My Goodbye - The Fooo fanfiction

Kapitel 10: As we slowly dance in place

Ronjas POV

-Roja! Ropar Zayn och kommer springande mot mig.

-Hej killen! Säger jag och lyfter upp honom i min famn.

Jag hör att Ebba skrattar och kommer ut i hallen.

-Han har pratat mycket om dig! Säger hon och ler mot mig.

-Jag har saknat honom! Säger jag och ger Zayn till Ebba för att jag ska kunna krama pappa som precis kommit ut i hallen. Men Zayn klamrar sig fast vid min hals så hårt att jag nästan stryps.

Så pappa får krama om oss båda. Tillslut släpper han motvilligt taget om mig för att jag ska kunna ta av mig jackan och skorna.

Men så fort jag är klar så klänger han sig fast igen. Den här lilla pojken är bara för söt.

-Hejdå Ronja, du kommer till oss efter första dagen i skolan va? Frågar Omar och ger mig en kram.

-Jaja! Hejdå! Säger jag och släpper taget.

Omar kramar om både pappa och Ebba, sedan går han och sätter sig i bilen för att åka hem.

Jag följer efter pappa in i köket. Eller snarare drar mig fram.

Trots att Zayn bara är 4 år så är han jättestark och ganska tung.

Han klamrar sig fast vid mitt ben som om han skulle dö om han tappade taget. Och så som jag slänger med benen så kanske han gör rätt i att hålla i sig ordentligt.

Lizzas POV

Jag fnissar högt när Andreas drar med mig genom något jag tror är skog.

Han skrattar lågt och börjar nästan springa.

-Andreas, jag har ögonbindel om du inte glömt det! Skrattar jag.

-Förlåt, säger han och saktar farten.

Efter ett tag stannar han helt och jag känner att han ställer sig bakom mig.

Plötsligt drar han av mig ögonbindeln och jag bländas av det plötsliga ljuset.

När mina ögon vant sig vid ljuset ser jag att vi står i en glänta, mitt i gläntan står en liten övergiven stuga.

Det ryker ur skorstenen och jag kramar Andreas hand hårt.

-Lugn tjejen, det är killarna! Säger Andreas lugnande och jag slappnar av.

Vi går in i stugan och värmen slår emot oss.

-Äntligen, har ni tröttnat på att vara utan oss? Frågar Lucas.

Han sitter tillbakalutad i en sliten fåtölj.

-Lite, svarar Andreas och går för att hjälpa Robin som förgäves försöker få liv i elden.

-Så här gör du... Säger Andreas, tar pinnen som Robin petar med och börjar föreläsa om hur man får upp eld.

Då slutar jag lyssna.

Jag vänder mig mot en stängd dörr. Det låter som att någon är där inne så jag öppnar dörren.

Som jag trodde så står Alex och typ lagar mat.

Jag känner hur det kurrar i min mage. Jag åt fan mat för någon timme sedan. Alex tittar upp och ler varmt mot mig.

-Hej Lizza, hungrig? Jag måste ha sett extremt hungrig ut, eller så är han allmänt bra på att läsa ansikten.

-Ja, ganska, varför hjälper inte Lucas till? Frågar jag.

-Han är lat! Är det enkla svar jag får. Jag hjälper Alex att göra färdigt maten.

Jag tar upp min mobil, som jag för övrigt fick i julklapp, och ser att klockan är 8. Hur länge satt jag och Andreas i mitt rum och höll på med våra mobiler och skrattade åt olika saker hans fans skrev??

Obegripligt.

Jag och Alex lyckas bära ut all mat och ställer den på det lilla bordet som står vid soffan och de tre fåtöljerna.

Andreas och Robin har vid det här laget fått liv i elden och sitter i fåtöljerna och pratar med Lucas.

-Nej, nej, bannar jag på Lucas som tar upp sin gaffel för att ta för sig.

Han tittar frågande på mig och jag försöker behålla mitt stoneface när jag säger:

-Vi måste be middagsbön först! Säger jag. Men då brister det och jag skrattar.

Lucas himlar med ögonen och lägger upp majs på sitt tacoskal.

Jag fnissar och börjar också lägga upp mat på min tallrik.

Omars POV

Lizza och Andreas gick iväg för 4h sedan, ingen av dem har hört av sig, kan det ha hänt något?

Liknande tankar far snabbt igenom mitt huvud när jag rastlöst går fram och tillbaka i vardagsrummet.

Jag är så inne i mina tankar att jag inte märker att Ella sätter på min och killarnas debutalbum Off the Grid.

Hon går fram till mig och lägger händerna kring min hals.

-Omar, säger hon med sin mjuka röst. Jag kan inte annat än nicka.

-Lizza klarar sig, jag lovar, du vet hur Andreas tar hand om henne, inget händer, jag lovar, säger hon.

Jag lägger händerna på hennes höfter och tittar henne i ögonen.

Samtidigt som jag hör refrängen till 97 ways sätts igång lutar jag mig fram och kysser henne.

In the way i kiss your lips
In the way i kiss your face
My hands upon your hips
As we slowly dance in place

************************************

Hope you liked it! <3 i don't know What to say sooo...

Vi ses i nästa kapitel! <3<3<3<3