Ett skrik på hjälp

Kapitel 6- Skolan

  "I danced with the devil and I'm so ashamed 
Too far down a road to go back where I came"
Svrcina

Vissa längtar inte, en del gör det inte och andra bryr sig inte för de kommer ändå inte. Ja, jag pratar om skolan. Jag är den sortens person som tycker skolan är en tillflykt, för vad vet jag inte. Men det känns som att innan jag miste mitt minne så var skolan en plats där jag var trygg.

"Ät upp din frukost nu. Det är jag som ger dig skjuts till skolan, så skynda dig" säger Anna och håller ut väskan till mig.

"Ja, ja, jag skyndar mig" säger jag och skyfflar i mig resten av gröten i tallriken.

Jag tar på mig mina skor och tar väskan ur handen på Anna. Jag följer efter Anna ut ur huset till det som ska skjutsa mig till skolan. En moped, det är en moppe som kommer att skjutsa mig till skolan. Jag har inte den bästa kollen på mopeder men denna är ju inte den nyaste modellen. Själv har jag inte riktigt funderat över att skaffa en moped eller jag har aldrig frågat mina fosterföräldrar om det för att jag känner att de redan har gjort tillräckligt för mig. 

"Fungerar den nu?" frågar jag Anna.

"Såklart den gör. Sätt dig nu" säger Anna kollar på mig med ett litet leende och räcker mig en hjälm.

Och så bär det av mot en av Three hills  högstadieskola

Jag står i en stökig hall med skor och jackor överallt. Jag kollar ner på mina fötter och får se ett par rosa gympaskor. Jag tar i renarna till min ryggsäck som jag vet är packad med en rosa regnjacka. Jag har den där pirrande känslan i magen av nervositet. Plötsligt sitter en kvinna på huk med en stram blond hästsvans och mörkbruna ögon framför mig. Hon ger mig ett leende som om hon vore stolt, men sen slocknar leendet så fort det kom.
"Hoppas du kommer ha en bra första dag i skolan. Vi får se om det är jag eller din morbror som kommer och hämtar dig efteråt. Så, hoppa iväg nu" säger kvinnan och ställer sig upp.
Jag öppnar dörren och går ut.

Jag väntar i entrén som Matilda sa åt mig. Det var någon lärare, rektor eller någon sådan person som skulle vissa mig till min första lektion. Jag vet inte hur länge jag stod där, men desto längre tid det tog  desto mer såg jag ut som ett fån där jag stod där för mig själv. Tillslut kommer det en medelåldersman i grå kavaj springande. Toppen han glömde säkert av mig, vilken överraskning.

"Förlåt om du fick vänta det var en annan elev som ville diskutera en sak med mig och det tog längre till en vad jag hade väntat mig. Men det är jag som är Anders Strömqvist rektor på skolan" säger mannen och sträcker fram sin hand.

"Annabelle" säger jag och skakar hans hand.

"Ja, du är den nya eleven. Ja få se nu du ska ha svenska med din nya klass och klassföreståndare Holly. Följ med här" säger Anders och börjar gå genom korridorerna.

Jag följer efter och tillslut stannar han framför en av de många grå dörrarna i skolan. Rektorn matchar sin kavaj med en dörr, vilken annorlunda skola. Han knackar på dörren och efter inte en så lång stund öppnas dörren av en en kvinna med svart krulligt hår som skulle kunna vara något år yngre än Matilda och Charlie. Hon har en svart kjol och en grön tunika. Hon kollar först på rektorn och när hon ser mig bakom honom får hon ett leende på läpparna. När jag möter de mörkgröna ögonen ser jag bara ren vänlighet och ömsesidighet. 

Hon öppnar dörren och gör en gest med handen att jag ska komma in. När jag kommer in i klassrummet stirrar minst 20 på mig och eftersom att alla har två ögon var så är det 40 ögon som stirrar på mig. De blir även tysta och det känns som en klass som inte är tysta jämt. Kvinnan ställer sig vid tavlan och kollar på de nyfikna ungdomarna innan hon kollar på mig.