Ett skrik på hjälp

Kapitel 24- Tim eller droger?

"Somebody else 'round everyone else
You're watchin' your back like you can't relax
You're tryin' to be cool
You look like a fool to me"                                                                                                                                       Olivia O'brien

Tell meEn kall bris tar tag i mitt hår och gör en ny frisyr. Men Fabians hår sitter fast av all gelé han proppat i. Jag upprepar hans namn om och om igen. Men jag får inte något svar av honom, jag blir lite smått irriterad av det. Jag släpper taget om hans axlar och slår lite löst på hans kind en gång. Detta får honom iallafall att vakna från sitt drömland. 

"Skärp dig Fabian. Du kan inte bara göra så här, andas" säger jag lite irriterat.

"Men, men vem är du då?" frågar han ynkligt som om han var fem igen.

Jag skakar bara på huvudet och sätter mig på stolen på andra sidan bordet. En snabb blick upp på himlen och sluter ögonen för en sekund. När jag öppnar dem igen och vänder mig mot Fabian kollar han på mig som jag har svaret på hela universums frågor.

"Annabelle, du kan kalla mig Annabelle"

"Kalla dig?"

Fabian höjer på ena ögonbrynet. Han må ha haft en panikattack, men han är inte dum direkt.

"Det är komplicerat" säger jag och en tystnad sprider sig.

Musiken hörs i bakgrunden, det är någon Shawn Mendes låt som spelar och de flesta sjunger med.

"Okej, Annabelle förlåt för mitt beteende och tack för du vet" säger han och drar sina fingrar genom sin blonda lugg.

"Det är lugnt"

Detta känns inte verkligt, nästa lustigt. Här sitter jag som knappt vet något om mitt liv och pratar med någon som inte vet något om sin systers liv. Det är nästan lite ironiskt. Jag skrattar till lite och jag ser hur Fabian börjar le lite. Tillslut sitter vi där på våra stolar och kiknar av skratt. Vi skrattar och hjälplöst leder efter luft i våra lungor som inte finns där.

"Okej, okej ska vi gå tillbaka in eller?"

Innan Fabian hinner svara så kommer Camilla med sitt blåa hår, Freja i en grönklänning och två killar som jag tror går i min spanska grupp. Jag tror deras namn var Josh och den andra tror jag började på T.

"Hej" säger Freja och ger mig en lite onykter kram.

"Hej och jag trodde inte du drack"

Får jag fram. Hon fnissar lite och sakar på huvudets ursäkt. Okej, hon kanske bara har druckit en cider. Men det verkar som hon har druckit alldeles för mycket.

"Freja, Camilla, Josh och.." säger jag och pekar på T killen för att kunna få fram något ur honom.

"Tim" säger han kort och ger mig ett leende.

"Ja, Tim. Detta är Fabian. Fabian detta är dem"

Jag skrattar lite som om kramen från Freja har påverkat mig. Och detta får oss alla att stanna ute, så där rök planen med att gå in igen. Men det gör inget, jag vill helst inte känna svetten rinna ner för ryggen. Där ute sitter vi ett tag och pratar om allt och inget. Vi svävar i rymden och bland molnen. Ingen av oss vill egentligen inte landa i verkligheten riktigt än, men Frejas mobil ringer och hon är tvungen att svara. Hon försöker fejka att hon är nykter, men det går inte så bra.

"Satsar på att det är hennes mamma" säger jag och de andra skrattar.

"Hon har väll märkt att sin fantastiska dotter inte ligger och sover i sitt rum" skrattar Tim.