Ett skrik på hjälp

Kapitel 22- Regelbrytaren

"I'm not a soldier
But I'll fight through our darkest of days
Get on my shoulders
And I'll carry you all of the way'
Cause there's no life worth living in
If you're not with me in it"
James TW

Det har gått ett tag nu sedan jag hittade journalen med mina papper. Det har gått över till att snö ligger på marken och kalla vindar drar i håret. Jag pratar inte mer än nödvändigt med Matilda eller Charlie för den delen. Anna och Adrian har valt att inte blanda sig i även fast de vet ganska lite om vad som egentligen hände. Och så har vi Joel. Han vet inget, men så oskyldig som han är kan man inte säga något mer. Han ska vara glad att han inte förstår något av detta.
Det plingar till i min mobil och det är Leo som ringer.

"Hej Astronauten" säger Leo i telefonen.

"Hej fån" svarar jag och himlar med ögonen.
Tur att Leo inte kan se mig.

"Alex ska ha fest i helgen. Innan du säger något, ja jag vet att du inte gillar fester. Men tänk bara på det, okej. Jag kommer ju vara där och det inte bara folk från vår klass eller årskurs. Det är ju liksom några som max kan vara fyra år äldre än oss, tror jag det var. Kanske" säger han och försöker räkna på vem det är som kan vara äldre.

"Jag vet inte"

"Snälla, tänk på det iallafall. Jag kommer vara din riddare i skinande rustning och inte lämna dig någonstans själv"

Jag funderar. Det är inte så att jag inte vill, det är mer så att jag inte brukar gå på fester eller saker man behöver träffa människor på. Det tog ju liksom tid att lära känna Matildas och Charlies släkt och det tog liksom musten ur mig. Tanken att umgås med många människor i min ålder plus att de inte kommer vara helt nyktra. Och tro inte att de kommer vara nyktra, för alla vet att på något sätt kommer de få i sig alkohol. På ett eller annat sätt. Om det ens är alkohol och inget annat. Men på senare tid har jag liksom gjort saker som Matilda och Charlie inte tycker jag ska göra. Som att inte göra läxorna eller plocka undan efter maten. Vilken regel brytare jag blivit.
Och tanken på att reta dem får det att pirra i kroppen.

"Jag kommer" säger jag och tydligen har Leo pladdrat på om saker som jag inte har lyssnat på.
Chockat tystnar Leo.

"Du sa?!" Säger Leo chockat.
"Jag kommer, men om du inte lyssnar kanske jag ändrar mig"

Jag kan verkligen se Leo framför mig, hur han står i sitt rim och bara ler. Ler åt att han äntligen fått mig att gå på en fest.

"Jag lovar jag kommer alltid vara vid din sida, om du inte ber mig att dra förstås. Men jag kanske stannar med dig även fast du ber mig att gå"

Jag kollar på kläderna som ligger på sängen. Vad vill jag egentligen ha på mig. Vad ska man ha på sig? Vad ska man inte ha på sig?
Anna kommer in i rummet och ser högen med kläder på golvet.

"Jag tänkte fråga någonting, men nu har jag glömt av. Så vad håller du på med?"

"Alltså jag vet att du behöver rensa garderoben. Men finns det inte något roligare att göra en lördags eftermiddag?"

Anna tar tag i en tröja och håller upp den mot mig. Det är ett gult genomskinligt linne. Tror aldrig jag har haft på mig det.
Anna slänger bort det och tar upp en mörkgrön mys klänning.

"Seriöst"

"Okej, om du är klar med att döma mina kläder kan du väl hjälpa mig istället"

"Vad ska du göra?"

Jag biter mig i läppen. Ska jag verkligen säga till Anna vad jag ska göra. Fast hon kommer nog inte skvallra. Hon blev ju en enhörnings spya utan att säga till sina föräldrar.

Hon börjar röja i högen igen och hittar en svart armlös klänning med dragkedja på framsidan som jag aldrig använt. Sedan en genomskinlig glittrig långärmad tröja. Sedan börjar hon kolla i min garderob och tar famnen full med saker. 

