Jag sms:ade lite med Felix för att fråga vad han trodde om det hela.

Jag 20:48
Så vad tror du?

Felix😎 20:49
Jag litar på dig och
Dina instinkter. Var
Försiktig!!!

Jag 20:50
Jag ska. Tack för
Att du trodde på
Mig!❤ God natt!

Felix😎 20:51
God natt prinsessan!