"Glittriga tröjan under klänningen, svarta tunna strumpbyxor, svarta sneakers och så tar du din kappa. Se till att ha en gullig behå under kläderna med för den kommer att synas" säger Anna och ser på sitt mästerverk som nu ligger på min säng.

"Ne, du vet jag hade tänkt att köra utan behå" säger jag sarkastiskt.

"Så kan man med göra" 

Och med det så faller vi i skratt. Det fortsätter och jag fattar inte att det kan vara så roligt, Men för en gångs skull känns inget jobbigt och mitt skratt känns faktiskt äkta. Jag skrattar äkta med min syster. Min enhörnings spya klädlösare storasyster. 

Mobilen lyser upp, ett sms från Leo: Kommer in nu.
Nej! Gå inte in, svara jag honom.
Leo: Försent :/.

Fan, säger jag tyst för  mig själv. Jag har inget emot att Leo kommer över, men jag vill gärna bryta mot regler utan att de vuxna vet om det i förväg. Och Leo är inte direkt den som håller tyst när han pratar. Så jag tar min lilla axelväska, sneaker och skyndar mig ner för trappan. Där i hallen står Leo och såklart pratar han med Charlie och Matilda. De ser faktisk ut att ha en bra konversation, en så länge.
Mina ögon möter Leos och ett leende sprider sig på hans läppar. Det får Matilda och Charlie att vända sig om mot mitt håll.  Andas in och så bär min väg åt deras i hallen. Skorna tar jag på mig i tystnad, men när jag sträcker mig efter min kappa stoppar en hand mig från att ta den. Matilda tar min kappa och kollar på mig med en misstänksam blick. 

"Leo har sagt vad ni ska göra. Hänga kompisar. Men jag tror inte riktigt på det, så Annabelle vad ska ni göra?" säger Matilda nästan lite irriterat. 

"Vi ska hänga med kompisar" säger jag och sträcker mig efter kappan som hon håller.

Men Matilda drar den närmare åt sig. Charlie ger henne en uppgiven blick, så jag vet inte vem som egentligen har gett upp hoppet om mig. 
Leo kollar på sina fötter och suckar sedan.

"Okej, vill ni veta vad vi egentligen ska göra?" 

Jag kollar oroligt på Leo, han tänker väl inte säga att vi ska på en fest eller?

"Vi ska på en dejt, på bio faktiskt. Men Annie ville inte säga något till eftersom att föräldrar kan bli lite, ni vet föräldrar. Så där är sanningen" säger Leo helt allvarlig och jag ser hur Charlie nickar. 

Matilda är helt mållös och det är hon inte ensam om. Men jag skakar bort den känslan. Tar kappan ur Matildas nu lösa grepp och tillägger lite. 

"Filmen är typ två timmer och sedan ska vi faktiskt hänga med vänner. Vi ska möta upp dem på ett matställe. Så vänta inte uppe" 

Leo tar min hand, hejdå till de andra och så går vi. Vi håller hand tills man inte längre ser mitt hus och sedan vänder jag mig mot Leo. 

"Så vad heter filmen" säger jag sarakastiskt.

Leo skrattar och ger mig ett leende.

"Den heter: Hennes första fest"

Jag skakar lite på huvudetv och biter mig lite i tungan

"Så en dejt" 

"Ja, eller vill du kalla det en fest. För det vill nog dina föräldrar vet. Det fick dem iallafall oss att gå"

Det blir tyst ett tag och vi båda tänker nog på vad vi ska säga till varandra. Sedan hör jag hur Leo suckar igen, fast denna gången av lättnad. Varför det vet jag inte.

"Du vet att du kan släppa min hand nu?" säger jag för att jaga bort tystnaden. 

Trots mörkret kan jag se en liten rodnad på Leos kinder och ett leende som smyger sig på. Han tar ett lösare grepp och snurrar mig som en ballerina. Sedan blir hans grepp fast igen. 

"Tror jag tar tillvara på detta ögonblicket ett tag till bara" 

Jag biter mig i läppen och vänder bort huvudet. Han behöver inte se mina röda kinder just nu. Sedan kommer jag ihåg vad Charlie sa för något innan dörren stängdes bakom oss innan och det får mina kinder att bli ännu rödare. 

"Sa ju att de var ihop"